Ministry of Truth

Jag har länge hållit Mel Gibsons “skotska” dialekt i Braveheart som den genom tiderna absolut uslaste dialektimitationen i en större film. Den är nog kvar på den platsen, men får trots allt dela förstaplatsen med Keanu Reeves överklass Engelska dialektimitation i Bram Stoker’s Dracula, en imitation där Reeves låter avsevärt mer bajsnödig än Engelsk (på ungefär samma sätt som Gibson lät mer full än skotsk, vilket säkerligen inte var långt ifrån sanningen).

Det har säkerligen undgått få att skattemyndigheter i flertalet högskatteländer, som t ex Tyskland, Storbritannien och Sverige köpt stulna kundregister från Lichtensteins största bank för att kunna klämma åt skattesmitare.
Att de köper just stulet material, från en före detta anställd som bl a suttit av straff för bedrägeri och utpressning tidigare ställer i sig stora frågetecken över registrens autenticitet och exakthet - vad kan ha lagts till, tagits bort eller ändrats? Vad är bevisens trovärdighet?

Att skattemyndigheterna dessutom ägnar sig åt häleri och medveten handel med stöldgods för att komma åt skattesmitare är också det minst sagt en gråzon när det gäller rättssäkerhet.

Men det mest intressanta i sammanhanget är dock inte att eventuella skattesmitare kan åka dit på lösa grunder, utan snarare vad omständigheterna har för konsekvenser för rättssäkerheten:
Vi har alltmed att övervakningssamhället rullats ut blivit itutade gång på gång att systemen inte ska missbrukas, inte användas för några andra syften än att klämma åt terrorister och en och annan pedofil, det är ju trots allt nödvändigt. “Lita på oss!”.
Det sluttande planets diktatur är dock ett faktum, först är det våldsbrottslingar, sedan är det icke-våldsamma brottslingar skyldiga till brott i moraliska gråzoner som skattebrott och fildelning, slutligen lär det vara åsikts- och moralbrottslingar, var så säkra.
Det hela speglar dessutom exakt vad som hände på 90-talet när banksekretessen i vissa skatteparadis första gången lättades efter hårt yttre tryck för att komma åt narkotikasmugglare: plötsligt var en stor mängd amerikanska entreprenörer med tvivelaktiga skatteupplägg misstänkta “knarkbaroner”.

Statens och övervakarnas löften om att de är pålitliga är rätt tomma: Få eller inga Europeiska länder har någon tradition av att ogiltigförklara bevis som kommit fram under tvivelaktiga grunder (inklusive tortyr), vi kan med andra ord se fram emot att övervakningssamhället i större och större grad kommer att användas till att klämma åt och tysta mer och mer harmlösa “brottslingar”. Övervakningen kommer att användas till precis allt som makthavare och polis kan tänka sig att använda det till. Kan de använda stöldgods så ska vi nog inte ha några illusioner om hur de kommer att använda tillgänglig övervakning.

Grattis! Vi har sömngått in i en totalitär mardröm.

Ge er för fan, jävla damp ungar! Ibland säger folk saker som inte är helt småmysiga och rosaluddiga, lev med det.

(Youtube video)

Såg musikalen Avenue Q för några helger sedan och måste erkänna att det är bland det bättre jag sett på musikal och teaterscenen i London: för de som inte är bekanta med Avenue Q så är det något av en homagé till Sesame Street med dockor i huvudrollerna, fast med mer vuxna teman som t ex porr, rasism och homosexualitet. Dockorna fungerar överraskande bra, efter ett kort tag glömmer man nästan bort att det står människor precis intill dockorna och styr dem (lite som man glömde bort hur taffligt gjord Team America - World Police var efter bara 10-15 minuter).

Musikalen har ett antal sångnummer som är hysteriskt roliga, bl a “The Internet is for Porn”, “Everyone’s a little bit racist (sometimes)” och “Schadenfreude” (i dagens turbulenta finansmarknader kan det även vara värt att lyssna på Trekkie Monsters investeringsråd).

