Ministry of Truth

(YouTube video)

Slutet är bäst. Det kanske är vad som hände med Madeleine McCann?

(F ö, är Sverker Olofsson fortfarande aktiv?)

Noterar via Dibbuk att EU nu vill börja registrera vilken ras EU-medborgare tillhör, för att kunna mäta “etnisk diskriminering”.
Förutom att det låter som rena stollerier, så avger rasregistrering en viss unken lukt av 30-talets rasbiologiska verksamheter..

Slutligen kan man ju fråga sig hur fastställbart det överhuvudtaget är i dagens globaliserade värld vilken “ras” man tillhör, är t ex barn till en judisk kvinna och svart man judiska, svarta, båda eller inget? Är det överhuvudtaget relevant?

Personligen kan jag dock förhoppningsvis kvittera ut någon form av minoritetsbidrag baserat på lösa, icke-verifierbara historiska kopplingar till ett näst intill utrotat folkslag..
(Mitt efternamn härstammar från Schweiz, men är ett namn taget från en antik stad i Italien, vars folk näst intill utrotades av Romarna)

När jag följer händelserna i Burma, samt hur militärjuntan inte verkar sky några medel för att behålla makten trots att de antagligen är rejält avskydda av befolkningen, så kan jag inte låta bli att tänka tanken:
Varför i hela friden vill de sitta kvar? Vad vill de uppnå? Vari ligger lockelsen i att styra över andras liv när främsta syftet är just att bara styra?

Makt har uppenbarligen sina lockelser, det är bara att se på t ex kommunpolitiker och bostadsrättsförenings styrelser för att se hur folk krampaktigt antingen håller fast vid makten eller eftersträvar den, trots att de egentligen inte vill uträtta något konkret alls, förutom att sitta sin tur vid grytorna.

Hela maktkåtheten är ett koncept som jag på ett personligt plan helt enkelt inte greppar eller kan relatera till. Mitt personliga politiska engagemang stammar ur en önskan att i slutändan inte behöva bry mig om- eller engagera mig i politik.
Jag har inget som helst intresse av politisk- eller annan makt över andra människors liv. Min främsta personliga drift ligger i att skapa ett bra liv för mig själv och mina närstående, och kanske hjälpa mitt närsamhälle genom att i förlängningen skapa möjligheter för andra att förbättra sina liv. Nyckelordet här är “möjligheter”, dvs möjligheter som folk kan antingen ta eller låta bli baserat på deras egen fria vilja och omdöme, att styra eller kontrollera annat än mitt eget liv har jag helt enkelt inget intresse av.

Så frågan kvarstår, varför är folk så krampaktigt maktkåta, från litet till stort, när de inte har några som helst konkreta idéer om vad de vill uträtta eller uppnå?
Jag förstår helt enkelt inte driften bakom önskan om makt för maktens skull.

Dick Erixon skriver idag att “Priset för begränsad terrorbekämpning är fler döda”. Föga förvånande håller jag knappast med.

De inskränkningar i friheter som görs i terrorbekämpningens namn handlar snarare om säkerhetsteater än verklig säkerhet: det görs för att politiker och byråkrater ska se ut som om de “gör något” åt ett ämne som ständigt är på tapeten, och för att de som går på det ska känna sig aningen säkrare.
Problemet är bara att terrorattacker är notoriskt svåra att förutse, de är s k “Svarta svanar”, samtidigt som den säkerhet politiker och säkerhetstjänster i högsta grad är reaktiv, den införs inte förrän efter terrordåd skett eller misslyckats.
Ta t ex kontrollen av skor på flygplatser, den infördes inte förrän efter den psykotiske klåparen Richard “Skobombaren” Reid misslyckades med att föra sprängmedel i sina skor genom säkerhetskontrollerna (vilket man kan anta upptäcktes pga hans nervösa beteende och upphöjda fot i skon..). Detsamma gäller även för vätskor på flygplatser.

