Ministry of Truth

Jag såg i helgen “En obekväm sanning” för första gången. Det som framförallt slog mig var hyckleriet: Al Gore gör verkligen en poäng av hur han rest runt hela jorden för att “lära sig” om global uppvärmning, och i var och varannan paus från presentationen visas klipp på hur Gore sitter och funderar på sina resor, antingen i privatplan, eller i sin egen SUV.
Vilket hyckleri!
Jag är som regel rätt tolerant för de flesta åsikter (även om jag inte håller med), så länge folk lever som de lär, men något som får mig att se rött är när folk hycklar. Om snubben sitter och flyger omkring i privatplan, bor i massiva slott och kör omkring i en SUV ska han tamejfan inte komma och läxa upp mig om hur jag ska leva mitt liv!

En annan sak som slog mig i filmen var Gore’s användande av halmgubbar. Uttrycket är något slitet, men något annat kan man inte säga: i många fall tillskrev han “skeptikerna” banala och ofta rent av korkade åsikter, för att sedan “bemöta” dem.
Att bemöta halmgubbar i form av åsikter som folk inte har, med statistik och uppgifter som i de flesta fall är vinklade eller rakt av fundamentalt felrepresenterande på ett mycket missvisande sätt ger knappast något gediget intryck av intellektuell hederlighet.
Den gode Översteprästen kanske borde upplysas om den gamla sanningen att även förhållandevis stark argumentation tenderar att undermineras om den innehåller så lite som ett enda svagt, falsifierbart argument. Bygger man en argumentation på mestadels ifrågasättbara grunder så bör man kanske ha detta starkt i åtanke.