Skönt politiskt inkorrekt humor som ser till att ni lämnar teatern med ett leende på läpparna (sannolikt sjungandes på olämpliga men catchiga texter). Biljetter är avsevärt billigare och lättare att få tag på än för många av de mer hypade musikalerna i London. Så för den som har vägarna förbi i stan rekommenderas Avenue Q varmt!

Sverige är ett av de länder i EU som har absolut värst problem med brottslighet: inbrott, våldtäkter och misshandel är skyhögt högre än i de flesta andra länder (”ondskefulla” USA inkluderat).

Man kan då undra, varför har inte Sverige samma koncept som Storbritannien i form av “frivilligpoliser” som patrullerar gatorna och därmed ökar polisernas synlighet i vardagen? Frivilligpoliserna i Storbritannien är i princip vanliga människor som arbetar gratis som kvarterspoliser ca 8 timmar i veckan, och får en kortare utbildning i polisarbete, med nästan samma befogenheter som vanlig polis, samma uniform (men bara batong).
Resultatet är i alla fall för mig personligen att jag känner mig avsevärt säkrare t o m på några av Londons ruffigare bakgator än vad jag gör mig i de “säkraste” kvarteren i Stockholm - man vet att polisen aldrig är långt borta i London, eftersom de är synliga överallt.

Så varför kopierar inte Sverige ett framgångsrikt koncept rakt av, dessutom ett billigt koncept? Med tanke på brottsligheten och den allmänna otrygheten i Sverige torde det vara rätt rimligt att göra så.

De flesta kvinnor tycks dela ett mycket oattraktivt drag: de tror att de per automatik är “speciella”, kan förändra en man och kan komma undan med beteende som andra inte skulle komma undan med (framförallt inte den de själva utsätter för sitt beteende). Well, newsflash sugartits: gör man som alla andra, beter sig som alla andra, då är man per definition inte särskilt speciell.

Nordiska kvinnor tycks vara något bättre i detta avseende: de är oftast skönt okomplicerade och rakt på sak, vad man ser är vad man får. Den svenska jämställdhetsdriven har kanske trots allt gett en del positiva resultat, därmed inte sagt att det inte finns undantag. Kvinnor uppvuxna i anglosaxiska kulturer är dock notoriskt usla på detta: de spelar maktspel, testar män med “bullshit test” för att se vad de går för, generellt saker som för mig personligen är som att trycka på en knapp som får mig att bli omedelbart kall och likgiltig, framförallt om det sker på ett tidigt stadium (oftast just då det sker).

Det finns två läxor att dra av denna iakttagelse: kvinnor - ni är inte “speciella” innan ni förtjänat det (gäller f ö även omvänt), “bullshit tester” och maktspel är ett ytterst effektivt sätt att förlora just de män som ni antagligen är ute efter (de som inte accepterar att agera dörrmattor).
För män kanske framförallt (men även här omvänt) - vad ni accepterar i beteende från er potentielle partner och omgivning är vad ni får, vi lär vår omgivning hur vi vill bli behandlade, accepterar ni att bli behandlade som en dörrmatta ska ni inte bli förvånade om ni fortsatt blir behandlade som just dörrmattor. Framförallt män tycks lida av vanföreställningen att en “sjysst kille” måste ta allt, aldrig klaga eller säga ifrån och acceptera vad som helst (ni vill ju inte “göra saker värre” genom att säga emot?).
Det kunde inte vara mer fel: man behöver inte vara ett svin bara för att man inte accepterar att vara en dörrmatta eller säger ifrån då och då. Det handlar helt enkelt om att ha integritet, ryggrad och sätta klara gränser för vad man accepterar och inte accepterar - sätta förväntningarna man själv har för att kunna bygga ömsesidig respekt. Det finns inget i det som hindrar er från att öppna dörrar för damer, eller ge er kavaj till ert sällskap om de ser frusna ut.

