Svenska snedvridna perspektiv på Londons borgmästarval maj 5, 2008
Posted by Wille in Brittisk politik, Media.trackback
Ser man till hur svenska media och vänsterbloggare skildrat borgmästarvalet i London skulle man kunna få intrycket att en älskad Messiasliknande borgmästare i form av Ken Livingstone blivit “kuppad” ur sin rättmätiga plats av en högerextrem och rasistisk Boris Johnson.
Det säger nog mer om svenska medias “objektivitet” än verkligheten - Ken Livingstones borgmästarperiod har präglats av vildvuxen byråkrati och nepotism där “rätt” folk fått välbetalda offentliga jobb trots att deras kompetens knappast varit rätt, eller där jobben ens knappast behövs. Detta har sedan kombinerats med en bisarr röra av storhetsvansinne (Livingstone gillar att jämföras med Julius Caesar), ilska över granskning (Livingstone har varit upprörd över att stadsfullmäktige överhuvudtaget existerar, då de “inte har någon rätt att granska honom”). Lägg där till pricken över i:et i form av en sinnessjuk beundran för diverse kommunistdiktaturer som t ex Kuba (Livingstone hade långtgående planer på att använda skattebetalarpengar till en festival till Fidel Castros ära).
Sedan kan vi ju även beröra Boris Johnsons i svenska medier påstått ljusskygga åsikter: karln har tidigare varit publicist och programledare för diverse humorprogram, bl a en brittisk motsvarighet till “Snacka om Nyheter” - för den illvillige lär det inte vara svårt att hitta gott om smaskiga citat att rycka ur sina sammanhang med sådant bakgrundsmaterial.
Månne det vara dags att börja kolla igenom den svenska varianten av “Snacka om Nyheter” och extrapolera lösryckta citat för att göra avslöjande reportage om Stellan Sundahls “fascistiska bakgrund”?
Boris Johnson lär inte vara någon Messias figur för London, men hans kampanj drevs med budskapet om att värna Londons toleranta sida samtidigt som nya kraftgrepp ska tas mot våldsbrott, ineffektiv byråkrati och nepotism i staden.
Jag föredrar då det framför en diktaturbeundrande galning med storhetsvansinne som Livingstone, vars främsta intresse låg i att berika sig själv och sina vänner.
Men i svenska 68-medias ögon tycks vilka karaktärsdrag och felsteg som helst vara förlåtliga så länge som en person innehar “rätt” partikort och beundrar rätt vänsterdiktaturer. Självklart samtidigt som vanliga halvhyggliga människor med lite ryggrad kan svartmålas till fascistiska monster om de innehar fel partikort och ogillar rövslickande av diktaturer.
[...] Livingstones korrupta, maktfullkomliga styre var redan allmänt känt för alla utom de som blundade allra hårdast - Livingstones stöd till regimer som Kuba och Venezuela talade i sig tillräckligt högt. Visst är det intressant att i princip alla politiker som förespråkar ökad politisk makt även använder densamma för att berika sig själva? Just därför är den bäste politikern den totalt snöpte, impotente politikern utan reell makt - på det sättet gör de minst skada. [...]