Ministry of Truth

Titeln kanske bör läggas till listan av overifierbara, hemliga hjältedåd FRA genomfört?

Det är i alla fall intressant att veta att FRA även i vissa fall registrerar folk baserat på deras sexuella läggning. Vad kan det månne få för konsekvenser om informationsutbyte sker med länder (som t ex Saudiarabien, Pakistan m fl), som är “allierade” till västliga makter, men har avsevärt mindre liberal hållning än vi Europeer? Särskilt med tanke på den bagatellartade, nonsens information som FRA tycks registrera och spara.

Läs mer hos Rosettastenen >

FRA lagens anhängare tycks ha förlorat sakdebatten i FRA frågan. Därmed rör de sig förutsägbart mot lösa insinuationer och smutskastning.

T ex försöker troll på Henrik Alexanderssons blogg diskreditera honom för hans åsikter på andra områden, t ex ogillande av höga skatter, motstånd mot en repressiv drogpolitik mm (saker som han knappast gjort till någon större hemlighet efter åratal av öppen debatt och opinionsarbete).

Man tycka vad man vill om Alexanderssons övriga åsikter och ställningstagande, men faktiskt fortfarande sympatisera med honom i enskilda sakfrågor, t ex FRA frågan och dess implikationer på integritet, rättssäkerhet, och nu senaste yttrandefrihet.
Det går att ha två tankar i huvudet samtidigt - man behöver inte reflexmässigt förkasta alla argument en person har på basis av att man ogillar några av hans åsikter och argument i andra frågor.

FRA frågan är i mångt och mycket en korspolitisk fråga - den förenar människor över hela den traditionella höger-vänster skalan i motstånd. Det är något som borde ses som en styrka mer än något annat. Det finns inget att vinna över att göra det till en fråga om block- eller partipolitik (let’s face it, 6 av 7 riksdagspartier vill ha en FRA lag i någon form, och det sjunde har en fläckad historia av ivrande för ett kommando och kontroll samhälle, så inget traditionellt parti är att lita på i denna fråga).

Vad de FRA anhängare som nu försöker föra fokus över till enskilda individers övriga åsikter istället för sakdebatten gör är smutsigt, men samtidigt relativt smart - de försöker få oppositionen att splittras på andra grunder än själva sakfrågan.
Ett klassiskt fall av att härska genom att söndra.

FRA frågan borde vara något där vi förenar oss, där vi sätter våra övriga åsiktsskillnader åt sidan för en stund. När FRA lagen har återkallats och stängts ned, så kan vi återgå till det vanliga programmet av åsiktsskillnader och debatt, men fram tills dess bör vi koncentrera oss på att hålla två tankar i huvudet samtidigt:

Det går att tycka likadant i en enskild sakfråga och samarbeta kring den, även om vi inte ser öga till öga på speciellt många andra områden.

Michael Gajditza säger det väl:

Människor har lidit och dött för att vi ska få ha dessa fri-och rättigheter och med “mjölargumentet” visar vi dem ingen som helst respekt utan ger helt respektlöst bort det dom dog för, bit för bit, till en allt glupskare statsmakt.
Det handlar om det vi kallar privatliv, att inte få posten öppnad eller att bli kroppsvisiterad utan orsak. De flesta kvinnor har säkert inget att dölja men inte ens den äkte mannen får gå igenom handväskan utan obehagskänslor hos många.
De allra flesta stänger dörren vid toabesök, inte för att de har något att dölja utan för att det är just privat.

Det är en bra fråga - de flesta fruar har säkert inget att dölja för sina män, men de flesta blir nog irriterade om de söker igenom deras handväska.
På samma sätt blir nog de flesta en smula irriterade om deras partner kollar igenom deras mobiltelefon eller plånbok utan lov, även om de inte har något att dölja.

Om så är fallet i en nära relation där djup, ömsesidig tillit existerar, varför är det då plötsligt ok att fullständiga främlingar ska kollar alla dina samtal och all din korrespondens?

Jag är inte speciellt insatt i det specifika fallet, men det finns i alla fall en person som gör ett rätt bra case för att en svensk storbank kan hamna i stora trångmål framöver - med aktieägare, skattebetalare och kontoinnehavarare som drabbas hårt.

Som sagt, jag har inte hunnit reflektera alltför mycket över de data och argument som framställs i blogposten - men det vore nog naivt att tro att lilla Sverige skulle klara sig undan oskadat mitt i en av de största finansiella kriserna de senaste hundra åren..
Banker faller världen över, stora som små, ingen är säker.

Uttrycket “Som pengar på banken” kommer nog att få en annorlunda betydelse när kreditkrisen blåst över.

