”Taxation without representation” maj 30, 2009
Posted by Wille in Ekonomi, Ideologi, Internationell politik, Personligt.add a comment
Jag har ikväll spenderat ett antal timmar med min bokföring och insett att staten spenderar mer av mina pengar än vad jag gör – min skatt är högre än mina årliga levnadsomkostnader, och då har jag inte ens räknat med moms och andra punktskatter. Hur situationen varit om jag bott i Sverige vill jag inte ens tänka på.
Något känns väldigt, väldigt fel när staten spenderar mer av mina pengar än vad jag gör. Än mer när den spenderar den på att rädda döende banker och deras bonusar, samt för att berika politiker och byråkrater.
Men det som slog mig mer än något annat är hur förlegat det är att tänka i form av nationalitet och passinnehav – jag betalar all denna skatt, men har ingen rätt att rösta i landet jag betalar skatt, beskattning utan representation med andra ord, revolutioner har startat för mindre. Jag kan inte påverka det politiska systemet trots att jag betalar skatt: jag får inte rösta, jag kan bli ställd inför rätta och fängslad om jag ger politiska donationer som utlänning och är på andra sätt stängd utanför det politiska systemet.
Samtidigt har jag full rösträtt i Sverige, landet jag håller mitt pass ifrån. Jag får rösta och påverka politiskt i ett land jag inte bott i på 7 år, ett land som jag aldrig avser att återvända till. Hur perverterat är inte denna paradox?
Katolska kyrkan och Irländska staten skyddar pedofiler och våldtäktsmän maj 27, 2009
Posted by Wille in Etik & Moral.add a comment
..inget nytt under solen, men väl värt att läsa, se och lyssna till.
”Fear & Loathing in Westminster” maj 22, 2009
Posted by Wille in Brittisk politik, Etik & Moral.2 comments
Utgiftsskandalen i det brittiska parlamentet är inte över ännu, talmannen har fått gå för första gången på över 300 år, parlamentsledamöter avgår titt som tätt, om de inte kommer undan med att ”endast” strykas från valbar plats inför nästa val.
Vissa politiker tycks dock ta till självömkan och kallar det häxjakt och att ”de är rädda för självmord”. För att dra till med en klyscha som i detta sammanhang för en gångs skull stämmer: Har du inget att dölja har du väl inget att vara rädd för, käre parlamentsledamot, eller?
Det är något ironiskt att parlamentsledamöterna tar så illa vid sig av mediakritik som i de flesta fall utom de allra värsta inte ens kommer att leda till förundersökning, när de samtidigt inte har några problem med att själva bedriva häxjakter för att vinna med skattebetalarpengar dyrköpta billiga politiska poänger.
För att ge en kontrast: det avslöjas idag att de s k IR35-skattereglerna är föga effektiva. IR35 är ett regelverk som drabbar hundratusentals små tjänsteföretag genom en stor osäkerhet kring hur de ska beskattas (högt, eller relativt lågt). Det avslöjas idag att dessa regler endast bidrar med 1.5 miljoner pund till skattekistan, men antagligen kostar mångdubbelt mer än så att ha i verket. Den brittiska skattemyndigheten har bedrivit 1468 rättsfall kring denna lagstiftning och endast vunnit 6. Det är en föga effektiv häxjakt som hämmar tillväxten hos småföretagare om något.
Jag har som sagt väldigt svårt att känna sympati för politikers krokodiltårar om ”häxjakt”, när de själva bedriver det titt som tätt för politiska ändamål. Ett eller annat självmord hos parlamentariker kan i detta fall närmast betraktas som en samhällstjänst.
Talmannen i brittiska parlamentet ett offerlamm – brittisk politik i kris maj 20, 2009
Posted by Wille in Brittisk politik, Etik & Moral.3 comments
Talmannen i det brittiska parlamentet, Michael Martin har deklarerat att han avgår under dagen efter hård press under den pågående utgiftsskandalen – hans och hans frus vidlyftiga leverne på skattebetalarnas bekostnad har redan rynkat näsor långt innan den pågående skandalen blossade upp.
Det är första gången sedan 1695 en talman avgår – för att sätta det i perspektiv, senast en talman tvingades avgå så var Amerika fortfarande en koloni, och Australien kom inte att bli upptäckt ännu på ca 100 år.
Men, vi ska vara på det klara att talmannen är ett offerlamm för att blidka väljarna och media. Den sittande regeringen har i dagsläget ingen auktoritet, premiärministern än mindre, de är en lam anka i ordets fulla bemärkelse. Parlamentet är mitt i sin största kris i efterkrigstid.
Med tanke på det förtroendekapital som bränts, och det missnöje som finns bland de breda väljarlagren vore det vettiga att utlysa val, vilket premiärministern kan göra i sedvanlig ordning. Men det är osannolikt, Labour och Gordon Brown tycks mer intresserade av att sitta vid makten, än att faktiskt göra något med den.
Parlamentet bokstavligen brinner, men Brown kommer inte att lämna det förrän han släpas bort.
Denna kris ska inte underskattas av de som inte bor i Storbritannien – det är en större kris och korruptionsskandal än vad Sverige sannolikt sett i modern tid (eller jag kanske ska rätta: ”än vad som dragits fram i ljuset i Sverige medan skandalen var tidsaktuell”).
Ron Paul bloggar maj 19, 2009
Posted by Wille in Amerikansk politik, Ekonomi.add a comment
För den som inte vet, kan det vara värt att påpeka att kongressman Ron Paul bloggar sedan ett tag tillbaka – senaste inlägget: ”Audit the Fed, then end it!”.
