Ministry of Truth

Adams Smiths “osynliga hand” måste vara en av historiens olyckligaste metaforer. Den må vara bra, men ändock olycklig: åtskilliga generationer av vänstersympatisörer har missförstått metaforen kapitalt och tagit den bokstavligen, antingen genom ren skär ignorans, eller med flit för demagogiska skäl.

“En osynlig hand kontrollerar marknaden? Då måste ju någon dra i strängarna för handen!

Vad som går rätt över huvudet på många är att den osynliga handen inte alls är någon hand som kontrolleras av någon ljusskygg grupp av storkapital/bankmän/illuminati/judar/[valfri grupp av syndabockar], den är bara den kollektiva summan och resultatet av alla människors individuella beslut, från vad de ska äta på fredag, till vad de köper för bil eller dator.

Att någon enskild aktör skulle kunna kontrollera efterfrågan eller utbudet är en totalt befängd vanföreställning: Ser vi till t ex efterfrågan så kan en människa, oavsett hur rik denne är bara äta och dricka för en person, bara ha en bostad och orka med en begränsad mängd “semesterbostäder”, bara använda en dator i taget osv. Att någon i ren illvilja skulle börja köpa upp mat så att priserna ska gå upp är minst lika knasigt som det är konspiratoriskt.

Detsamma gäller utbud: så länge som inga alltför tunga licensieringsregleringar föreligger (vilket brukar vara ett tecken på en reglerad ekonomi, inte en fri), så kan inte heller någon kontrollera utbudet: skulle t ex en datorproducent försöka strypa tillgången av datorer i syfte att höja priser, så skulle attraktiva möjligheter öppnas för andra aktörer att stiga in och tillgodose det tillfälliga tillkortakommandet i utbudet.

Med andra ord är tanken på att någon kan kontrollera “den osynliga handen”, tillgång eller efterfrågan en fullständigt hjärndöd konspiratoriskt idé utan någon som helst grund i verkligheten, utom möjligtvis i extremt hårt reglerade eller centralstyrda ekonomier (men även då brukar den svarta marknaden ta över), något som är ett tecken på en socialistisk ekonomi och inte en fri ekonomi.

Politiker vill gärna att vi ska godta inskränkningar i våra rättigheter och friheter i syfte att “försvara oss från terrorism” - gärna genom omfattande övervakning som underrättelsetjänster ska använda för att försöka förutspå nästa stora hot.

Att folk överhuvudtaget går på det är ofattbart.
Ta t ex övervakning och underrättelsetjänster: för ca 20 år sedan utbildade och beväpnade CIA de afghanska mujahedinerna, som sedermera kom att bli talibaner och Al Qaida.
Vi ska med andra ord lita på att samma folk som ovetandes hade en avgörande roll i att skapa, träna och beväpna dagens största hot har förutseende nog att förutspå morgondagens hot.
Lysande och logiskt, eller hur? Eller kanske inte..

Läser man svenska vänstermedia och bloggar får man ofta läsa om hur “starka föraktar svaga”. När man därpå läser argumentationen för denna tes kan jag inte låta bli att komma till en rätt tydlig slutsats: Tesen är i grunden en projicering av skuld baserad på vissa människors egna svaga självkänsla.

Orsaken till symptomen av en i grunden svag självkänsla projiceras på passande syndabockar som inte externt tycks ha samma symptom. “Starka” människor som inte ser sig själva som offer blir lätt syndabockar för dem som har svag självkänsla och i många sammanhang ser sig som offer för sina omständigheter. “Rika” blir lätt syndabockar för personer som känner sig osäkra pga sin egen tveksamma ekonomiska situation.

Att projicera skuld och göra andra till syndabockar är så mycket lättare och bekvämare än att komma till självinsikt, inse sina egna problem och göra något åt dem. När man gör andra till syndabockar för sin egen situation så behöver man ju inte göra något själv, det räcker att hyta lite med näven åt “skurkarna” och sedan resignera med en suck om hur hela världen motarbetar dig.

Här är en liten newsflash för alla som ser sig själva som offer och söker syndabockar i andra: “starka”/”rika”/whatever har vare sig tid, energi eller vetskap nog att förakta er. Folk har fullt upp med sina egna liv. Skulle någon dessutom känna ett stort behov av att förakta s k “svaga” så är det nog i grunden ett tecken på att personen ifråga kanske inte är så jättestark.

För det sista så är det alldeles för svårt att veta vem som är “svag” och “stark” i olika sammanhang, det faller på sin egen omöjlighet: oftast är det bara den “svage” själv som vet att han eller hon är “svag”, och om ingen annan kan veta, hur ska de då kunna förakta dig?
Vem som är svag och stark kan dessutom variera kraftigt baserat på situation, folk är sällan svaga eller starka i varje situation i deras liv: vissa människor kan vara ekonomiskt rika, men plågas av en notoriskt usel självbild och självkänsla, andra människor kan vara fattiga som kyrkråttor, men vara extremt starka som individer. Vem är stark och svag i den jämförelsen? Vem är offret och vem är förtryckaren?

