Socialt sönderfall juni 3, 2008
Posted by Wille in Anekdoter & Iakttagelser, Brittisk politik, Etik & Moral.trackback
I lördags var jag ute och knallade i sydöstra London - vissa av intrycken var rent ut sagt förskräckande:
Vid en bensinmack vid en kraftigt trafikerad genomfartsled såg jag en pojke som knappt kunde varit 11 år, vara ute och gå med sin kanske 3 årige syster, och ett spädbarn i barnvagn. 11-åringen gick sedan in på macken för att köpa något och lämnade sina yngre syskon till att vänta utanför. Den förvirrade 3 åringen var inte långt ifrån att knalla ut med barnvagnen mitt i gatan om det inte var för mitt och mitt sällskaps snabba ingripande.
När den äldre pojken väl kom ut och vi frågade var hans föräldrar var, blev han snabbt både aggressiv och defensivt inställd, och svarade nästan med en ryggmärksreflex att hans mamma var runt hörnet.
Tillåt mig tvivla. Sättet han svarade på påvisade snarare att pojken var van att tvingas ljuga för att skydda sin mor. Även om det är mer eller mindre uppenbart att pojken kommer att hamna i trubbel när han blir äldre (hans attityd var redan aggressiv) så klandrar jag främst hans föräldrar - de borde aldrig låta en så ung pojke vakta sina syskon i en så tätt trafikerad stad.
Min gissning är att samtliga ungar kommer att hamna i klammeri med rättvisan när de blir äldre.. Och gissningsvis kan man anta att modern är rätt ung, och mer intresserad av att supa och knulla runt än att ta hand om sina barn. Fadern är säkerligen bortflugen sedan länge sedan.
Detta lilla isolerade exempel visar med all tydlighet ett område där storbritannien misslyckats kapitalt: det är det ett av få länder i världen där låginkomsttagande par straffas om de håller ihop. Det är även det enda land i västvärlden där en ensamstående mor kan leva på bidrag utan några som helst krav på motprestation ända tills barnen är 18. Desto fler ungar, desto mer i bidrag.
Kontentan av det hela blir att för unga, dåligt utbildade kvinnor så är ensamstående, arbetslös förälder oftast ett mer lukrativt “karriärval” än att faktiskt försöka göra något med sitt liv. Arbetslöshet, fattigdom och utanförskap förstärks i en ond cirkel generation efter generation, vilket tydligt understryks av att storbritannien har störst antal fullbordade tonårsgraviditeter i EU, trots relativt liberala abortlagar.
Om det kan man inte säga annat än att det är ett totalt moraliskt haveri.
När oansvarigt beteende, bidragsberoende och vanvård av barn blir ett attraktivt karriärval, så kan inget annat än hastigt socialt sönderfall följa.
Därför är jag glad att jag inte bor i England
Alexander:
Du verkar ha en patologisk rädsla för England.
Hört talas om Rinkeby, Södertälje, Rosengård?
Alltså Sverige är skit på många sätt och vis MEN jag slipper se folk i mysbyxor, tonårsmorsor och bo i kassa bostäder med heltäckningsmatta.
Att landet sedan är på väg att bli en fascistisk polisstat som försöker sätta åt vanligt folk samtidigt som man låter grovt kriminella ungdomar vara gör ju inte saken bättre.
Just nu bor jag på Irland och det verkar vara ett England-light i många avseenden.