Oavsett var man står när det gäller centralbankers roll, så är det nog rimligt att kräva att centralbanken ska stå under transparent revision med jämna mellanrum, så folk vet exakt vad den sitter på för tillgångar och papper.
”Something is rotten in the state of Great Britain” maj 18, 2009
Posted by Wille in Brittisk politik, Etik & Moral.4 comments
Jag brukar ofta skriva om politiker som det ”nya frälset”, en lag gäller för folk, en annan för politiker.
Om någon nu behöver ytterligare bevis på detta så kan man se i Daily Express, om hur anställda hos brittiska skattemyndigheten hotats med disciplinära åtgärder och sparken när de föreslagit att ta en närmare titt på parlamentsledamöternas skatteförehavanden.
Kan det bli tydligare än så?!
Man kan även notera att olika lagar gäller även vid de ”legitima” utgifter parlamentsledamöter kan dra av: en parlamentsledamot kan dra av ränta på bostadslån som kostnad på andra hem, och sedan behålla mellanskillnaden i kapitalvinst om de senare säljer huset till vinst. Skattebetalarna finansierar därmed politikernas bostadsspekulation.
Kontrastera detta med vad som gäller en företagare där ägare och styrelse är desamma: Om jag t ex som konsult måste arbeta på annan ort en längre tid får jag dra av hotell- och resekostnader. Skaffar jag mig däremot en andra lägenhet som hyreslägenhet på orten (vilket är rimligt om det handlar om mer än 1-2 månader) så får jag inte dra av ett öre på företaget. Ett hyreskontrakt anses nämligen som ”frivillig utgift och tecken på fast bostad”.
På vilket sätt är det rimligt att parlamentsledamöter som bor 5 mil från parlamentet kan dra av bolånekostnader för andra hem, medan småföretag inte kan dra av tjänstebostäder 100 mil bort?
Utöver detta har parlamentsledamöterna tillgång till en mängd avdrag som det kan göra utan skattekonsekvens, men som om de tillfaller en vanlig anställd eller företagare måste beskattas med 20% eller 40% skatt. Rimligt? Samma regler för alla?
Parlamentsledamöter i Storbritannien är i praktiken helt utanför det reguljära skattesystemet och lever efter helt egna regler. Skulle dessutom någon på skattemyndigheter tycka att det låg något konstigt i deras förehavanden även efter dessa specialregler kan de till synes hotas till tystnad.
”Det var systeeeeemets fel!” maj 15, 2009
Posted by Wille in Brittisk politik, Etik & Moral.1 comment so far
Det intressant att se hur politikerna böjer sig baklänges för att skylla ifrån sig under utgiftsskandalen i Storbritannien. Politikerna har berikat sig på en individuell nivå till en summa av miljontalskronor genom att maximalt utnyttja och missbruka sitt utgiftssystem. Bl a har en parlamentsledamot hyrt en extremt billig lägenhet i sin valkrets av en välkänd slumhyresvärd, samtidigt som han krävt tillbaka maximala boende arvodet för sitt furstliga boende i centrala London.
Nästan utan undantag så skyller parlamentsledamöterna på ”systeeemet”, ett system som de själva har designat och satt på plats, ett system som de själva slagits med näbbar och klor för att få behålla, och ett system som de kämpat för att öka sekretessen kring.
Någon som ser cirkelresonemanget i att skylla ifrån sig på systemet?
Penningtvätt – orsak eller symptom? maj 10, 2009
Posted by Wille in Drogpolitik, Ekonomi, Internationell politik.2 comments
Jag läser för tillfället en bok om internationell brottslighet och penningtvätt (”Dirty Dealing – the untold truth about global money laundering, international crime and terrorism” av Peter Lilley).
Definitionen av penningtvätt som hålls i boken är processen att få pengar tjänade via illegitim verksamhet som t ex droghandel, sexhandel och skatteflykt att bli ”rena” och användbara i den vita ekonomin.
Det som slår mig när jag läser boken och ser till definionen är: hur mycket av internationell brottslighet och penningtvätt är egentligen konsekvenser av höga skatter och drakoniska lagar gällande droger och prostitution? Hur mycket mänskligt lidande skapas genom att driva denna verksamhet under jorden och låta mer ljusskygga element ta hand om marknaden? En sak kan fastslås: det faktum att verksamheterna är illegala medför att vinstmarginalerna är astronomiska pga ”riskpremien” på verksamheten som den organiserade brottsligheten kräver.
Vidare beskriver boken att den internationella droghandeln är värd ca $400 miljarder, dvs mer än olje- och energimarknaderna, och har ca 400 miljoner kunder (7-8% av världens befolkning).
Är det rimligt att 8% av världens befolkning klassas som brottslingar pga kemikalier de stoppar i sina kroppar?
Men framförallt återkommer jag till frågan: vilken skuld har nationalstaters politik i skapandet av organiserad brottslighet? Om syftet med politik hade varit skademinimering och hjälp till utsatta, snarare än urskiljningslös ”utrotning” av av alla inblandade, hade massmördande Kolombianska knarkkungar kunna leva så gott på sitt förvärv som de gör idag?
Alla är jämlika, men några är mer jämlika maj 9, 2009
Posted by Wille in Brittisk politik, Etik & Moral.3 comments
Angående den pågående utgiftsskandalen i Storbritannien: Efter Telegraphs omfattande avslöjande om hur parlamentsledamöterna missbrukar och mjölkar sitt utgiftssystem maximalt för privata utgifter och eget berikande, så har parlamentet begärt en utredning i frågan.
Men håll i er, den påföljande polisutredningen ska inte handla om huruvida någon parlamentsledamot missbrukar systemet, utan hur dessa uppgifter kunde läcka ut.
Snart dags för högafflar och facklor?
