Ministry of Truth

Så har Gordon Brown tagit över som Storbritanniens premiärminister. Vad kan man då förvänta sig av en Brown regering? Det är svårt att sia i, då karln i allra högsta grad är rätt motsägelsefull och komplicerad.

För det första ska man ha det klart för sig att Brown i allra högsta grad är en intelligent och påläst man, och då menar jag inte bara i hur man spöar motståndaren i en debatt, utan snarast i hur ekonomin fungerar, konsekvenserna av olika avväganden osv. Han är knappast någon half-wit av Bosse Ringholm eller Mona Sahlin mått.
I hästparet Brown-Blair är det paradoxalt nog Brown, som ansetts som vänstermannen, som varit den som motsatt sig stora statliga utgiftsökningar. Brown är högst medveten om att man inte löser problem genom att kasta pengar på dem, trots att detta vanligtvis är en politikers första instinkt.
Vidare är Brown en man som inte har någon dogmatisk antipati för marknadsekonomi och företagande, visserligen återinförde han dubbelbeskattningen av aktieutdelningar under sin första mandatperiod, men samtidigt sänkte han kapitalskatten på långsiktiga innehav (längre än 2 år) från maximala 40% till 10%, för att uppmuntra entreprenörskap och riskkapitalverksamhet. Inte direkt en gråsosses beteende om man säger så..

Browns pragmatism och intellekt ska dock ställas mot hans instinkter. Dessa två har ofta hamnat i konflikt under årens gång. Gordon Brown är inget mindre än ett kontrollfreak av första graden, som finansminister var inget beslut för litet för att han skulle ha sista ordet om det. Hans motvilja mot att delegera, och önskan att ha total kontroll kan ha förödande konsekvenser som premiärminister. Risken är stor att offentlig sektor kommer att centraliseras ytterligare, med byråkrati och slöseri som följd. Brittisk sjukvård och skola behöver mer decentralisering och autonomi, inte mindre.
Brown är förutom kontrollfreak även djupt misstänksam mot andra (en orsak till kontrollbehovet), dessa två saker sammantaget kan komma att leda till att han föredrar lagar och regleringar som lösning i många fall, framför bättre incitament.
Vidare yttrar sig Browns kontrollbehov och misstänksamhet i att han inte litar på folks egna val. Mer än en gång i hans budgettal har han talat om att han hellre “investerar än sänker skatter”.
I rent klarspråk betyder det att Brown tror att han är bättre vet hur enskilda familjer bör använda sina pengar än familjerna själva.

Kontentan är att det är mycket svårt att sia om vart Gordon Brown kommer att ta Storbritannien, hans komplexa personlighet medför att det kan gå i vilken riktning som helst, både i en liberalare riktning, eller en mer socialistisk. Det skulle inte förvåna mig om det går lite i båda riktningar på olika områden. Men några dramatiska förändringar tror jag inte på, Brown är lika mycket, om inte mer arkitekt bakom “New Labour” än Tony Blair.
Om jag var tvungen att satsa en slant så är nog största sannolikheten att det blir “mer av samma”.