Därför håller jag på Obama i presidentvalet januari 30, 2008
Posted by Wille in Amerikansk politik.trackback
Obama är “vänster”, jag är s k “nyliberal” om man nu ska tro på etiketteringar. Men när jag ser till vilka presidentkandidater som fortfarande är kvar i leken och har en realistisk chans att bli USA’s nästa president (där går Ron Paul bort), så ser Obama i mina ögon vassast ut. Ser man till hans främsta partikonkurrent, Hillary Clinton så går hon bort omedelbart, både på politisk åskådning och personlighet: hennes främsta principfasta ståndpunkt tycks vara att hon vill bli president.
Ser man till Republikanerna finns idag två trovärdiga kandidater kvar (religiösa stollen Huckabee har inte en snöbolls chans i helvetet): Romney och McCain.
Romney går rätt snabbt bort då han är en flipfloppare av rang utan någon större substans eller ideologisk ryggrad, han är helt enkelt Republikanernas Clinton: han säger vad han tror folk vill höra.
McCain har jag tidigare haft viss respekt för, men desto mer jag läser på om honom, desto snabbare faller den: McCain talar om sin “Straight Talk Express”, men ser man till ord mot handling så kan man säga att han “talks the talk, but doesn’t walk the walk”. På senare tid har han börjat försöka tilltala mer homofoba krafter. Utöver det har McCain ett i allra högsta grad ambivalent förhållande till yttrandefrihet och politiska friheter: hans förslag om bl a reformer i kampanjfinansiering går avsevärt längre än någon annans när det gäller att stänga ute röster som inte tillhör etablissemanget samt hindra vanligt folk från att stödja och uttrycka sig politiskt.
Dessutom har McCain visat sig vara synnerligen ekonomiskt inkompetent, då han stödde den tunggrodda Sarbane-Oxley lagstiftningen som gjort mer för att sänka Amerikansk konkurrenskraft än någon annan lag- eller skattebörda de senaste 30 åren. Slutligen så stöder McCain många av de polisstatstilltag som införts under de senaste åren.
McCain har med andra ord visat sig vara ytterst svag på sociala friheter, och han är även mer eller mindre inkompetent på det ekonomiska området med få undantag (hans motstånd mot “pork barrel spending” samt obalanserade budgetar är dessa undantag). Han har dessutom visat att han i allra högsta grad är en ortodox politiker: varje problem han ser vill han lösa med en ny lag, ny reglering eller nytt förbud. Straight Talk Express my ass! Mer traditionell politikerbroiler får man leta efter.
Jag håller med ungefär 2% av Barack Obamas ekonomiska politik, men i sammanhanget så är denna svaghet inte så stor när den ställs mot Republikanernas dito. Obama lär dock vara avsevärt mindre ambivalent när det gäller sociala friheter och lika rättigheter inför lagen än sina Republikanska konkurrenter.
När allt vägs samman, så blir slutsumman att Obamas sociala liberalism väger avsevärt tyngre än hans eventuella ekonomiska svagheter när de ställs mot de Republikanska kandidaterna svagheter och ytterst få styrkor. Obamas retorik och ungdomlighet i sammanhanget är även det en frisk fläkt: mer sammanhållning och lite mindre särintresse mot särintresse.
Dessutom kan Republikanska partiet som helhet behöva ett totalt break från makten för att reflektera över sitt totala misslyckande de senaste 10 åren (större ökning av federala utgifter än under Clinton åren), ett break som förhoppningsvis skulle kunna öppna för en återkomst för Reagan-andan.
I det sammanhanget kan man hoppas att Ron Paul kan ha spelat en liknande roll som partiets samvete som Barry Goldwater en gång i tiden gjorde för Reagan: Goldwater blev aldrig president, men hans principfasta ekonomiska liberalism (i ordets verkliga betydelse) väckte Republikanerna och öppnade fältet för Reagan 16 år senare.
Fnys, John McCain och hans “straight talk” ser vi ju hur pass värt det är:
http://youtube.com/watch?v=ioy90nF2anI
Svårt, men jag håller nog på McCain. Obama är ju så nära en sosse en amerikan kan komma. Hans ekonomiska politik funkar inte i USA, han kommer förmodligen inte ens att ha mandat att genomföra sina förändringar. Obama kommer att bli en svag president.
Visst, McCain har sina svagheter, men jag tror inte han är en moralens väktare.
McCain har sina svagheter, men har han någon styrka? Hans “straight talk” eller?
Och sen har vi det här med etiketter: Obama kanske är så nära en svensk sosse en amerikan kommer, men hans politik skulle fortfarande kallas nyliberal med svenskt mått. Tycker inte den liknelsen håller riktigt. Att du använder sosse som en svordom får mig att fundera; kan det vara så att du, likt en fotbollssupporter, alltid hejar på “högersidan” och alltid motsätter dig de som närmast kan likna deras motståndare? Kan du tänka dig att stödja en demokrat? Vad skulle krävas?
En demokrat som värnade om personlig frihet? (se patriot act)
En demokrat som var ekonomiskt ansvarstagande om en republikan?
http://www.lafn.org/politics/gvdc/Natl_Debt_Chart_2006.gif
Attila:
McCain har visat varje tecken på att han försöker reglera tal, reglera hur folk får spendera sina pengar samt reglera sönder företag, så varför skulle han inte reglera moral?
McCain är dessutom i mina ögon inte särskilt mycket bättre än Obama ekonomiskt, enda skillnaden är att Obama vill ha skattefinansierad sjukvård, något som han sannolikt aldrig kommer att lyckas driva igenom i alla fall. Han vill dessutom sänka skatter i de lägre inkomstlägena..
