Ministry of Truth

Alexander Funcke på Skiften är nyfiken på min syn på framtidens pengar. Innan jag inleder är det kanske läge att ge lite bakgrundsmaterial från tidigare poster, en slags ”ABC” i guldstandarder, i den ordning som de borde postats i men inte postades:

1. Vikten av ett stabilt penningsystem
2. Varför guld?
3. Hur en guldstandard skulle kunna införas imorgon
4. Ett sätt att förstå pengar och penningmängd

Historien upprepar sig
Istället för stora visioner så lutar jag mig i denna fråga helt enkelt bakåt till vad historien har att lära oss: s k fiatvalutor har kommit och gått genom världshistorien, att skapa pengar ur tomma intet är varje politikers våta dröm, men ingen fiatvaluta har någonsin överlevt på sikt. Fiatvalutor skapar nästan utan undantag inflation, instabilitet i valutakurser som stör internationell handel, missvrider investeringsbeslut och i slutändan skapar social instabilitet som tidigare haft stor del i historiska händelser som t ex Romarrikets fall, Kommunismens uppgång i Ryssland och möjliggörandet av Hitlers maktöverttagande.
Historien lär oss med andra ord att fiatvalutor tenderar att vara kortlivade såväl som ekonomiskt och socialt destruktiva.

Ekonomisk frihet och ”hårda pengar” är två delar av en odelbar helhet, vill vi ha det förstnämnda måste vi ha det sistnämnda. Även om man har sin ideologiska hemvist till vänster bör en ”hård valuta” ligga högt upp på önskelistan, då vi bör vara medvetna om att dagens penningexperiment bara funnits sedan 1971, och vi sedan dess haft fler och större finanskriser som följd av valutamanipulation än under någon tidigare period i världshistorien, med alla de sociala och ekonomiska skadeeffekter det medför.

Jag tror dock inte att de närmaste 20 åren kommer att ge ett enda svar, snarare kommer vi att se än mängd olika typer av pengar – fiatvalutor kommer nog (tyvärr) att överleva i det fåtal länder som mot förmodan kommer att lyckas försvara sina pengars integritet, såvida de inte övergår till andra former på frivillig väg. Jag skulle dock bli förvånad om dollarn överlever ytterligare 15 år i sin nuvarande form, samtidigt som jag tror både Euron och Pundet på sikt kommer att ge väg för guldstandarder av ett eller annat slag.

Hyperinflation och marknadsvalutor
Vi ser redan på några håll hur länder helt enkelt ger upp på sina egna fiatvalutor – Zimbabwe övergav för inte länge sedan sin egen valuta efter en period av så destruktiv hyperinflation att ”hyper” är ett nästan för svagt ord. Guld har redan blivit den dominerande monetära standarden i Zimbabwe, och andra länder som följer i Zimbabwe’s spår kommer antagligen att få se liknande utveckling. Där nationalstatens monetära system fullständigt kollapsar kommer rent marknadsbaserade system att växa fram, länder som Zimbabwe kommer antagligen att ha ett antal privata konkurrerande lösningar, varav de bästa kommer att växa fram och dominera. Dessa marknader kommer antagligen att likna marknadsmässiga laboratier i detta avseende, men det är en rimlig gissning att olika former av guldstandarder kommer att dominera.

Centralbankers roll förändras – stabila länder lättas in i en guldstandard
Jag tror en period av hög inflation kombinerat med yttre konkurrens från privata valutor i relativt politiskt stabila länder kommer att tvinga fram monetära förändringar i stil med vad jag föreslog i mitt tidigare inlägg om hur en guldstandard skulle kunna införas på relativt enkel väg.
Detta råkar även vara ungefär samma modell som framgångsrikt drevs av Bank of England i nästan hundra år fram till 1920 talet (den användes även av andra länder).

Detta är en modell som realistiskt skulle kunna införas utan större omvälvningar i en modern ekonomi – en modell där pengar kan bytas in mot guld om så önskas, men där pengar inte behöver backas upp till 100% av guldreserver 100% av tiden (dvs drag av dagens fractional reserve banking bibehålls, men i avsevärt stabilare form). I denna modell agerar guld mer som ett ankare för disciplin i penningpolitik.
I denna modell så skulle helt enkelt en för stor penningmängd leda till guldutflöden, en signal för åtstramning, samtidigt som en för liten penningmängd skulle leda till guldinflöden, en signal att eventuellt öka penningmängden.
Historien visar att denna modell kan fungera mycket framgångsrikt om de traditionella centralbanksrollerna delas i två: en s k ”currency board” vars enda uppgift är att hantera pengar och dess bindning till guld (dvs inte vare sig räntor eller utlåning), och en ”riksbank” som är en bank i mer traditionell mening vars uppgift är att agera som en form av ”lender of last resort” vid likviditetskriser.

