Ministry of Truth

Man kan fråga sig om man verkligen får valuta för pengarna när det gäller statliga lösningar för vård och trygghet. Personligen har jag valt att stå helt utanför det statliga skyddsnätet, främst av anledningen att jag inte litar på att den offentliga sjukvården ska kunna ge mig den bästa tillgängliga vården, om de överhuvudtaget kan ge mig vård om jag så skulle behöva det.

Så vad har det kostat mig, en frisk, icke-rökande man runt 30?

• Sjukvårdsförsäkring - £43 i månaden (ca 490kr). Högsta täckningsnivån som ger mig den bästa vården som finns tillgänglig i världen om jag skulle behöva, utan vårdköer eller väntetider. Det bör nämnas att försäkringen helt täcker alla sjukvårdskostnader utan subventioner, skulle jag söka vård hos ett offentligt sjukhus så skulle försäkringsbolaget ta notan, inte skattebetalarna. Med andra ord står jag helt utanför det offentliga sjukvårdssystemet.
• Sjuk-, olycksfalls och livförsäkring med £300000 (ca 3,4 miljoner kr) i skattefri utbetalning vid kritisk sjukdom (t ex cancer), invaliditet eller dödsfall - £59 i månaden (ca 670kr). Bör täcka min grundtrygghet ifall jag skulle bli helt oförmögen att arbeta tillfälligt eller permanent.
• Tandvårdsförsäkring - £17.5 i månaden (ca 200 kronor). Täcker 75% av privata tandvårdskostnader + 100% av standardkontroller, olycksfall och muncancer.

Med andra ord så betalar jag ca 1260kronor i månaden för rätt heltäckande försäkringsskydd som täcker det mesta (utom arbetslöshet), och dessutom ger mig tillgång till de absolut bästa lösningarna som finns tillgängliga i världen.
Något säger mig att medelsvensson (och medelsmith för den delen) åtminstonne tror sig betala avsevärt mer i höga skatter för tjänster av avsevärt lägre kvalitét och tillgänglighet.

Så man kan ställa sig frågan: får du valuta för dina skattepengar? Eller blir du skinnad på alldeles för mycket för att få alldeles för lite? Även om man nu är “solidarisk” och tror på att stå för notan för de som haft mindre tur, så är det svårt att tro att det inte skulle räcka med mindre.
Om genomsnittskostnaden för andra vore densamma som för mig, så skulle jag kunna betala för 10-15 andra och ändå betala hälften i skatt mot vad jag gör nu.
Men å andra sidan, skulle man betala mindre i skatt så skulle det ju bli mindre över för politikerna att spendera på de väsentliga sakerna..

The Guardian:

Massive investment in CCTV cameras to prevent crime in the UK has failed to have a significant impact, despite billions of pounds spent on the new technology, a senior police officer piloting a new database has warned. Only 3% of street robberies in London were solved using CCTV images, despite the fact that Britain has more security cameras than any other country in Europe.

Även BBC skriver mer om detta.

Channel 4 har återigen producerat en utmärkt dokumentär om det framväxande storebrorssamhället och urholkningen av rättssäkerheten. Filmen heter “Taking Liberties”, recensioner finns bl a här: Times | Guardian. Filmen finns även att köpa på DVD från Amazon (endast £7,48).

Bland många av de skrämmande bilder som visas är bl a hur farmödrar arresteras på svepskäl under terrorlagar, hur en man som bevisats bortom allt tvivel (till den grad att juryn som friade honom protesterar å hans vägnar) fortfarande hålls under husarrest som misstänkt terrorist, mm mm.

Ett intressant sidospår är att Londons nye borgmästare, Boris Johnson framträder i filmen som en av de största kritikerna till denna utveckling. Kvarstår att se om han kommer att stå fast vid sina principer nu när han har makt..

Panopticon - låter det som något som är på gång? Eller som rent av redan är här? Överallt, runtomkring dig.

Metro rapporterar idag (ej nätet) om att brittiska parlamentsledamöterna kan komma att sätta stopp för ökad transparens i hur parlamentsledamöterna själva får kostnadsersättning för det mesta mellan himmel och jord.
De sägs vara “bekymrade över konsekvenserna för den personliga integriteten”.

Bakgrunden till detta är så klart de utgiftsskandaler som seglat upp under årets början, där en stor andel av parlamentsledamöterna visat sig lyfta kostnadsersättning för en hel del olämpliga saker, bl a fruars shopping och resor, kostnadsersättning för skatter och icke existerande bolån, och anställning av släktingar som “assistenter” trots att de knappast utfört några tjänster.

