Att hålla spermier som gisslan maj 31, 2007
Posted by Wille in Etik & Moral, Ideologi.trackback
Bloggaren “Syrran” anser inte att man har någon rätt att ens tala när det gäller debatt kring abort:
Det är oacceptabelt. Det enda tillfälle då det kan vara motiverat för en man att diskutera abort är om det rör sig om en specifik graviditet som han har en personlig medverkan i. Och även där är beslutet hennes och bara hennes.
I principiella diskussioner om abort har inte män att göra. Ni kan återkomma när det handlar om era livmödrar.
Nu ska jag kanske klargöra mig själv, det är alltid värt att göra när man försöker hålla två tankar i huvudet: Jag är för fri abort (som i “fritt val”, inte gratis).
Men logiken om “kvinnans rätt att välja” faller på flertalet grunder. Den första är vad man kan anta är antingen självförnekelse eller intellektuell ohederlighet: frågan om livets början. Att inte ens erkänna anti-abort förespråkarnas argumentgrund om när livet börjar och när fostret har en rätt till sitt eget liv talar för en viss blind fläck. Ur både ett praktiskt och moraliskt perspektiv är detta argument i högsta grad giltigt, särskilt med tanke på att det i dagsläget går att rädda allt tidigare och tidigare födda foster och ge dem ett normalt liv när de växer upp.
Den andra punkten, om att det endast “är kvinnans val” rimmar också lite illa rent moraliskt, kvinnan har ett val om denne vill bli förälder eller inte, mannen däremot har inget val överhuvudtaget. Antingen är det väl två personer om frågan, hela vägen, eller bara en? Antingen är det “kvinnans livmoder” hela vägen, eller så är det “kvinnans livmoder och mannens sperma”.
Samtidigt som man kan tala om fäder som flyr sitt ansvar, så ska man i sammanhanget vara medveten om att det finns många beräknande kvinnor som är beredda att använda en graviditet för att snärja en man ekonomiskt, känslomässigt eller både och. Många kalla kvinnor är mer än beredda att ljuga om p-piller och ta mannens spermier som gisslan.
Om kvinnan har ett reellt val om moderskap, bör fadern ha det åtminstone i juridisk mening: upp till den tidsgräns där kvinnan måste ta beslut om abort borde det stå mannen fritt att avsäga sitt faderskap juridiskt, i den mening att han inte behöver ta något som helst ansvar, men inte heller har någon som helst rätt till något umgänge eller del i barnets uppväxt och liv.
Det kan tyckas känslokallt att föreslå detta, och jag lutar nog personligen mot att tycka att de män som flyr sitt ansvar i stort är fega kräk. Men, det är inte heller rätt att bara en part har möjlighet att välja sitt föräldraskaps vara eller icke vara och i samma svep tvinga på en annan person ett livslångt ansvar som de kanske inte vill ha.
Ska man tala om någon form “jämställdhet” och likhet inför lagen bör män åtminstone i juridisk mening kunna avsäga sig faderskap inom samma tidsram som kvinnor kan välja bort sitt moderskap.
not:
I övrigt är jag benägen att hålla med Aqurettes iakttagelser om debattens karaktär och tonläge på “Syrrans” blogg.
edit:
Råkade först länka till ett relaterat inlägg hos Basin City Blues, korrigerat.
Egentligen tycker jag att den här debatten är ganska stupid. Det är en enkel fråga som fördunklas av känsloargument. Men, för sakens skull:
http://henriksundholm.wordpress.com/2007/05/17/ja-till-livet-och-till-abortmojligheter/
http://henriksundholm.wordpress.com/2007/03/29/mamma-med-ratt-att-doda/
Bra skrivet. I debatten har också abortförespråkare avfärdat abortkritik som grundat i religiositet och vägrar att erkänna att det finns moraliska dilemman av ett högre plan. Dessutom verkar de också vilja kväsa debatten och helst få den att försvinna helst eftersom diskussioner om abort enligt dem kan få kvinnor som gjort eller funderar på att göra abort att känna sig skyldiga, ett resonemang man kan tycka är ohederligt men också bedrägligt.
När det kommer till ansvarsfrågan så verkar det som att många helt vill koppla biologin åt sidan. När det kommer till sex så måste mannen givetvis ta sitt ansvar men kvinnan måste alltid ta ett större. Och som du säger så är män som inte tar sitt ansvar för ett barn fega kräk men vad kan man då kalla de kvinnor som medvetet snärjer män genom att leka med liv och ett barns framtid?
Läs inlägget igen och kommentarerna under hennes inlägg.
”Det enda tillfälle då det kan vara motiverat för en man att diskutera abort är om det rör sig om en specifik graviditet som han har en personlig medverkan i.”
Det vill säga, hon har aldrig hävdat att någon ska få ”hålla dina spermier som gisslan”.
Och citat två: ”Vad jag sa, och menade, var ju att om det ställs på sin spets så kan ju inte en man mot kvinnans vilja hindra henne från att göra abort. Min poäng med inlägget är egentligen inte att män ska låta bli att stödja kvinnor i deras frigörelsekamp - det är ju jättebra om vi är så många som möjligt som arbetar för kvinnans makt över den egna kroppen.
Jag skrev inlägget för att det är så påfallande många män som i offentligheten vill diktera hur kvinnors reproduktion (och sexualitet) bör se ut. Och det är stötande.”
Det var alltså poängen med hennes inlägg.
Jag sitter bara och skrattar åt hela grejen. I tusentals år och fortfarande på många ställen över hela jorden bestämmer män vad kvinnor ska få yttra sig om, men det brukar de flesta andra män rycka på axlarna åt. När en kvinna skriver något och antyder samma sak fast tvärtom (även fast hon inte gjorde det egentligen) så reagerar dussintals bloggsnubbar som halvt panikslagna hysteriska höns.
Jodu Mia, det är ju jäkligt viktigt att värdera vem som får säga vad baserat på snopp och fitta, eller hur?
Skönt att du även antyder att du med din kommentar om “tusentals år” köper statsfeministteorin om mäns “arvssynd”.
F ö var inte inlägget ett “ord för ord rebuttal” av Syrrans inlägg, snarare ett delsvar och utveckling av mina tankegångar.
Personligen tycker jag det i alla fall i ansvarsfrågan bör finnas någon slags juridisk möjlighet för båda att välja bort. Det är en naturlig följd av att det är kvinnans kropp att bara hon kan välja att behålla barnet, men i ansvarsfrågan bör båda ha möjlighet att välja bort.
[...] möjlighet missbrukas sällan, men vi vet att det händer. Således bör man, för att göra lagstiftningen mer jämställd, egentligen göra det möjligt [...]