Ministry of Truth

Igårkväll såg jag sista avsnitten av sista säsongen av Battlestar Galactica, en serie jag aldrig tidigare sett, men som jag köpt i sin helhet på DVD.

Galactica är en Science Fiction serie som följer mänsklighetens flykt från ”De Tolv Kolonierna” efter en kärnvapen förintelse  decimerat befolkningen till randen av utrotning från sex miljarder till 40000. Förföljda av s k ”Cylons”, en robot-ras skapad av människor, men som sedan länge vänt sig mot mänskligheten följer serien mänsklighetens kamp för överlevnad på jakt efter mänsklighetens ursprung och ett nytt hem på den mytologiska planeten ”Jorden”.

Trots att serien är en Science Fiction serie så är den i första hand karaktärs- och historiedriven. Religion och mytologi spelar en stor roll, där människorna har en polyteistisk religion med många gudar, medan Cylonerna har en monoteistisk gud och drivs framförallt av en religiös fundamentalism som drev dem till massmord av mänskligheten för att rena dess brister.
Serien är inte utan paralleller till mänsklighetens moderna historia i allmänhet och post 9/11 historia i synnerhet, dock utan att någonsin bindas för hårt till den, eller ens fördömma någon sida – det filosofiska avvägandet mellan gott och ont överlämnas oftast till tittaren.

Det som verkligen slog mig av att se serien i sin helhet, fem säsonger i sträck var att där andra serier ofta har ”mellan avsnitt” som inte leder någonstans, och t o m ”mellansäsonger”, eftersom serien inte har något bestämt slut, så drivs Galactica’s historia ständigt framåt, och det känns aldrig som att serien dras ut för att TV-bolagen vill mjölka så många säsonger som möjligt ur serien. Upplevelsen är inte så mycket som att se en TV-serie i 75 avsnitt, utan mer som att se en film på 50 timmar som aldrig lämnar dig oberörd.

Vad gäller skådespelet och manus är det lika lysande som de genomgående teman som behandlas – karaktärer utvecklas, har brister, är inte ofelbara. Ingen är genomgod eller genomond. Dina sympatier kommer att kastas mellan de olika karaktärerna, allteftersom de gör misstag och dåliga beslut, ingen är helig. En del karaktärer som framstår som sympatiska i början av serien blir mindre sympatiska mot slutet, och vice versa.

Efter en något seg början som bygger upp bakgrunden så kan jag inte säga annat än att Battlestar Galactica är ett modernt mästerverk.
Det är sannolikt inte bara den bästa TV serie jag någonsin sett, utan även som helhet ett filmiskt mästerverk som övertrumfar alla filmer jag någonsin sett.

”So say we all”.