Att påstå att grupper förtrycker eller föraktar i det sammanhanget är inget annat än en fantasi, en mental projektion av skuld utan grund orsakat av en persons egna svaga självkänsla och självbild.

Hittade denna lilla debattartikel hos City, där ett gäng stollar går ut och påstår att alla invandrare som är politiskt aktiva bara går den vita medelklassens ärenden och därmed är deras “legoknektar”.

“Legoknektar”? Vad de såklart menar är att politiskt aktiva invandrare är “husnegrer” och inte har vare sig egen vilja eller egna tankar, skillnaden är bara att de har valt att använda ett marginellt mer politiskt korrekt ord än “husneger” för sitt budskap..

Annu en sondag, annu en flygplats och destination..
Kollade up Boots apotek innanfor sakerhetskontrollerna pa heathrow for att se vad de hade.
Hyllorna ar fyllda med burkar tydligt markta “flammable” (t ex harspray med freondriven sprayfunktion), och nagra steg bort kan man kopa dyra tandare pa harrods.
Med andra ord gar det enkelt att kopa en billig “eldkastare” innanfor sakerhetskontrollerna.
Man kan fraga sig, ar flammorna och explosionerna fran burkar innanfor kontrollerna pa nagot magiskt sett mindre farliga?

…Idioti ar ordet..

(Via Blackberryn, darav inga svenska tecken)

Normalt sett brukar jag inte hålla med Jinge i mycket annat än i att himlen mestadels är blå eller grå. Men i detta inlägg kan jag inte annat än hålla med honom: det är rätt uppenbart att de senaste bilderna på “Usama Bin Laden” inte är Usama Bin laden, såvida “Usama Bin Laden” inte är en titel som går i arv, likt Fantomen i de gamla Fantomen serietidningarna. Bilden till höger är en annan person, jag kan bara referera till Jinges iakttagelser om de specifika olikheterna för mer detaljer.

(här är den ursprungliga Ekot artikeln)

Kom igårkväll hem efter lite drygt en vecka i Sverige. Det var en med en suck av lättnad jag kom hem, det kändes som “äntligen hemma”. De 8-9 dagar jag var i Sverige är den längsta sammanhängande period jag vistats i Sverige sedan 2002, och första gången jag verkligen haft tid att reflektera över vad som hänt i landet de senaste fem åren baserat på egna intryck.

Ett första intryck är att folk är vackra, det kanske trots allt är värt att skaffa sig en svensk troféfru att ha på sin arm.. Det andra intrycket är att Stockholm är litet, allt är nära. Stockholm känns dessutom rätt “high tech” jämfört med London, framförallt när det gäller telekominfrastruktur och mobil kommunikation så tycks Sverige ligga en tre år före England.

Men det starkaste och mest bestående intrycket är dock att Sverige tycks ha formats till någonslags karikatyr på sig själv: knäpper man på TV, läser tidningar eller bara lyssnar på folk så tror man nästan att man hamnat i en “Twilight Zone”. En del saker jag kliat mig i huvudet över på senare år när jag följt svenska media och tänkt “kan det verkligen vara så, eller överdriver de?” visade sig inte vara några överdrifter.
Varenda jävel verkar vara kränkt, utsatt eller förtryckt av någon. Offerattityden och den politiska korrektheten har sänkt sig som ett blött skynke över hela landet.

Jag kan bara konstatera att det är en lättnad att komma ifrån Sverige och komma hem igen. För sanningen är nog jag trots att jag inte avser att stanna för evigt (varma länder är bättre pensionsorter), så identifierar jag mig definitivt mer med mitt adopterade hemland än med mitt ursprungliga hemland. Sverige känns rätt mycket som ett avslutat kapitel, och som ett litet inskränkt dårhus av självömkande offer.

Upptagen med en hel del just nu, inlägg kommer på sin höjd att vara sporadiska kommande vecka..

(Youtube video)

Historien med Senator Larry Craig, som åkt fast för att raggat sex på offentliga toaletter, för att sedan förneka det hela påminner inte så lite om “Sir Norman Fry” från Little Britain (se ovan)..

Det slog mig tidigare i veckan när jag lämnade min lägenhet med några resväskor att jag bor på nedre botten, dvs under markplan (ja, jag visste det, men konsekvenserna slog mig först i Tisdags).

Med andra ord är jag inte bara en sånadäringa ondskefull nyliberal som planerar att ta över världen samt utnyttja och förslava en ny generation av arbetare. Jag är även en ondskefull nyliberal som planerar att ta över världen från en tvättäkta underjordisk “bas”!

..men vill ni veta mer specifika detaljer om mina planer på världsdomination så får ni allt ta och skicka en socialistisk agent efter mig, så jag kan fånga honom, spänna fast honom i en tafflig tortyranordning med allvarliga konstruktionsfel för att sedan berätta allt om mina planer för agenten innan jag misslyckas med att likviderar honom.