Ministry of Truth

Just hemkommen efter en liten sexdagars tour genom Sverige och Finland för att hälsa på släkt.
Varje gång jag slår upp en svensk morgon- eller kvällstidning reagerar jag på en sak: Deras ledar-, debatt- och kultursidor, samt nyhetsrapportering ligger intellektuellt flera nivåer under vad man finner i media i andra länder. Nu menar jag inte dess generella politiska inriktning/vridning eller något liknande, utan själva innehållet som sådant. Innehållet känns på det hela som om det vore skrivet till mindre vetande eller små barn, som om dess syfte vore främst att forma vad små barnahjärnor ska tycka och tänka, snarare än inspirera till egen eftertanke och analys. Resonemang och analys tenderar att vara överförenklade på en nivå som bäst passar högstadiebarn, inte vuxna människor, och tonen känns närmast nedlåtande/uppfostrande gentemot läsaren.

Vad beror denna ande- och meningsfattiga inställning och nivå på? Är journalisterna själva milt korkade, eller anser de folk i allmänhet är det och behöver en “vänligt styrande hand” som uppfostrar dem hur de ska se på sin omvärld? Personligen är jag inte särskilt imponerad av svenska journalister i allmänhet, men min gissning är att det är en kombination av de båda.

Man kan f ö notera att attityden och tonen inte bara gäller journalister, utan även etablissemanget i allmänhet: på flyget till Sverige läste jag i Aftonbladet någon form av artikel där Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin fått skriva varsin text om sina “visioner” (..ehm..). Även där lyste det substantiella innehållet med sin frånvaro, samtidigt som båda texternas ton var mer som om de var menade som små lättsinta sagor till milt efterblivna dagisbarn, snarare än vuxna människor av röstberättigad ålder.

Ärligt talat mår jag fysiskt illa när media och etablissemang tror sig vara överlägsna och behöva uppfostra vuxna människor som om de vore mindre vetande små barn.