Tillbedjan – korkat, även om Gud existerat augusti 16, 2007
Posted by Wille in Ideologi, Psykologi & Mänskligt Beteende.trackback
Den som läst bloggen ett tag känner till min skepticism till religion. Personligen är jag agnostiker - dvs jag vet inte vad jag ska tro, om Gud existerar eller inte, men jag bryr mig inte nämnvärt heller.
Men, om vi för en stund leker med tanken att något högre väsen existerar, låt oss kalla det “Gud”.. Vad är det som gör denna Gud värd dyrkan och tillbedjan? Personligen har jag svårt att se någon som helst poäng i det.
Är det att Gud är “skaparen” som bevärdigar tillbedjan och dyrkan? Om så är fallet, innebär det att jag borde tillbe och dyrka mina föräldrar eftersom de skapade mig? Jag älskar och respekterar mina föräldrar, men dyrka eller tillbe dem är något som jag knappast någonsin kommer att göra.
Är det för att Gud är mäktig, eller rent av allsmäktig? Vad är det för specifikt värt att dyrka i det? “Might is right”? Eller bör jag göra det av rädsla för att bli straffad av Gud om jag inte gör det? Med ett sådant orättfärdigt hot hängande över mitt huvud är jag ärligt talat än mindre benägen att dyrka någon. Vad vore beundransvärt med en narcissistisk och småaktig Gud, om så vore fallet?
Men om det nu är den relativa makten som bör dyrkas, innebär det att jag bör dyrka personer och institutioner som är mäktigare än mig? Eller åtminstonne de institutioner som är mäktigare, och har makt i någon form över mitt liv? Jag kanske bör gå ned på knä ett par gånger om dagen, omväxlande vänd mot Parlamentet i Westminster, samt skattemyndigheten i Telford, utanför Birmingham? De har trots allt större makt och inflytande över mitt dagliga liv än vad Gud någonsin haft, eftersom de utan omsvep skulle frihetsberöva mig om jag inte gjorde deras vilja.
Så, även om Gud (eller något liknande väsen) existerar, är “skaparen” av allt, är mäktig, kanske rent av allsmäktig, så ser jag ingen större poäng i dyrkan eller tillbedjan. Respekt för tidigare gärningar kanske (skapa universum är rätt imponerande), men ingen som helst rationell anledning till tillbedjan. Inget väsen, varelse, människa eller institution är värd din underkastelse, oavsett vad religiösa samfund eller totalitära stater påstår.
Den som tycker annorlunda får mer än gärna upplysa mig var jag har fel i mitt resonemang.
Hej Wille,
Detta blir första blogkommentaren från mig fastän jag läser Din blog regelbundet. Eftersom jag tänkte kritisera ditt resonemang i posten om Gud, så vill jag först säga att jag gillar din blog och dina tankar skarpt:) Jag bör också säga att jag tidigare resonerade EXAKT likadant som dig gällande Gud och agosticism…
Liksom Dig var jag tidigare agnostiker men numera är jag dock teist.
Även om Du kommer från din moders sköte som ett resultat av Din faders lustar så håller jag inte med om att dina föräldrar SKAPADE Dig. Själv har jag svårt att snickra ihop en snygg stol, men efter mycken möda så kan jag bli mycket stolt om jag lyckas skapa något man kan sitta på. Min dotters skapelse kan jag dock inte ta credit för. Hennes tillblivelse krävde inte särdeles hårt arbete från min sida, det var mest roligt…
Mina föräldrar (som jag förvisso älskar högt) latjade nog bara runt i sängen och funderade troligen inte mycket kring hur min DNA-struktur skulle pusslas ihop…Jag är tacksam för mina föräldrars kättja då det var en förutsättning för att jag kan sitta här och dela med mig av min visdom, men tillber dem gör jag inte. Det är Gud som är the grand architect! All pris och lov hör Gud till.
Hur mycket makt skattemyndigheten än må ha över Dig min vän så har de inte skapat vare sig Dig eller universum.
Men varför tillbe?
Om jag skulle ge Dig 10.000 kronor så skulle jag nog bli lite sur om Du inte visade Din tacksamhet på något sätt.
Följdaktligen:
Om Du förutsätter att Gud skapat hela universum och allt liv däri (även ditt liv och alla människor du älskar, ängens blommor och grödorna du äter, solen som gör Dig brun och vattnet som svalkar dig efter cyperns brännande sol) så vill jag nog hävda att Du bör visa din tacksamhet mot världsalltets skapare. Kanske Du tycker att det är småsint av Gud, jag tycker det är rimligt. Men; alla mäter med sina egna måttstockar…
So; get down on you knees and pray!
Tack för en bra blog!
Tacksamhet, ja kanske.
Men det finns en skillnad mellan tacksamhet och underkastelse, tillbedjan och dyrkan.
Jag kan ofta känna mig tacksam över de goda saker som hänt mig i livet, samt de personer som antingen hjälpt mig dit, eller haft ett betydande inflytande på min egen prestation i att nå dit.
För det är de värda min tacksamhet och uppskattning. Men inte min absoluta underkastelse och dyrkan.
Jag tycker att det är sunt att du inte totalt underkastar dig och dyrkar de människor som hjälpt Dig i livet. Tacksamhet och uppskattning (och kanske en gentjänst då de behöver det) räcker nog gott och väl.
Frågan infinner sig då (förutsatt då att Du tillkänner Guds existens och hans betydelse för att något alls överhuvudtaget existerar):
Vad gör Du för att visa Gud Din tacksamhet?
(Nu vet ju inte jag om Gud kräver bön, jag är ingen profet…Men Du förstår hur jag menar, hoppas jag)
Själv ber jag för det är det enda sätt jag “listat ut” att visa min direkta uppskattning mot Gud.
Att underkasta sig religösa ledare som stöder sig på sina egna uttolkningar av diverse heliga urkunder, är dock inget jag uppmuntrar.
Guds frid över Dig Wille.
Att underkasta sig religiösa ledare är som sagt inte speciellt smart..
Skulle jag vara religiös, och skulle jag dessutom av någon anledning vilja vara Gud till lags, så tror jag inte bön vore mitt medel.
Det verkar vettigare att vara en vettig och produktiv människa, behandla sina medmänniskor med respekt och där man kan aktivt ge andra människor chanser man själv fått i sitt liv.
Handlingar talar högre än ord, och kräver dessutom inte någon större uppoffring från sin egen sida, bara lite tilltro i människor som visat sig vara värda en chans.
(f ö inget jag tycker man behöver vara religiös för..)
..men, det är bara mina $0.05 om ämnet.
“Det verkar vettigare att vara en vettig och produktiv människa, behandla sina medmänniskor med respekt och där man kan aktivt ge andra människor chanser man själv fått i sitt liv.”
Helt rätt. Bönen hjälper nog föga om man är en skitstövel mot sina medmänniskor.
Nu gör jag kväll och önskar Dig en trevlig helg!!
Om det är den kristna guden som det handlar om så skulle jag inte gå ner på knä även om han bevisligen fanns. Det gamla testamentets gud är en fullblodsnazist som får farbror Adolf att blekna.
Det flygande spagettimonstret skulle jag däremot gärna dyrka,
Wolfenstein: exakt min poäng med inlägget. Många kristna tycks inte ha någon större tanke bakom sin dyrkan.
Det är bara typ: “Öööh, han är allsmäktig”. Makt gör ingen värd dyrkan eller tillbedjan.