Vad gäller Obama som “svag” president så är jag inte så säker, men med tanke på Bush-tidens totala övergrepp på konstitutionen och power grab till den exekutiva delen så vore kanske en “svag” president inte helt för omväxling.
Wille,
Obama är för tullar och handelsrestriktioner, vilket kommer att drabba fattiga länder samt stagnera den inhemska ekonomin. Många länder är beroende av USA, som ju fortfarande är världens starkaste ekonomi. Handelsregleringar innebär fattigdom för många länder. Jag är säker på att du läst Bastiat, dylika idéer är ren och skär idioti.
Dessa åsikter ska vägas mot McCains moraliska tillkortakommanden. Vad är värst? Vem vet? McCain är för fria marknader och tror på globaliseringens nytta i långa loppet.
Visst vore det ur ett övergripande perspektiv bra att bryta den republikanska maktsuccesionen, men jag försöker väga deras åsikter mot varandra. Och Obama är inte vass, sorry, det är iof inte McCain heller. The devil our the deep blue see?
Jag tror att kampen om statsmoralism och den personliga integriteten kommer förr eller senare, man kan inte styra folk hursomhelst. Men detta presidentval handlar om andra saker.
Obama är ju som de flesta andra kandidaterna också religiös, och medlem i United Church of Christ, vars senaste kampanj hette “God is still speaking”… Fan, det är som att välja huruvida man ska äta sin hatt eller mössa.
Attila:
Ja, jag är rätt glad över att inte vara amerikanskväljare – det är inte ens pest och kolera de får välja mellan, utan obotlig cancer eller senstadie AIDS..
Polisstat och sociala friheter borttagna, eller ekonomin ner i toaletten, pick your poison.
Ja vi är ju väljare i sverige, vi har att välja mellan socialism eller mer socialism. Polisstat kommer vi inte undan heller. Måste säga att även om jag nog hade röstat på mccain, skulle jag vara mer än nöjd med obama som svensk statsminister.
= du vill se the lesser of two evils (eller fler hehe) istället för att mot alla odds hålla på den som har rätt. Detta pragmatiska kompromissande gör enligt min mening mycket mer skada än man kan ana. Du verkar tyvärr inte vara lika principfast som de du skulle vilja se vid makten.
För att citera en vis dam som för visso spetsade till det men enligt min mening har rätt: “..in a compromise between food and water, only death can follow”.
David:
Jo du har rätt i valet i Sverige, jag röstar däremot inte längre i Sverige, har inget intresse av det.
Chris: du har en poäng, men jag röstar inte i USA (heller), så min åsikt är rätt poänglös i det stora sammanhanget.
Nej jag vet att du inte röstar där, det gör inte jag heller men nu diskuterar vi ju saken. Hur som helst så säger ju vem du “håller på” något om hur du resonerar. Ett sådant resonemang kan ställa till en hel del även i andra sammanhang.
Jag har hört många amerikaner som “taktikröstar” på detta sätt – och vad leder det till?
P.S.
Hahah såg att jag citerat fel, compromise between food and poison skulle det vara, men det kanske du hajade.
God fredag på dig.
socialist.
Det är djupt tragiskt med människor som röstar efter popularitet istället för efter sina övertygelser.
1. Hur många procent måste Paul ha i opinionsundersökningar och tidigare primärval för att du skall välja att rösta på (eller stödja) honom, Wille?
2. Hur får han så många procent om alla resonerar som du?
Apa:
Jag tror du missuppfattar mig – jag hade röstat på, och stött och kanske även kampanjat för Ron Paul så länge som han var med i racet, han spelar, som jag nämner på slutet av inlägget en viktig roll som “samvete” och framförare av viktiga frågor och tankar.
Däremot har han inte en chans i primärvalet, så när han väl dragit sig ur skulle jag motvilligt välja Obama som “the lesser of two evils”.
Så hur många procent måste han ha innan han också kan få ditt stöd?
Usch nej, McCain upplever jag som direkt obehaglig. Möjligen med undantag för Huckabee är han den allra sämsta av de republikanska kandidaterna. Och det är inte enbart eller ens främst inom inrikespolitiken som han är dålig. Utan det värsta är att han står för en radikal idealistisk neokonservatism av värsta Dick Erixon-typ. Medan de flesta republikaner motsatte sig Bill Clintons attack på Jugoslavien 1999 så kritiserade McCain Clinton från andra perspektivet, dvs för att han inte satte in marktrupper.
Men till skillnad från Dick Erixon har han inte den förmildrande omständigheten att vara förhållandevis klassiskt liberal inom inrikespolitiken. Om McCain vinner kan jag ärligt talat inte längre motivera varför man ska föredra den republikanska kandidaten -dvs McCain-framför Obama eller Clinton. Vilket vore väldigt beklagligt med tanke på hur mycket jag avskyr Obama och Clinton.
För övrigt kan jag tillägga att jag naturligtvis ser Ron Paul som det överlägset bästa alternativet. Jag har också upprepade gånger förespråkat honom direkt eller indirekt.
Men tyvärr är han chanslös, och då jag upplever McCain som väldigt obehaglig hade jag om jag varit republikansk primärvalsväljare nog förmodligen trots allt i det här läget taktikröstat på Mitt Romney -trots att han är mycket sämre än Ron Paul- för att förhindra katastrofen McCain från att bli republikansk presidentkandidat. Förhoppningsvis kan Romney skrälla på Super Tuesday, men ska man tro opinionsmätningarna verkar det tyvärr väldigt osannolikt att det ska ske. Amerika och resten av världen går en väldigt dyster framtid till mötes om McCain blir republikansk presidentkandidat.