Flygplatser är för övrigt ett lysande exempel på den säkerhetsteater som pågår omkring oss: vi får bara ta med oss 3dl vätska genom säkerhetskontrollen, omfördelat på 3st 1dl behållare, eftersom någon kan försöka “ta med sig farliga ingredienser”. Trots detta kan man köpa antändningsbara och explosiva hårsprejs flaskor, kemikalier och tändare på apoteken på de flesta flygplatser. Och hur hade de tänkt hindra folk från att samarbeta och låta två kompisar gå igenom med 3dl vätska vardera, som sedan blandas ihop i en behållare de köper på tax freen?
Poröst och inkonsekvent säkerhetssystem någon?
..och då ska flygplatserna ändå vara säkerhetstänkandets “flaggskepp” med tanke på de inskränkningar som skett där..

Kontentan är att trots varje potentiell väg till terrordåd som reaktivt stängs av av myndigheter, så återstår tiotusentals andra sätt att kringgå säkerheten.
Svårt att få med bomber på tunnelbanan? Spräng dem på gatan.
Svårt att få med farliga vätskor genom kontrollerna på flygplatsen? Köp dem på tax free:n innanför kontrollerna.

Man behöver inte se längre än Israel när det gäller statens förmåga att förhinda terrordåd: Israel är den näst intill totala övervaknings- och polisstaten, säkerhetsapparaten är så omfattande som det bara går att ha i ett land som fortfarande kan kallas demokratiskt, trots detta är terrordåd en del av vardagen i Israel.

Att fler människor inte dör i väst som en följd av terrordåd har knappast att göra med de västerländska ländernas effektiva terrorbekämpning. Däremot har det allt att göra med att många av de dåd som utförs görs av inkompetenta klåpare snarare än luttrade terrorister, samtidigt som det helt enkelt inte görs fler försök till terrordåd än vad det görs.

Hur i hela friden kan man få för sig att staten och dess byråkrater som i vanliga fall inte ens kan upptäcka uppenbart bidragsfusk av efterblivna bonntölpar, plötsligt skulle bli James Bond-liknande superhjältar bara för att man ger dem en pistol eller avlyssningsapparat?

Såg f ö ett rätt festligt klistermärke häromdagen:

Alcohol Tobacco & Firearms should be a convenience store, not a government agency

(Ang. den amerikanska myndigheten med samma namn).

Föregående post och händelserna kring det pekar på en mycket viktig frihetlig- och demokratisk princip: de som vill måste få debattera anonymt om de så vill. Det borde vara lika självklart som den s k valhemligheten, dvs att man kan gå och rösta utan att behöva deklarera offentligt vilket parti eller vilken kandidat man röstat på.

De flesta av oss kanske inte har några problem med att offentligt stå för våra åsikter och argument, men i vissa fall finns faktiskt lägen där argument inte skulle komma fram utan reprisalier om de inte fick föras anonymt.

Det mest färska fallet är så klart den prostituerade som för fram åsikter som inte ligger i linje med moralisters åsikter, som måste kunna få göra så utan att riskera att tystas med hot om att få sig själv och sina närstående utsatta för den stigmatisering och konsekvenser som en allmän kännedom om yrkesvalet skulle medföra.

Andra liknande situationer är t ex “Lex Sarah”, där t ex en sjuksköterska kan anmäla missförhållanden inom vården utan att råka ut för reprisalier från överordnade. Även fackligt och politiskt aktiva måste kunna ha friheten att kunna debattera om maktmissbruk och missförhållanden utan att nödvändigtvis behöva hänga ut sig själva för allmän beskådan.
Man behöver inte ha speciellt stor fantasi för att komma på en myriad av olika förhållanden där möjligheten till anonym debatt faktiskt är en förutsättning för fri- och öppen debatt, och inte det motsatta.

