Liberalismens övertro på rationalitet november 4, 2007
Posted by Wille in Ideologi, Psykologi & Mänskligt Beteende.trackback
En irriterad kommentar till förra inlägget, vars video drev med de finansiella marknaderna satte fingret på ett rätt intressant fenomen: liberalers övertro på marknadens rationalitet.
Liberaler och socialister delar ofta en gemensam trosföreställning: tron på människans överlägsna rationella förmåga. Hos liberaler yttrar det sig genom en övertro på individens rationalitet, hos socialisten i en övertro på förmågan att planera människors liv via socialt ingenjörskap.
En blind tro på att alla alltid agerar rationellt är felaktig på en mängd grunder, till att börja med så uttolkar vi olika situationer och information olika baserat på våra tidigare erfarenheter av liknande information eller situationer, eller situationer som vi tror oss kunna relatera till den nya informationen (men som kanske är helt orelaterbara). Utöver det så har människor ett behov av att organisera och kategorisera vad vi ser, upplever och vet: vi söker ofta mening och slutsatser ur saker som både saknar mening och slutsatser (det är bara att se hur människan sökt ett högre syfte med livet via religion i alla tider). Att saker och ting ibland sker slumpartat och utan mening är för vissa människor alldeles för svårt att svälja.
Utöver dessa små “fördomar” som våra hjärnor lever med, har vi även en tendens att lägga störst tyngd vid bevis som bekräftar våra slutsatser, förkasta bevis som motsäger oss och fullständigt bortse från s k “tysta bevis”.
Låt mig ge ett exempel på tysta bevis: professionella spelare på kasinon kan i olika sammanhang tala om “nybörjartur” på största allvar, detta är ofta en konsekvens av att de själva upplevt sig ha haft just “nybörjartur” i början på sina spelarkarriärer. Men frågan är då, existerar “nybörjartur”? Eller är det helt enkelt så att bara de spelare som just haft “tur” i början av sitt spelande fortsatt att spela upp till professionell nivå? Med andra ord kan man dra slutsatsen att “nybörjartur” inte existerar, däremot har de spelare som vunnit i början av sitt spelande varit de som fortsatt, medan de som förlorat slutat tidigt, och finns därmed inte längre kvar bland de erfarna spelare som talar om “nybörjartur”.
Även om exemplet ovan är relativt simpelt, så har “tysta bevis” större betydelse inom de flesta discipliner än vad man kan tro: om vi tar ett annat exempel, t ex ärftligheten av hjärntumörer, hur kan vi veta att de hjärntumörer vi ser hos folk idag inte är ett resultat av arv? I de flesta fall har medicinvetenskapen inte tidigare varit tillräckligt sofistikerad för att hitta hjärntumörer, vilket kanske bara resulterat i att föräldrar och farföräldrar till dagens tumörpatienter istället dött tidigt av okända orsaker.
Nu blev det här kanske ett lite långvindigt sätt att förklara min poäng, men kontentan är att vi alla har ett antal implicita “fördomar” i vårt sätt att tänka som vi själva inte är medvetna om, som medför att vi i princip är hindrade från att agera på ett sätt som kan anses vara objektivt, eller 100% rationellt: vi relaterar nya situationer till gamla erfarenheter, vi söker mening och slutsatser där inga finns att hitta, vi överviktar bevis som bekräftar våra slutsatser, vi bagatelliserar bevis mot våra slutsatser och vi bortser helt från den stora mängd av “tysta bevis” vi inte ser.
Att i denna kontext som socialister tro att vi genom planering kan åstadkomma ett perfekt kollektivt liv, eller som vissa liberaler tro att individer och marknader alltid agerar 100% rationellt är ett ytterst naivt och felaktigt förhållningssätt.
För att lyfta fram exemplet med marknader kan man säga att marknaden alltid har fel på kort sikt, men alltid rätt på lång sikt: på kort sikt är marknaden benägen att göra felaktiga beslut och slutsatser, baserat på inkomplett och felaktig information. Men över en längre tidshorisont har marknaden rätt, då de felaktiga besluten och slutsatserna avslöjats och räknats in i utvecklingen. Ser vi till världens börser så är utvecklingen i år antagligen med 95% säkerhet “felaktig” rent objektivt, men sett över de senaste 100 åren är utvecklingen närmast 100% rationell.
Att människor INTE agerar rationellt brukar ju vara liberalers argument emot centralstyrning, de liberaler jag läser säger inte att människor är rationella utan BÖR agera rationellt ifall de vill leva ett bra liv.
Alexander:
Titeln kanske var lite felaktig på inlägget med perspektiv.. Min poäng är (bl a) att den del av liberaler som tror att folk kan agera 100% rationellt efter egenintresse har fel.
Någon annan bloggare, kommer inte ihåg vem, tog upp att han inte gillade argumentet “jag tror på människan”.
Att vissa människor saknar förnuft, intelligens och en förmåga till att agera rationellt är inget argument för att beröva dem eller andra på sin frihet.
Det utilitaristiska argumentet med konsekvenser och incitament gäller ju dock fortfarande, människor blir förnuftigare, smartare och mer rationella när de får ta ansvar för sina handlingar.
