Ministry of Truth

Som bekant ska jag flytta, dessutom till ett helt nytt område av stan. Sedan jag flyttade till London för fyra år sedan har jag bott i samma område, t o m i olika lägenheter i samma hus i 3,5 år av den tiden - jag har fram tills nu faktiskt bott i grannlägenheten till min första lägenhet.

Jag kommer framförallt att sakna området, närheten till parkerna, arkitekturen och det faktum att områdets relativa välstånd inneburit att man kan gå ut 24 timmar om dygnet utan att oroa sig. Jag har även varit rätt nostalgisk över att lämna den lägenhet jag bott i, för det är nog den första lägenhet jag känts mindre tillfällig och mer “hemma” än någon annan bostad de senaste 10 åren.

Men nu när allt i princip är ihop packat, hyllorna på värdens möbler står tomma, och endast TV och skrivbord med dator står kvar så måste jag erkänna: lägenheten känns rätt själlös utan mina prylar utspridda över den i en form av ordnat kaos.
Kanske är det så att våra hem är hem just för att de som bor där skänker dem karaktär med alla sina prylar, hur opassande och malplacerade de än kan verka?

Hur som helst ångrar jag mig inte - den nya lägenheten är lysande (med undantag av några få detaljer, som har en typiskt brittisk “finish”, t ex en dörr som inte riktigt stänger ordentligt, eftersom hanen i dörren är för kort).
Jag har t o m ett stort sovrum som jag knappt använt hittills, eftersom jag är van med ettor men nu har en trea. Det ska dock ändras snart - stora sovrummet blir kombinerat hemmagym/hemmakontor, ett löpband kommer inte ha några problem att få plats.

Men nu är det sista natten i den lägenhet jag kallat hem i snart två år.