Det verkar som om bloggaren Michael Gajditza avser att anmäla FRA’s generaldirektör Ingvar Åkesson för möjligt brott mot sekretesslagen.

Nu är uppgifter på internet aldrig 100 procentiga (vilket innebär att de bör tas för vad de är, mindre än 100 procentiga), men av allt att dömma verkar det som om Gajditza faktiskt till yrket är advokat, vilket borde innebära att han har lite på fötterna..

Brittiska The Register, landets kanske största “nörd”-sajt för folk som bryr sig om datorer, teknik, trender och yttrandefrihet, så finns en artikel om Henrik Alexanderssons äventyr de senaste dagarna.

Mycket av det tycks baseras på The Local’s artikel, Blogges bloggpost, samt vad jag skrivit på min engelskspråkiga blogg.

För de som följer bloggen via RSS-läsare, och därmed kanske inte får alla uppdateringar, kan jag upplysa om att det tidigare inlägget med länklista till bloggar som publicerat FRA dokumenten uppdateras kontinuerligt allteftersom jag får reda på dem/hittar dem.

37 bloggar vid senaste räkningen, antagligen många fler jag inte känner till.

FRA tycks inte ha förstått mycket, Åkessons anmälan mot Henrik Alexandersson var som att hälla bensin på en eld för att släcka den - mindre begåvat.
Att försöka tysta sina motståndare i internets tidevarv är korkat, möt “Streisand effekten” - censurförsök leder bara till att informationen sprids och uppmärksammas än mer, samt försöken till att stänga ned densamma.

Samtidigt verkar det som om myndigheter(?) har fullt upp med att blanda bort korten medelst paragrafrytteri - oegentligheter ska tystas genom hemligstämpling och paragrafåterupprapning. Budbäraren måste till varje pris skjutas.
Det känns lite som om FRA försöker skrämma folk genom att “skvallra för mamma!”, när en stor del av motståndet inte är det minsta rädda för “mamma”.

Även denna kommentar från HAX blogg från “anonym” är intressant (gå till länken för att se den i sin helhet):

Det lustiga i sammanhanget är att FRA är precis den myndighet som via teletrafik har bäst möjligheter att hitta vilken polis det är som ringt upp dig och därmed försvårat denna potentiella brottsutredning.

Det vore intressant att veta vilken IP adress som kommentaren kommer ifrån. Är det månne FRA?
Är det i så fall ett regelrätt erkännande av illegal avlyssning? Mig vetterligen träder inte den nya FRA lagen i kraft förrän 1:a Januari 2009.

Tiden när kommunikation och information kunde kontrolleras centralt av myndigheter är över. För varje källa och motståndare som de försöker tysta, så poppar 10 nya motståndare upp ur marken, likt ett parti av “Whack-a-mole” som de inte kan vinna (en metafor som kan vara rätt passande..).
Men vi ska nog vara tacksamma för FRA’s agerande trots allt - vem behöver opponera sig mot dem, när de gör sitt bästa för att bli en politiskt omöjlig myndighet?

Blackberryn overflodar med kommentarer och lankar som ska godkannas.
Sitter pa taget,sa det drojer till ca 10:30 svensk tid innan allt dyker upp, men allt kommer att laggas upp under foregaende post.

Bloggare som publicerat det hemska dokumentet så här långt:

Jag | Louise P | Aqurette | Motbilder | Dexion | Falkvinge | Klotband | Johan P, L & C | Joshua Tree | Blogge | Erik Laakso | Zaramis | Cynism | Töhrnebom | Trottens betraktelser | Se till vänster, där går en arab | Erik Hultgren | Blågrön röra | Peter Karlberg | Folin | Scaber Nestor | Nordh | Liam | Politically incorrect | Isobels verkstad | A die wundes weblog | Frapedia | Alltid varför | Projo | Fria vingar | Tomas sida | Jonas Morian | Oscar Swartz | Svensk myndighetskontroll | Projekt på riktigt | Mersmak | Björn Wadström | Lakes Lakonismer | Arbetsnamn | Tobias Oldegren | MrX

Mindre än en dag, och min scanning av internet täcker bara en minimal bråkdel av bloggosfären. Det känns som om den här listan kan bli rätt lång innan det hela är över.. Vad ska de göra? Selektivt statuera exempel som blir totala PR katastrofer?

Fyll gärna på med fler länkar i kommentarerna om ni hittar dem och jag missat någon, så lägger jag upp dem allteftersom de droppar in.

F ö rätt värmande att länklistan innehåller exempel från hela höger-vänster skalan. Jag antar att yttrandefrihet, integritet och demokrati faktiskt är universella värden för en hel del människor oavsett övriga sympatier.