“Starka föraktar svaga” – en paranoid projicering september 15, 2007
Posted by Wille in Ideologi, Media, Psykologi & Mänskligt Beteende.trackback
Läser man svenska vänstermedia och bloggar får man ofta läsa om hur “starka föraktar svaga”. När man därpå läser argumentationen för denna tes kan jag inte låta bli att komma till en rätt tydlig slutsats: Tesen är i grunden en projicering av skuld baserad på vissa människors egna svaga självkänsla.
Orsaken till symptomen av en i grunden svag självkänsla projiceras på passande syndabockar som inte externt tycks ha samma symptom. “Starka” människor som inte ser sig själva som offer blir lätt syndabockar för dem som har svag självkänsla och i många sammanhang ser sig som offer för sina omständigheter. “Rika” blir lätt syndabockar för personer som känner sig osäkra pga sin egen tveksamma ekonomiska situation.
Att projicera skuld och göra andra till syndabockar är så mycket lättare och bekvämare än att komma till självinsikt, inse sina egna problem och göra något åt dem. När man gör andra till syndabockar för sin egen situation så behöver man ju inte göra något själv, det räcker att hyta lite med näven åt “skurkarna” och sedan resignera med en suck om hur hela världen motarbetar dig.
Här är en liten newsflash för alla som ser sig själva som offer och söker syndabockar i andra: “starka”/”rika”/whatever har vare sig tid, energi eller vetskap nog att förakta er. Folk har fullt upp med sina egna liv. Skulle någon dessutom känna ett stort behov av att förakta s k “svaga” så är det nog i grunden ett tecken på att personen ifråga kanske inte är så jättestark.
För det sista så är det alldeles för svårt att veta vem som är “svag” och “stark” i olika sammanhang, det faller på sin egen omöjlighet: oftast är det bara den “svage” själv som vet att han eller hon är “svag”, och om ingen annan kan veta, hur ska de då kunna förakta dig?
Vem som är svag och stark kan dessutom variera kraftigt baserat på situation, folk är sällan svaga eller starka i varje situation i deras liv: vissa människor kan vara ekonomiskt rika, men plågas av en notoriskt usel självbild och självkänsla, andra människor kan vara fattiga som kyrkråttor, men vara extremt starka som individer. Vem är stark och svag i den jämförelsen? Vem är offret och vem är förtryckaren?
Att påstå att grupper förtrycker eller föraktar i det sammanhanget är inget annat än en fantasi, en mental projektion av skuld utan grund orsakat av en persons egna svaga självkänsla och självbild.
Quite true. Och detta med projicering är förstås en modell som kan tillämpas på alla kollektivismer. Som jag för inte så länge sedan gjorde apropå feminismen, om du läste den texten. “Den misogyna nyfeminismen”.