Brittiska övre medelklassen växer så det knakar januari 28, 2008
Posted by Wille in Brittisk politik, Ekonomi.trackback
Storbritannien har reglerat och skattat bort en del av sin ekonomiska dynamik de senaste 10 åren, men kärnelementen av Thatcherårens kraftiga reformer finns kvar, och det märks: var tionde hushåll tjänar nu mer än £88000 om året (närmare 1,2 miljoner kronor) – fördelat på månadsbasis även om inkomsten bara dras in av en person (och därmed beskattas hårdare) är ca £4800 efter skatt, eller motsvarande ca 62000 kronor i månaden efter att skatter är betalade.
Storbritannien har med andra ord en välmående övre medelklass som inte bara är rik jämfört med andra länders medelklass: den växer även så det knakar. Det är frukterna av en långsiktig satsning på entreprenörskap (något som t o m Labour regeringen premierat i skattesystemet, där de sänkt kapitalbeskattning från nivåerna under de konservativas tid), relativt låga marginalskatter i ett Europeiskt perspektiv, låga skatter för låginkomsttagare och en dynamisk arbetsmarknad.
25 år sedan var Storbritannien ”Europas sjuke man”, det känns avlägset nu..
och ständigt öses dynga över denna järnlady som räddade landet… skamligt är det.
Dock är det våldsamt och farligt i Storbritannien. Jag vill nog inte bo i ett land där man riskeras att misshandlas med trasiga flaskor av ett gäng i mysbyxor
Alexander: det star sig fritt att flytta in I ett madrasserat rum om det far dig att kanna dig tryggare.
Sverige har avsevart hogre frekvens av personran, misshandel och valdtakter.
Jag foredrar nog londons ruffigare delar nattetid, an en vanlig svensk byhalas centrum.
Ge mig statistik tack.
Ge mig, ge mig. fixa själv.
Kollade på en dokumentär om våldet i london, scener där hämtade från CCTV såg nästan ut som det första slaget i Gangs of New York. Oprovocerat våld samt gängrelaterat våld verkar vara väldigt vanligt i London.
Helt klart är London farligare än NY.
Alexander:
Det går alltid att hitta våld i en av världens största städer. Detta känns som ett aftonbladsresonemang.
Alexander: Det är nackdelen med att ha en journalistkår som åtminstone till viss del skriver om de riktiga problem som finns. I Sverige udnertrycks alla nyheter som systematiska problem i våra innerstäder. ”Allt är bra, status quo är bäst, sieg heil”, läser aftonbladets reportage tillika statstelevisionens propaganda. Har du någonsin sett någon liknande dokumentär om Sverige? Vad tror du att det beror på?
FYI, Sverige har högsta frekvensen av personrån, misshandel och våldtäkter i hela EU, minns inte källan, men har för mig att det var eustat (EU’s officiella statistik organ) eller något.
Vad gäller ”dokumentärer” om gatuvåld är det ju rätt sannolikt att de klipper ihop fångade bilder på.. gatuvåld, snarare än ett gäng konfirmander som plockar blommor.
Att det förekommer våld i en stad som i sitt storstadsområde har över 10 miljoner invånare är lika naturligt som att, nja, ett mindre land med runt 10 miljoner invånare har lite våld.
Personligen känner jag mig avsevärt tryggare även i ruffigare Londonstadsdelar som ”ökända” Peckham, Hackney och Brixton. Jag har aldrig ens varit i närheten av att vara rädd för våld i Storbritannien, samtidigt som minst en person av mina minst sagt välanpassade vänner i Sverige råkar ut för våld varje år. Jag har själv blivit utsatt för våld och rånförsök både i Stockholm, samt små svenska byhålor.
Dokumentären låter som ett Aftonbladsreportage med syfte att skrämmas. Jag har bott i en engelsk stad i flera år nu och är ute med hunden varenda natt runt midnatt, det är inga problem alls. Jag hade inte blinkat för att gå igenom London mitt i natten heller, har gjort det många gånger. Jag träffade till och med min fru med den metoden
En sak till (för den som följt Rödebyfallet):
Om jag (mot förmodan) skulle bli överfallen i mitt eget hem i UK och jag ringer polisen – så KOMMER polisen.
Det körs friskt med blåljus här ute. I hälften av fallen verkar det bara bero på att de gillar att köra med blåljus…
————-
Only in England (sann historia):
————-
Hustrun och jag var ute och gick en kväll, inte så mycket folk ute. Plötsligt ser vi en polis till fots och han kommer rakt emot oss. Vi tittar lite oroligt omkring oss (gick vi mot rött eller nåt…?).
Tankeströmmen i mitt sorgligt hjärntvättade huvud går ungefär så här: ‘Åååh nej, polisstat, övervakning, fear of God, big brother, 1984, arresterad osv osv.’
———————
I verkligheten utspelade sig följande samtal:
———————
Polisen: ”Good evening”
Vi: ”Good evening”
Polisen: ”This is really a bit embarrassing. I can’t remember where I parked the police car – you haven’t seen it by any chance?”
Sverige har faktiskt något fler mord procentuellt, men inget av länderna ligger risigt till. Det är framförallt Ryssland och delar av Sydamerika som toppar statistiken.
http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_murder_rate
Typiskt när någon rapporterar om något positivt från ett annat land, då laddar svensken med ”trygghetsvapnet! – det är ALLTID bättre i Sverige…på något sätt.