Den renlärige kanske opponerar sig mot detta och menar att 100% guldbackning av alla pengar är vad som är önskvärt, och rent moraliskt är det kanske så, men det som är moraliskt renlärigt är inte alltid det som är realistiskt. 100% backning skulle leda till att likviditetskriser skulle uppstå titt som tätt när penningmängden inte kan anpassas till säsongsbetonade toppar och bottnar, samtidigt som risken för ekonomisk merkantilism vore överhängande när guld ut- och inflöden blir en fråga om nationell ekonomisk överlevnad i politikers ögon. Och då har jag inte ens nämnt problemen med att gå rakt av från 0% uppbackning till 100% gulduppbackning och fundamentalt förändra hela det finansiella systemet i grunden, något som är både praktiskt och politiskt omöjligt (såvida vi inte går via politisk kollaps a la Zimbabwe)..

privata/internationella valutor
En fjärde grupp som vi inte ska bortse ifrån är helt enkelt privata pengar baserade på guld som t ex e-gold. Det vore möjligt redan idag att starta en bank där kunder har konton denominerade i guld, med kontokort och e-betalninar är det möjligt att på bara en sekund omvandla guldet på ditt konto till vilken valuta som helst i världen tack vare valutakurser och prismekanismen – säg att du är i Frankrike och köper baguette för 2 Euro med ditt Visa kort, ditt konto kan snabbt och enkelt debiteras motsvarande vikt i guld, detta är något som sker redan idag, även om ditt konto antagligen debiteras i svenska kronor.

Vildögd libertariansk fantasi, eller oemotståndlig naturlag?
Den skeptiskt lagde kan självklart avfärda mina förutspåelser som en vildögd libertarians dagdrömmande. Men vi bör ha ett par saker klara för oss: stabila pengar är inte bara en ”libertariansk dröm”, det är en nödvändighet för social och ekonomisk stabilitet oavsett vilken politik du vill föra (Lenin införde en guldstandard i Sovjet på 20-talet för att få bukt på den hyperinflation som länge plågat Ryssland).

Det andra vi bör ha klart för oss är att historien är på guldets sida – fiatvalutor har kommit och gått, men aldrig överlevt någon längre period, då politisk manipulation obönhörligen lett till hög inflation, vilket i sin tur lett till social- och ekonomisk instabilitet. När folk efteråt sökt stabilitet har guld varit svaret i över tusen år – guld är det givna, bevisade svaret som givits efter årtusenden av mänsklig experimentation med pengar.

Vi ser just nu i dessa dagar massiv politisk manipulation av valutor i politikers desperata försök till ”beggar thy neighbour”-monetär politik, något som bara kan sluta i massiv inflation och tårar. Den monetära politik som förs just nu i många länder världen över speglar rätt nära de konkurrerande devalveringar som svepte över världen i depressionens spår på 30-talet.
Politiker har ända sedan sedelpressen uppfanns försökt lösa ekonomiska problem med sedelpressen, resultaten har alltid varit desamma, så det finns ingen som helst anledning att tro att resultatet vore annorlunda denna gång. Frågan är bara hur illa det kommer att bli, har vi ”tur” så blir det inte värre än 70-talets stagflation.

Spelbrickorna är lagda och tärningen är kastad i det monetära spelet – spelbrädet är som upplagd för guldstandardens återkomst när vanligt folk världen över tröttnat på politikernas misslyckade valutamanipulationer. Det kanske tar 5 år, det kanske tar 50 år beroende på var i världen du tittar (Zimbabwe: imorgon), men kan historia lära oss något så kommer fiatvalutor att gå ett obarmhärtigt öde till mötes, precis som de har gjort vid alla tidigare försök.

The way to crush the bourgeoisie is to grind them between the milstones of taxation and inflation.

- V.I. Lenin

Jag har redan talat om vikten av en stabil valuta. Bristen därav (med dagens flytande valutor) har en negativ effekt för internationell handel och långsiktigt ekonomiskt skapande – hur kan man när valutor fluktuerar kraftigt hantera internationell handel med de valutarisker det innebär? Hur kan man fatta välinformerade investeringsbeslut när en svängning i valutakurser kan äta upp hela avkastningen och mer därtill? Denna typ av problem är exakt anledningen bakom östeuropas problem i dagsläget då många öststatsföretag och individer tagit lån i Euros och Schweizerfranc, en kris som riskerar att infektera ett redan svagt banksystem i västeuropa.

Men varför pratar jag hela tiden om just guld? Varför inte en ”korg” av valutor eller råvaror, vilket föreslagits från bl a ryskt håll på senare tid?
Problemet med denna typ av upplägg är den inbördes viktningen av valutor/råvaror och behovet av omviktning.
Ponerar vi t ex en korg baserad på bara råvaror så uppstår genast frågan endast gällande olja: vilken typ av olja? Brent crude? Nymex crude? Ice crude? Det finns nästan lika många typer och kvalitéer av olja som det finns andra större råvaror.

Även en valuta baserad på bara två metaller som t ex guld och silver har sina problem – dollarn började en gång definierad som vikt i guld respektive silver, men problem uppstod när de verkliga marknadspriserna för guld och silver började divergera från de definierade utbyteskurserna.

En monometallisk standard baserad på guld tar bort denna typ av problematik med typer, kvalitet och viktning. Guld är guld, det finns inte mycket utrymme för politisk manipulation. Guld är en värdemätare och ett bytesmedel som mänskligheten kommit fram till som det bästa efter årtusenden av experimentation med olika monetära standarder. Varje försök till att använda ett ”korg” system för att definiera en valuta kommer att få problem, antingen med marknadsarbitrage när marknadspriserna börjar skilja sig från korgens viktning, eller värre, politisk manipulation av viktningen.

Det finns även en annan fördel med just en guldstandard, särskilt om fler länder antingen anammar den eller binder sina valutor till en valuta som har antagit en guldstandard – du får i praktiken en världsvaluta. Om dollarn är definierad som en viss mängd guld, och pundet är definierat som en annan mängd guld, så är valutan i både USA och Storbritannien i praktiken guld, inget annat. De lokala valutorna blir bara det de borde vara, ett utbytesmedel som representerar något med ett verkligt värde.