90-talet redux april 15, 2008
Posted by Wille in Svensk politik.trackback
Tomas Östros kritiserar regeringen för att den inte spenderar mer skattepengar i en lågkonjunktur. Får man anta att den massiva internationella lågkonjunktur som nu håller på att blåsa upp i framtiden kommer att ges samma förklaringsmodell som 90-talets lågkonjunktur?
“Det var borgarnas feeeel!”
Jag är inget större fan av alliansregeringens politik, och när allt kommer omkring så bryr jag mig föga, men sosse-retoriken är lika förutsägbar som hjärndöd. Bara i Sverige kan en politiker med rakt ansikte påstå att ökade statliga utgifter och utökad statlig kontroll “stimulerar ekonomin”, och komma undan med det.
Inte ens europas övriga vänsterpolitiker försöker påstå sådana saker som ständigt kommer från svensk vänster, de försöker istället argumentera för att de vill balansera tillväxt med den “inneboende ädelheten och goda resultaten” av sina statliga satsningar.
Stimulering gillar väl alla?
Vad Sverige behöver i det här läget är mer bidrag till de som lider mest och bidrag till dem som får mindre pengar på grund av detta.
Problemet är arbetslösheten som vi måste bekämpa till varje pris. Utan folk i arbete får vi ingen skatt. Vi bör därför i dessa tider bekosta ett statligt byggande av något riktigt pampigt som sysselsätter alla arbetslösa. Kompetens kan ersättas med antal.
Vi måste tänka på det gemensamma bästa.
Statens “stimulanspaket” är som Penn & Teller så träffande förklarar - “som att råna någon på dennes plånbok och sedan ge tillbaka bibliotekskortet”.