Jag har bestämt mig för att något sent i gemet testa lite nya s k “Web 2.0″ grejer, och har därmed börjat använda micro-blog tjänsten “Twitter”, som går ut på att med jämna mellanrum svara på frågan “Vad gör du just nu?” på under 140 tecken.

Ni kan “följa” mig på följande adress: http://twitter.com/wfaler

(bloggande här kommer att fortsätta enligt ordinarie schema, har bara varit lite upptagen denna vecka).

Get lost kid, daddy’s trying to score with some cheap floosies.
- Bender Bending Rodriguez

Bästa kommentaren ang. listan på namn över FRA avlyssnade kommer från signaturen “Esse” på Henrik Alexanderssons blog:

Adliga efternamn med Djursholmsadresser…terroristerna finns tydligen överallt! Får hoppas att inte von Ehrenheim och de andra är på väg ner till Afghanistan för att skjuta ner Herculesplan nu när deras cover är röjt.

Ja, som jag nämnde i tidigare posten, det handlar nog om enskilda byråkraters personliga vendettor, och än mer sannolikt, gammal god svensk Jante-lag som driver vilka som verkligen avlyssnas av FRA.

HAX har kommit över listan med 103 namn under avlyssning som FRA lämnat in till Datainspektionen.

Det finns några saker att notera:

• antalet icke-svenska namn som direkt ser ut som potentiella “terrorister” lyser med sin frånvaro, listan domineras av namn som “Björn Andersson”, “Agneta Andersson” osv osv.
• Listan innehåller däremot ett antal företagsnamn kopplade till de som avlyssnas, samt även andra organisationer som AMS och Stockholms Universitet.

Som jag tidigare nämnt undersöks just nu fd London borgmästaren Livingstone erans korruption.

Det som framkommer i bla The London Paper (ej nätet) är att “London Development Agency“, en organisation under borgmästarens styre i princip har används som Livingstones personliga lilla checkhäfte för personliga och politiska utsvävningar.

Livingstone själv visar goda politruck- och Napoleon tendenser, då han vägrar framträda för att vittna inför den panel som nu undersöker korruptionen, han vägrar nämligen erkänna dess legitimitet. Avd. alla är vi jämlika, men vissa är mer jämlika än andra..

En ny lag har trädit i kraft i Storbritannien, som ger personer som skyddar sina hem juridiskt skydd.

Tidigare har personer som t ex skyddat sina hem från inkräktare kunnat åtalas om de använt “övervåld”, men i och med den nya lagen kommer individer som använder våld, eller t o m dödar en inkräktare i sitt hem i första läget att betraktas utifrån hur individen själv upplevt situationen, och får därmed större utrymme att använda nödvärn för att freda sig själv, sin familj och sitt hem.

Ett steg i helt rätt riktning, till skillnad från den rättsröta som råder i Sverige, där personer inte har någon rätt att freda sitt hem.

Min åsikt är att den som bryter sig in i en okänd människas hem, med avsikt att utföra brott har gett upp alla sina rättigheter - om brottslingen blir dödad eller invalidiserad så har denne ingen annan att skylla på än sig själv.

Idag fyller jag 30. Det beteende som igår var pojkaktigt charmigt, är idag bara omoget.
Jag har inte hunnit reflektera så mycket över att nu vara 30, det är mest en dag som alla andra (jag sitter t o m på kontoret). Men jag kan konstatera att jag känner mig långt ifrån så gammal som jag för 10 år sedan trodde att jag skulle vara vid det här laget.
Det enda oroväckande i sammanhanget är att jag kommer på mig själv när jag alltmer börjar bli en spegelbild av min far, till utseendet, till personlighet och humor, t o m till kropsspråk. Jag bara önskar att jag inte även ärver hans hårfäste (eller brist därav).

Livet blev inte heller riktigt som jag förväntat mig, för tio år sedan trodde jag aldrig att jag skulle vilja bo utomlands, nu tror jag inte att jag någonsin vill återvända till Sverige.
Rent professionellt så hade jag aldrig förväntat mig att jag skulle klara mig så bra som jag gjort, jag sysslar med intressantare saker än vad jag trodde jag skulle kunna syssla med, jag har ett bekvämare liv än vad jag någonsin vågat önska mig, och jag är bättre på det jag gör än vad jag någonsin trodde att jag skulle bli.
Livet är bra, och det kan nog tillskrivas lika mängder tur, hårt arbete, timing och opportunism.
Vi får nog alla flertalet stora möjligheter i livet, skillnaden ligger bara i huruvida vi känner igen dem, och om vi tar dem, eller om vi bara låter dem glida förbi och glömmas bort i historiens gråa dimma.

Privat är jag lycklig, i harmoni, livet har blivit bättre med åren.
Jag har ingen önskan att gå tillbaka till det kaos som rådde stundvis i mitt liv när jag var yngre.

Jag lyckligt lottad - många människor har kommit och gått i mitt liv, familj, vänner, kollegor, kvinnor, några har stannat, andra har försvunnit men lämnat permanenta avtryck i mitt liv. De har i de flesta fall lärt mig något värdefullt om livet, och i många fall om mig själv.
Jag kan kanske ibland framstå som en cynisk, folkilsk gubbe, och jag är den första att medge att alla har vi svagheter och tillkortakommanden, men de människor jag mött i livet har lärt mig att de flesta har något gott i sig, och i princip alla har stor potential om de själva bara vågade se det i sig själva.

Människans tillkortakommanden och svagheter är orsaken till min stora misstänksamhet mot politisk makt och auktoritet, men den inneboende styrka och potential jag ser i de allra flesta är grunden för min tilltro till individen och dennes förmåga att ta ansvar för sitt eget liv och sin familj.
Oavsett våra naturliga talanger, intellekt och fysiska förmåga, så vägrar jag tro annat än att inom varje människa finns potentialen till något stort - om vi bara vågar ta risken, tro på oss själva, och inte låter tillfälliga bakslag rubba vår självbild och egenvärdet vi ser i den.

William Buiter, professor vid London School of Economics gör i en artikel i Financial Times upp med delar av den alldeles egna varianten av socialism som utövas i USA, i en artikel med titeln Time for comrade Paulson to pull the plug on the Fannie and Freddie charade:

There are many forms of socialism.  The version practiced in the US is the most deceitful one I know.  An honest, courageous socialist government would say: this is a worthwhile social purpose (financing home ownership, helping my friends on Wall Street); therefore I am going to subsidize it; and here are the additional taxes (or cuts in other public spending) to finance it.

Instead the dishonest, spineless socialist policy makers in successive Democratic and Republican admininstrations have systematically tried to hide both the subsidies and size and distribution of the incremental fiscal burden associated with the provision of these subsidies, behind an endless array of opaque arrangements and institutions.  Off-balance-sheet vehicles and off-budget financing were the bread and butter of the US federal government long before they became popular in Wall Street and the City of London.

De i Europa, både till höger och vänster som tror/anser att USA är den yttersta symbolen för kapitalism har grundligt fel - USA utövar bara en annan typ av socialism jämfört med den vi är vana med i Europa.

..ja, vi vet att ni vill det, men kanske inte på det sätt de flesta skulle acceptera..