Ministry of Truth

Utgiftsskandalen i det brittiska parlamentet är inte över ännu, talmannen har fått gå för första gången på över 300 år, parlamentsledamöter avgår titt som tätt, om de inte kommer undan med att ”endast” strykas från valbar plats inför nästa val.

Vissa politiker tycks dock ta till självömkan och kallar det häxjakt och att ”de är rädda för självmord”. För att dra till med en klyscha som i detta sammanhang för en gångs skull stämmer: Har du inget att dölja har du väl inget att vara rädd för, käre parlamentsledamot, eller?

Det är något ironiskt att parlamentsledamöterna tar så illa vid sig av mediakritik som i de flesta fall utom de allra värsta inte ens kommer att leda till förundersökning, när de samtidigt inte har några problem med att själva bedriva häxjakter för att vinna med skattebetalarpengar dyrköpta billiga politiska poänger.

För att ge en kontrast: det avslöjas idag att de s k IR35-skattereglerna är föga effektiva. IR35 är ett regelverk som drabbar hundratusentals små tjänsteföretag genom en stor osäkerhet kring hur de ska beskattas (högt, eller relativt lågt). Det avslöjas idag att dessa regler endast bidrar med 1.5 miljoner pund till skattekistan, men antagligen kostar mångdubbelt mer än så att ha i verket. Den brittiska skattemyndigheten har bedrivit 1468 rättsfall kring denna lagstiftning och endast vunnit 6. Det är en föga effektiv häxjakt som hämmar tillväxten hos småföretagare om något.

Jag har som sagt väldigt svårt att känna sympati för politikers krokodiltårar om ”häxjakt”, när de själva bedriver det titt som tätt för politiska ändamål. Ett eller annat självmord hos parlamentariker kan i detta fall närmast betraktas som en samhällstjänst.