It’s the end of the world as we know it (and I feel fine) september 29, 2008
Posted by Wille in Amerikansk politik, Ekonomi, Ideologi.trackback
..det s k ekonomiska räddningspaketet blev stoppat i den amerikanska kongressen. Bra. Omän tillfälligt.
Det är bara att hoppas att politikerna fortsätter att käbbla, ”lösningen” som föreslås är nämligen ingen lösning. Att försöka lösa ett problem som har sin grund i för mycket kredit genom att köpa ut dåliga skulder så att lånandet ska kunna fortsätta är inte särskilt begåvat, även om det är det de flesta i mainstream media och politik föreslår.
Det är ungefär som att ordinera mer heroin till en heroinist i hopp om att han ska bli av med sitt drogproblem.
Vi som aldrig började kreditknarka kommer nog att klara oss, även om vädret blir bistert ett tag även för oss. Varför skulle vi betala för en missbrukares fortsatta missbruk?
Det finns olika sätt att bota en heroinist. Att bara strypa tillförseln rakt av kan visserligen fungera, men risken är att patienten dör eller i vart fall ådrar sig följdskador av olika slag.
Ett mer konstruktivt och effektivt sätt är att ge metadon och subutex under läkares översyn, samt att inte försätta patienten i svårare tillstånd än nödvändigt. Patienten tillfrisknar snabbare och kommer snabbare in i ett normalt liv igen, vilket gagnar samhället i dess helhet.
Det moraliska mantrat går nog fram ändå.
Så går det när politiken tar över ekonomin.
Om marknaden har det svårt så blir det inte bättre av att politikerna skapar förvirring och förhindrar marknaden att agera.
”Förvirring” är inget bra ”räddningspaket”.
Blogge:
Nej, att bara strypa tillförseln är knappast bra, men att öka den, alt. låta allt fortgå som vanligt och låtsas att det regnar är knappast speciellt framgångsrika avgiftningstekniker.
Vad gäller detta specifika fall (ekonomin) så har dock skadeeffekterna redan skett, allt som kan göras nu är att skjuta upp det oundvikliga och på köpet göra det värre framöver. Det bästa är att rensa ut skiten så fort som möjligt även om det svider till ett tag.
[...] …så trodde jag faktiskt inte det skulle bli så här illa. [...]
Vi som aldrig började kreditknarka kommer nog att klara oss, även om vädret blir bistert ett tag även för oss. Varför skulle vi betala för en missbrukares fortsatta missbruk?
Om bankerna går omkull så är det ju främst de med inlåning som drabbas. Alltså dom som varit försiktiga och sparat istället för att leva på kredit.
Kreditknarkarna drabbas ju bara av dom höjda räntorna… och eventuell skuld om det blir tvångsförsälning av villan.
Ett ordentligt stålbad är bättre än denna evinnerliga hostmedicin som ändå inte hjälper.
Jag vill nog också hävda att en försiktig sparare vet att skydda sina tillgångar (annar är h*n inte försiktig). Långsiktigt är det bara nyttigt att lära sig att pengar INTE är säkra i en bank. Långsiktigt är det också mycket nyttigt att lära sig rätta munnen efter matsäcken.
När regeringar ”går in” med pengar (=höjd skatt), så är det nästa generation de slår i bojor. Det blir – ytterst förenklat – nästa generations skattebetalare som får ta förra generationens springnota, ungefär.
Den här springnotan ska ungdomarna dock INTE belastas med. Det är en principsak. Den yngre generationen har INTE varit med och slösat bort pengar alls i samma utsträckning (som i synnerhet 40-talister…), få yngre har tagit huslån (eftersom de är effektivt utprisade av den äldre generationen), mycket sällan de inlåning upp över garantinivåerna.
Men kopiösa mängder skatt, det ska de tydligen betala.
Think again.