Det är för övrigt rätt intressant att se hur många av de som säger att anonyma debattörer är ett “hot mot demokratin”, som ofta själva vill avanonymisera anonyma debattörer främst för att utsätta dem för mobbing, förtal och t o m hot..
Bara inom den del av den svenska politiska bloggosfären som jag följer kan jag på rak arm komma på ett antal fall de senaste åren där anonyma debattörer blivit “avslöjade” för att sedan bli förföljda, baktalade och t o m skrämda till tystnad, både på- och utanför Internet.

Möjligheten att kunna debattera anonymt är ibland en förutsättning för öppen och fri debatt, inte ett hot mot den.
Det borde trots allt vara argument och inte avsändare som räknas i en debatt.

Fotnot: en del troll har påstått att denna blogg är anonym. Det är den inte. Den som faktiskt orkar klicka på några av de highlightade länkarna till höger kan med lätthet få reda på både mitt fullständiga namn, var jag jobbar, och hur man kan kontakta mig både med e-post, telefon samt vanlig post (ska ni kontakta mig och ni inte känner mig personligen föredrar jag dock e-post).
Anledningen till att jag inte skriver ut mitt efternamn på denna blogg har mer att göra med att jag vill kontrollera vad som dyker upp först på Google-sökningar på mitt namn, än någon önskan att vara anonym.

Blogge skriver om hur Johanna Parikka Altenstedt gör sitt bästa för att tysta Isabella Lund i prostitutionsdebatten genom att hota med att röja hennes anonymitet och därmed kleta horstigma på Isabellas närstående.

Ett försök från en störd person som uppenbarligen inte kan vinna debatten med argument, utan måste försöka tysta sina motståndare för att uppnå sina mål. Något som dessutom tyvärr ser ut att lyckas.
Man skulle kunna förvänta sig sådana tilltag av vanliga smör-och-bröd rättshaverister på nätet, men att någon som kallar sig “journalist” har en så ambivalent attityd till andra människors yttrandefrihet och rätt att debattera utan att tredje part ska behöva lida är värt all förakt i världen.

I övrigt kan jag bara rekommendera er att läsa Blogges inlägg, det är ett av de viktigaste inläggen om yttrandefrihet och fri debatt jag läst på mycket länge.

UPPDATERING
Ironin över Altenstedts hyckleri blir än större om man ser till hennes egna beskrivning av sig själv hos Sourze (uppgrävt av kommentator hos blogge):

Intressen: Mediernas sätt att sålla bort vissa grupper från sin “verklighet” eller bara besrkiva dem som problem, som t ex nationella minoriteter - samer, finnar, romer, judar, tornedalsfinnar eller ensamstående mammor, som blivit helt osynliga i medier under dessa pappavindar trots att de är den största gruppen av singelföräldrar.
Brinner för: Visa upp och låta de osynliga komma till tals i medier

Ska man skratta eller gråta? Enligt Yahoo! News så kan det snart vara slut på traditionen att fäder ger bort sina döttrar i kyrkan vid giftermål i Stockholm.
Det anses nämligen för sexistiskt.

Huruvida tilltaget mot den inbillade “sexismen” anses vara för paternalistiskt förtäljer inte artikeln. Man tar sig för pannan…

Hittade detta roliga spel, där syftet är att försöka ta sig igenom flygplatssäkerhetskontroller med ständigt förändrade regler.

Spelet är mycket realistiskt.

Hittade denna artikel där riksbankschef Ben Bernanke frågas ut inför representanthuset om den pågående kreditkrisen, och hans undvikande av direkt svar till Ron Paul.

Ron Paul frågar en rak fråga om huruvida det är moraliskt försvarbart att sänka räntorna och minska värdet på den amerikanska dollarn i syfte att rädda institutioner som agerat oansvarigt och underlätta för dem att agera oansvarigt även fortsättningsvis.

Föga förvånande så kunde inte Bernanke svara. Läs artikeln, rekommenderas!