Trygghet och vård - Marknaden vs. Staten maj 14, 2008
Posted by Wille in Ekonomi, Ideologi.trackback
Man kan fråga sig om man verkligen får valuta för pengarna när det gäller statliga lösningar för vård och trygghet. Personligen har jag valt att stå helt utanför det statliga skyddsnätet, främst av anledningen att jag inte litar på att den offentliga sjukvården ska kunna ge mig den bästa tillgängliga vården, om de överhuvudtaget kan ge mig vård om jag så skulle behöva det.
Så vad har det kostat mig, en frisk, icke-rökande man runt 30?
- Sjukvårdsförsäkring - £43 i månaden (ca 490kr). Högsta täckningsnivån som ger mig den bästa vården som finns tillgänglig i världen om jag skulle behöva, utan vårdköer eller väntetider. Det bör nämnas att försäkringen helt täcker alla sjukvårdskostnader utan subventioner, skulle jag söka vård hos ett offentligt sjukhus så skulle försäkringsbolaget ta notan, inte skattebetalarna. Med andra ord står jag helt utanför det offentliga sjukvårdssystemet.
- Sjuk-, olycksfalls och livförsäkring med £300000 (ca 3,4 miljoner kr) i skattefri utbetalning vid kritisk sjukdom (t ex cancer), invaliditet eller dödsfall - £59 i månaden (ca 670kr). Bör täcka min grundtrygghet ifall jag skulle bli helt oförmögen att arbeta tillfälligt eller permanent.
- Tandvårdsförsäkring - £17.5 i månaden (ca 200 kronor). Täcker 75% av privata tandvårdskostnader + 100% av standardkontroller, olycksfall och muncancer.
Med andra ord så betalar jag ca 1260kronor i månaden för rätt heltäckande försäkringsskydd som täcker det mesta (utom arbetslöshet), och dessutom ger mig tillgång till de absolut bästa lösningarna som finns tillgängliga i världen.
Något säger mig att medelsvensson (och medelsmith för den delen) åtminstonne tror sig betala avsevärt mer i höga skatter för tjänster av avsevärt lägre kvalitét och tillgänglighet.
Så man kan ställa sig frågan: får du valuta för dina skattepengar? Eller blir du skinnad på alldeles för mycket för att få alldeles för lite? Även om man nu är “solidarisk” och tror på att stå för notan för de som haft mindre tur, så är det svårt att tro att det inte skulle räcka med mindre.
Om genomsnittskostnaden för andra vore densamma som för mig, så skulle jag kunna betala för 10-15 andra och ändå betala hälften i skatt mot vad jag gör nu.
Men å andra sidan, skulle man betala mindre i skatt så skulle det ju bli mindre över för politikerna att spendera på de väsentliga sakerna..
Och vad hade det kostat för någon som exempelvis fått en lyckad behandling av hudcancer för 5 år sedan? Eller en rökare? Eller någon med barn-artros? Ingår de i “kollektivet” Eller skyr bolag dem som pesten genom höga avgifter?
Rökare har garanterat högre premier.
Vad gäller folk som har haft kritiska/kroniska sjukdomar tidigare, som t ex cancer eller hjärtsjukdomar så tror jag det finns två alternativ: ha inskränkningar i försäkringen (t ex hudcancer täcks inte), eller betala avsevärt högre premier.
Går det att bevisa att sjukdomen är helt botad, samt att risken för återfall inte är högre än för en person som inte drabbats så borde inte premien påverkas alls.
Dock så lär processen att skaffa försäkring vara lite mer utförlig med tidigare problem (dvs inte bara en enkel ansökan över nätet).
Låter nästan för bra för att vara sant.
F.ö. rekommenderar jag följande läsning:
http://www.westandfirm.org/blog/2008/05/faq-on-free-market-health-insurance.html
Chris:
Kanske låter för bra om man svalt propagandan om att det krävs 40-60% skattetryck för att finansiera undermålig sjukvård med långa vårdköer..
ja men i Sverige kan man väl inte välja - då får man ju i så fall betala både skatt och särskilda avgifter om man vill ha särskilda sjukvårdsförsäkringar… Då blir det ju dubbelt upp?
Moment:
Well, jag betalar dubbelt, både skatt och försäkringar utan avdrag… Men det är för att jag inte litar på det offentliga.
ahaa okej, men…det har ju kanske alla inte råd med, så de som kan får njuta!
Jo, men samtidigt hjälper jag ju faktiskt de som inte kan, genom att ta bort eventuell “press” på systemet från mig, så att resurser kan användas för andra..
Wille:
Här har inte svalts någon propaganda, däremot är jag tveksam till om det går att ha en just _så_ billig sjukvårdsförsäkring i dagsläget (störd konkurrens, för liten skala osv.) med de villkor du nämner.
Jag är rädd att du betalar en del av sjukvården och därtill hörande kostnader genom skatt också så den vård du kan tänkas få genom försäkringen är möjligtvis subventionerad på ett eller annat sätt.
Det hela är för mig lite oklart på grund av oklar och ofullständig information (och möjligtvis att jag är trögfattad).
Artikeln jag länkar till är f.ö. rätt soft men kanske en smula basic.
Chris:
Sjukvårdsförsäkringen är inte subventionerad på något sätt. I själva verket är det snarare så att försäkringsbolaget subventionerar offentlig sjukvård, för om jag skulle söka sjukvård offentligt, så är det ändå försäkringsbolaget som betalar hela notan för det. Det har jag svart på vitt, och det har även försäkringsbolaget bekräftat muntligen för mig när jag tog försäkringen.
Anledningen till att det inte är dyrare är antagligen samma anledning som hem- och bilförsäkring inte är dyrare: volym och riskprofil. Som icke-rökande man runt 30, utan någon väsentlig sjukdoms- eller skadehistoria, i fysisk god form och som utövar regelbunden fysisk träning är jag nog en rätt låg risk (jag fick bl a £6 rabatt per månad för att jag just tränade minst 3 ggr i veckan och inte hade några tecken på övervikt/fetma).
Låter king.
att vårda friska människor är inte så dyrt.
jag antar att männsiskor födda med men som behöver livsläng hjälp inte kan teckna denna försäkring.
Att sjukvården är ineffektiv och att man inte får valuta för sina pengar säger jag inget om men att dra slutsatsen baserat på vad du betalar i en privat sjukförsäkring känns lite löjlig.
[...] Faler, boende i London, litar inte på de offentliga trygghetssystemen och har istället köpt privata försäkringar. Så vad har det [...]
Du borde nog väg in i sammanhanget att du är en lågriskperson, när du är 70 kommer premien garanterat att vara betydligt högre för att inte tala om när du är 80.
Här finns det en poäng med gruppförsäkringar där risken fördelas på en större massa men premien hålls på en mer konstant nivå genom livet. Man kan då få ett skydd genom hela livet till en premie som motsvara risken att försäkra en medelperson.
Därmed inte sagt att den sortens försäkring borde vara obligatorisk.
Vi på företaget har en gruppsjukvårdsförsäkring från länsförsäkringar. Jag tror den kostar mig 250 kr eller något liknande på bruttolönen. Det enda kravet för att du skall få teckna den är att du vid tillfället är fullt arbetsför. Det spelar alltså ingen roll om du är rökare, eller tidigare haft några hemska sjukdomar. Den gäller dock inte för akutsjukvård som vid olyckor och dylikt, utan då får man förlita sig på det offentliga.
Ett billigt pris för att slippa köer och för att få en bra sjukvård. Sen får Mona Sahlin gnälla hur mycket hon vill om att det handlar om att jag skall slippa att trängas med de som hon kallar för pöbeln.