Deras plötsliga omtanke för personlig integritet är verkligen rörande, ur perspektivet att samma personer gjort Storbritannien till världens mest övervakade land, där man kan hamna i polisens DNA register även om man felaktigt arresterats för nedskräpning, har kameror i varje hörn och i allmänhet har stenkoll på befolkningens varje steg.

Jag tror kommentarer om deras motiv är rätt överflödiga..

De senaste månaderna har det brittiska politiska frälsets förmåner krypt fram i dagsljuset, förutom skapliga löner och bostadstillägg för andra bostad så har bl a följande avdrag förekommit:

• TV licens
• Lokal fastighetsskatt
• Lånekostnader för bostad på hemort
• Platt TV och möbler till tjänstebostaden från Selfridges (dyr märkesbutik i centrala London)
• Städning (Pigavdrag? Släng dig i väggen!)
• Prenumerationer på tidningar
• Mat
• Resor
• osv. osv. osv.

Förutom att det blir rätt tydligt att parlamentsledamöterna i princip får skattefri kostnadsersättning för i princip allt det som vi vanligt folk kallar för “levnadsomkostnader”, och därmed kan stoppa ned sin lön nästan oavkortat i bakfickan, är en annan sak rätt iögonfallande:

Exakt hur lämpligt är det att samma parlamentsledamöter beslutar om diverse skatter, som t ex TV licens, när de själva kan dra av dessa som “utgifter” i tjänsten? Hur kan de rimligen ta vettiga beslut åt miljoner andra, när de själva inte berörs eller behöver befatta sig med sina egna beslut?

En bisak i sammanhanget är ju även att politikerna kommer undan med att göra avdrag som de flesta vanliga människor skulle kölhalas för.
Borde inte en rimlig princip vara att lika regler och lagar gällde för alla? I Storbritannien har dock bara en överklass, den ärvda, ersatts med en ny, den politiska..

Why does the French flag have Velcro?

So the blue and red sections are easily removed during a time of war.

Ser man till hur svenska media och vänsterbloggare skildrat borgmästarvalet i London skulle man kunna få intrycket att en älskad Messiasliknande borgmästare i form av Ken Livingstone blivit “kuppad” ur sin rättmätiga plats av en högerextrem och rasistisk Boris Johnson.

Det säger nog mer om svenska medias “objektivitet” än verkligheten - Ken Livingstones borgmästarperiod har präglats av vildvuxen byråkrati och nepotism där “rätt” folk fått välbetalda offentliga jobb trots att deras kompetens knappast varit rätt, eller där jobben ens knappast behövs. Detta har sedan kombinerats med en bisarr röra av storhetsvansinne (Livingstone gillar att jämföras med Julius Caesar), ilska över granskning (Livingstone har varit upprörd över att stadsfullmäktige överhuvudtaget existerar, då de “inte har någon rätt att granska honom”). Lägg där till pricken över i:et i form av en sinnessjuk beundran för diverse kommunistdiktaturer som t ex Kuba (Livingstone hade långtgående planer på att använda skattebetalarpengar till en festival till Fidel Castros ära).

Sedan kan vi ju även beröra Boris Johnsons i svenska medier påstått ljusskygga åsikter: karln har tidigare varit publicist och programledare för diverse humorprogram, bl a en brittisk motsvarighet till “Snacka om Nyheter” - för den illvillige lär det inte vara svårt att hitta gott om smaskiga citat att rycka ur sina sammanhang med sådant bakgrundsmaterial.
Månne det vara dags att börja kolla igenom den svenska varianten av “Snacka om Nyheter” och extrapolera lösryckta citat för att göra avslöjande reportage om Stellan Sundahls “fascistiska bakgrund”?

Boris Johnson lär inte vara någon Messias figur för London, men hans kampanj drevs med budskapet om att värna Londons toleranta sida samtidigt som nya kraftgrepp ska tas mot våldsbrott, ineffektiv byråkrati och nepotism i staden.
Jag föredrar då det framför en diktaturbeundrande galning med storhetsvansinne som Livingstone, vars främsta intresse låg i att berika sig själv och sina vänner.

Men i svenska 68-medias ögon tycks vilka karaktärsdrag och felsteg som helst vara förlåtliga så länge som en person innehar “rätt” partikort och beundrar rätt vänsterdiktaturer. Självklart samtidigt som vanliga halvhyggliga människor med lite ryggrad kan svartmålas till fascistiska monster om de innehar fel partikort och ogillar rövslickande av diktaturer.