Angående hur subprimekrisen hanterats i olika länder så bevisar det väl mer eller mindre att staten och kapitalet sitter i samma båt. De amerikanska löntagarna har fått se sina reallöner sjunka kraftigt när federal reserve manipulerat penningvärdet för att skydda investerares kapital. De som har haft makten och inflytandet kan väl ändå sägas ha agerat rationellt utefter egenintresse i detta fall?
Ge oss guldmyntfoten tillbaka!
Robin Hood:
Hela argumentation om att beröva folk på deras frihet för att de saknar förnuft och förmåga att agera rationellt faller på sig självt. Om folk nu är oförmögna att agera rationellt, hur kan då någon “överhet” ha ett realistiskt argument för att de vore mer rationella?
Wille. Vilka är dessa liberaler? Du kanske har neoklassisk nationalekonomisk teori i åtanke när du resonerar på det här sättet – och där är jag helt med dig. Men neoklassiska nationalekonomer är tyvärr inte alla liberaler…
Sebastian:
Som sagt, jag säger inte att det gäller alla liberaler. Däremot finns en tendens bland en stor andel att börja ta konceptet om “rationellt egenintresse” samt “marknaders rationella beteende” några steg för långt.
Utöver det får man väl nämna objektivister som en grupp som tror på rationalitet med närmast religiöst fanatiska undertoner (även om objektivister i många fall ogillar att kalla sig själva “liberaler”).
måste säga att jag mött en hel del både som kallar sig liberaler och icke-liberaler, som slänger ur sig att “liberalismen bygger på människans rationalitet” eller något sånt.
Angående objektivismen, så är det väl inte så att rationaliteten är en förutsättning för objektivismen. Det är logiken. Vad objektivismen däremot hävdar är att irrationella handlingar leder till att du förmodligen dör, i alla fall draget till sin spets. Det handlar om ett val mellan liv och icke-liv där irrationalitet leder till just icke-liv.
Rationalitet?
Hur defineras det?
Om människor väljer att göra något, förutsatt att ingen annans frihet begränsas , och de själva tycker är rätt ( att tex sälja en aktie till halva priset ) blir in det då med automatik “rationellt”?
Om inte vilken annan högre makt skaulle kunna bedöma detta och efter vilka premiser?
Blir alltid högst skeptisk när hör människor prator om rationalitet, tror att det är en rest ifrån sossasarnas “rationella” ingenjörskonst.
Wow. Trodde aldrig du skulle säga att socialismen delar liberalismens “tro på människan som rationell”. Nu är det förstås så att bara individer tror saker – ideologier tror inget. Socialister tror absolut inte på människans rationalitet, för så vore de ju inte socialister. Liberaler kan tro på människans rationalitet, men behöver inte göra det.
“Utöver det får man väl nämna objektivister som en grupp som tror på rationalitet med närmast religiöst fanatiska undertoner (även om objektivister i många fall ogillar att kalla sig själva “liberaler”).”
Nej, inte religiöst och inte fanatiskt. Och inte tro. Objektivister VET att människan är förmögen att vara rationell – men att hon inte alltid är det. Och objektivister har inga som helt problem med att kalla sig själva för liberaler – de är ju liberaler. De ogillar däremot “nyliberal” eller “libertarian” eftersom det för med sig bråte de inte förespråkar: allmän statsfientlighet, anarkokapitalism, etc.
“Angående objektivismen, så är det väl inte så att rationaliteten är en förutsättning för objektivismen. Det är logiken. Vad objektivismen däremot hävdar är att irrationella handlingar leder till att du förmodligen dör, i alla fall draget till sin spets. Det handlar om ett val mellan liv och icke-liv där irrationalitet leder till just icke-liv.”
Mer eller mindre korrekt. Kan bara inflika att rationalitet är förmågan att resonera logiskt. Och att logik definieras som den konst genom vilken man identifierar motsägelsefriheter.
Den här texten känns relevant i sammanhanget:
http://tinyurl.com/259os5
“In a cruel irony that has enormous implications for financial behavior, your investing brain comes equipped with a biological mechanism that is more aroused when you anticipate a profit than when you actually get one.”
[...] av fördomar Sparat under: Filosofi — by Carl Svanberg @ 10:11 am Enligt bloggaren “Wille” lider både liberaler och socialister av en sak som är gemensamt för dem, nämligen på en slags [...]
Visserligen visste jag redan att människor inte alltid agerar rationellt (det är faktiskt en sak man upptäcker väldigt tidigt här i livet). Men om jag nu händelsevis inte skulle ha vetat det, så ger ju den här bloggposten sannerligen syn för sägen!
Tillräckligt strimlat av Carl Svanberg, f.ö., för att jag också ska behöva strimla det.
“Tysta bevis”, klart att man skall vara öppen för att man kan ha fel. Men om man ständigt skulle behöva tänka på alla de oräkneliga “tysta bevisen” så skulle man inte ens klara av att räfsa löv utan att gå under av rädsla.
Det finns väl inte en enda person som tagit sig igenom en fempoängare NEK som tror att “The Economic Man” ska tolkas bokstavligt? Det handlar snarare om förenklade modeller och om spridningstal.