jump to navigation

Övervakning, Lichtenstein och sluttande plan februari 26, 2008

Posted by Wille in Internationell politik, Rättssäkerhet, Storebror.
trackback

Det har säkerligen undgått få att skattemyndigheter i flertalet högskatteländer, som t ex Tyskland, Storbritannien och Sverige köpt stulna kundregister från Lichtensteins största bank för att kunna klämma åt skattesmitare.
Att de köper just stulet material, från en före detta anställd som bl a suttit av straff för bedrägeri och utpressning tidigare ställer i sig stora frågetecken över registrens autenticitet och exakthet - vad kan ha lagts till, tagits bort eller ändrats? Vad är bevisens trovärdighet?

Att skattemyndigheterna dessutom ägnar sig åt häleri och medveten handel med stöldgods för att komma åt skattesmitare är också det minst sagt en gråzon när det gäller rättssäkerhet.

Men det mest intressanta i sammanhanget är dock inte att eventuella skattesmitare kan åka dit på lösa grunder, utan snarare vad omständigheterna har för konsekvenser för rättssäkerheten:
Vi har alltmed att övervakningssamhället rullats ut blivit itutade gång på gång att systemen inte ska missbrukas, inte användas för några andra syften än att klämma åt terrorister och en och annan pedofil, det är ju trots allt nödvändigt. “Lita på oss!”.
Det sluttande planets diktatur är dock ett faktum, först är det våldsbrottslingar, sedan är det icke-våldsamma brottslingar skyldiga till brott i moraliska gråzoner som skattebrott och fildelning, slutligen lär det vara åsikts- och moralbrottslingar, var så säkra.
Det hela speglar dessutom exakt vad som hände på 90-talet när banksekretessen i vissa skatteparadis första gången lättades efter hårt yttre tryck för att komma åt narkotikasmugglare: plötsligt var en stor mängd amerikanska entreprenörer med tvivelaktiga skatteupplägg misstänkta “knarkbaroner”.

Statens och övervakarnas löften om att de är pålitliga är rätt tomma: Få eller inga Europeiska länder har någon tradition av att ogiltigförklara bevis som kommit fram under tvivelaktiga grunder (inklusive tortyr), vi kan med andra ord se fram emot att övervakningssamhället i större och större grad kommer att användas till att klämma åt och tysta mer och mer harmlösa “brottslingar”. Övervakningen kommer att användas till precis allt som makthavare och polis kan tänka sig att använda det till. Kan de använda stöldgods så ska vi nog inte ha några illusioner om hur de kommer att använda tillgänglig övervakning.

Grattis! Vi har sömngått in i en totalitär mardröm.

Kommentarer»

1. spectre - februari 27, 2008

För oss som det dock har undgått vore det intressant med någon form av länk till detta… Hittar inget vare sig på din blogg eller i media. Vet iofs inte vad jag ska söka efter… :(

2. Lars Jonsson - februari 27, 2008

Jag försökte in i det längsta att undvika att märka ord… Men, jag kan inte hålla det inne längre: Det heter sluttande plan, inte slutande :)

I övrigt så ligger det ju tyvvär otrevligt mycket sanning i ditt inlägg. Det tråkiga är att invändningarna mot övervakningssamhället endast verkar existera i bloggosfären och i sällsynta fall på någon undangömd ledarsida. Sömngångeri var ordet.
//Lars

3. Wille - februari 27, 2008

Spectre:
http://www.europanytt.se/default.asp?id=1582

4. Ron - februari 27, 2008

Sjöstrands egen debattartikel finns här:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=746383

I artikeln skriver Sjöstrand så här: “Förra året skrev Sverige exempelvis under ett avtal om informationsutbyte med den brittiska ön Isle of Man.”

Sjöstrand tycks inte veta att Isle of Man är en s.k. Crown Dependency. Ön har eget parlament och är inte en del av Storbritannien.