Det är med viss självklarhet som de flesta ekonomiska kommentatorer brukar utnämna USA till världens ekonomiska tillväxtmotor, den amerikanska konsumtionen “driver världens ekonomi” brukar det heta.
Men en lögn blir inte sann bara för att den ständigt upprepas, låt oss ta en närmare titt på hur USA’s ekonomi skulle driva världens ekonomi:

USA har massiva handelsunderskott, vilka finansieras på kredit. Den krediten börjar dessutom bli mindre och mindre värd för de som hittills tagit emot den, tack vare dollarns ras i värde och fortsatt hög inflation. När USA’s handelspartners inte längre vill sälja till landet när allt de får i utbyte är värdelösa skuldsedlar som amerikanerna aldrig kommer att kunna betala tillbaka i alla fall, så kommer musiken att tystna och omställningen bli smärtsam. Något vi f ö redan sett de första tecknen på.

Att de som exporterar till USA skulle bli kraftigt lidande av en massiv ekonomisk kris i USA är nog en överdrift det med: ja, för dem som tjänar på dagens upplägg kommer omställningen att bli smärtsam, men för de många fattiga länder som plötsligt kan utnyttja den produktion som tidigare gått till USA för att höja sin egna levnadsstandard kommer det att bli ett stort fall framåt.

Men, säger någon, kommer inte världen att sakna USA’s konsumtion om den sjunker kraftigt? Ja, antagligen på samma sätt som din lokala pub skulle sakna det feta fyllot som ständigt kommer in, dricker mängder med öl och sätter det på notan som han aldrig betalar. För det är faktiskt så tingens ordning föreligger i dagsläget om man tar det ned från en internationell nivå till en individuell nivå.

USA’s handelsunderskott och massiva skuldproblem, både på nationell- och konsumentnivå är beviset på det: det som en gång var en stor producentekonomi är idag en konsumtionsekonomi, och ekonomier på en nationell nivå blir inte ett dugg rikare av låg produktion och hög konsumtion än vad du som individ skulle bli av samma beteende.

Det är möjligt att USA reser sig ur askan och efter en tuff omställning åter blir en kraft att räkna med, men omställningen lär bli väldigt tuff, de måste ändra en hel del: göra sig av med sitt beroende av kredit och skuldsättning, återigen börja producera tjänster och produkter som faktiskt går att exportera, samt kanske framförallt få ordning på den ytterst slapphänta monetära politik som Federal Reserve driver. Baserat på the Feds agerande på senare tid finns dock inte speciellt mycket hopp om det sistnämnda för tillfället, så räkna med att problemen kan bli långvariga.

Idag har de nya trängselskattenivåerna presenterats i London: taxan är redan £8 om dagen, i sig rätt mycket, men det är inte det värsta..
Trängselskatten för “bensinhungriga bilar”, vilket omfattar en hel drös vanliga större personbilar och SUV:ar höjs till.. £25 om dagen! Inte nog med det, de som har s k “bensinhungriga bilar”, vilka i själva verket inte är så bensinhungriga, såvida man inte jämför med en lådbil, kommer inte längre att få den 90% boende rabatt som tidigare åtnjutits av folk som bott innanför trängselskatteområdet.
Med andra ord kan de med lite större personbilar se fram emot att få sin trängselskatt höjd från ca £262 om året (ca 3800 kronor) till £9125 (drygt 118000 kronor) om året.

Med andra ord en i runda slängar 35 dubbling av skatten för privilegiet att ha bil för rätt många. Det blir en skön återgång till det tidiga 1900-talet, där bara den ekonomiska möjligheten att äga bil kommer att bli en tydlig klassmarkör.
Att de ökade skatteintäkterna skulle användas till något som t ex förbättringar av kollektivtrafiken eller utbyggnad av infrastrukturen runt om huvudstaden kan man nog baserat på tidigare resultat se sig om i skyarna efter. Det är nog mer sannolikt att “Röde Ken” Livingstone kommer att satsa de nya fräscha skattepengarna på hyllningsparader till Fidel Castro och dennes Kubanska kommunistdiktatur..

Social democracy = polite totalitarianism