Civilolydnad och moraliskt försvarbara lagbrott augusti 2, 2008
Posted by Wille in Ideologi.trackback
Den senaste veckans debatt kring publikationen av ”FRA dokumenten” har fått upp en intressant fråga till ytan – även bland FRA kritiker finns de som anser att potentiella lagbrott (om de är det eller inte framstår att se), som t ex HAX publikation av hemligstämplade dokument är övertramp i debatten.
Personligen är jag av helt motsatt åsikt, så länge som följande kriterie uppfylls: Ingen tar faktisk skada av lagbrottet (dvs. ingen utsätts för våld, hot, bedrägeri eller ekonomisk skada).
Svenskar är ett laglydigt folk, så till den grad att en del lider av vanföreställningen att allting som är enligt lag automatiskt är ”rätt”, och allt som är olagligt automatiskt är ”fel”.
Det är en farlig väg att träda, då det de facto kopplar bort folks moraliska kompass och istället får dem att blint följa lagar, paragrafer och meningslösa ord på papper.
Min bestämda uppfattning är att vi aldrig får tappa bort vår moraliska kompass – det måste vara den moraliska kompassen som alltid är i förarsätet, inte lagar och paragrafer.
Jag anser vidare att civil olydnad faktiskt inte bara är ett legitimt redskap, utan även i vissa fall ett nödvändigt sådant – att medvetet bryta mot korkade lagar kan i vissa fall vara ett nog så bra sätt att lysa en lampa på just hur korkade dessa lagar är (eller vilka korkade konsekvenser de kan få).
Ett bra exempel på hur civil olydnad lyser en lampa i korkade lagars fula ansikte är t ex in den amerikanska delstaten New Hampshire, där man var tvungen att ha licens för att ge någon en manikyr mot betalning – några aktivister bestämde sig då att offentligt, utanför statshuset ge varandra en manikyr och utbyta några små slantar inför press och förbigående, mycket riktigt blev de arresterade. Vem i ett sådant fall anser ni har den moraliska rätten på sin sida? Poliserna som arresterar någon för brott mot en urbota dum lag, eller de som bröt mot lagen för att visa hur korkad den är?
För att sumera: civil olydnad och lagbrott mot korkade lagar är inte bara legitimt, det är ett effektivt verktyg för att påvisa hur korkade vissa saker är. Det enda som gäller att tänka på är att man inte skadar någon, samt att man är beredd att stå sitt kast och ta sitt straff för sin demonstration (denna sista kriterie är dock tänjbar i sant totalitära samhällen: att t ex gömma undan judar i nazi-tyskland och hoppas att komma undan med det var i allra högsta grad försvarbart på alla plan).
Varför skulle man acceptera straff när man inte har gjort någonting dåligt, eller rent ut sagt gjort någonting bra?
”Good people don’t follow bad rules.”
Men i övrigt ett bra inlägg.
[...] Vi har redan kunnat se bevis på att det krävs metoder som enligt lag kan vara förbjudna för att få debatten fri och öppen. Jag syftar självklart på Henrik Alexanderssons publicering av det “hemligstämplade” FRA-dokumentet, som sedan återpublicerades på många bloggar, bl.a. denna. Civil olydnad är något oerhört viktigt för en demokratis fortlevnad, för det är egentligen det enda sättet att i slutändan bevara den, hur konstigt det än låter. Men i extrema situationer så är det ofta det enda medel man har för att bestrida de styrandes makt. Att vi har kommit till det läget i Sverige år 2008 är skrämmande, men sant. Det verkar dock kunna skrämma en hel del att över huvud taget tänka tanken på att begå ett lagbrott, men lagarna är inte något som Moses bar ner från berget inristat i stentavlor, de är resultatet av en demokratisk process, och i den demokratiska processen ingår det att bestrida de lagar man tycker är felaktiga. Ett av sätten att bestrida lagar är genom just civil olydnad. [...]