Ministry of Truth

Bloggaren “Syrran” anser inte att man har någon rätt att ens tala när det gäller debatt kring abort:

Det är oacceptabelt. Det enda tillfälle då det kan vara motiverat för en man att diskutera abort är om det rör sig om en specifik graviditet som han har en personlig medverkan i. Och även där är beslutet hennes och bara hennes.

I principiella diskussioner om abort har inte män att göra. Ni kan återkomma när det handlar om era livmödrar.

Nu ska jag kanske klargöra mig själv, det är alltid värt att göra när man försöker hålla två tankar i huvudet: Jag är för fri abort (som i “fritt val”, inte gratis).
Men logiken om “kvinnans rätt att välja” faller på flertalet grunder. Den första är vad man kan anta är antingen självförnekelse eller intellektuell ohederlighet: frågan om livets början. Att inte ens erkänna anti-abort förespråkarnas argumentgrund om när livet börjar och när fostret har en rätt till sitt eget liv talar för en viss blind fläck. Ur både ett praktiskt och moraliskt perspektiv är detta argument i högsta grad giltigt, särskilt med tanke på att det i dagsläget går att rädda allt tidigare och tidigare födda foster och ge dem ett normalt liv när de växer upp.

Den andra punkten, om att det endast “är kvinnans val” rimmar också lite illa rent moraliskt, kvinnan har ett val om denne vill bli förälder eller inte, mannen däremot har inget val överhuvudtaget. Antingen är det väl två personer om frågan, hela vägen, eller bara en? Antingen är det “kvinnans livmoder” hela vägen, eller så är det “kvinnans livmoder och mannens sperma”.
Samtidigt som man kan tala om fäder som flyr sitt ansvar, så ska man i sammanhanget vara medveten om att det finns många beräknande kvinnor som är beredda att använda en graviditet för att snärja en man ekonomiskt, känslomässigt eller både och. Många kalla kvinnor är mer än beredda att ljuga om p-piller och ta mannens spermier som gisslan.
Om kvinnan har ett reellt val om moderskap, bör fadern ha det åtminstone i juridisk mening: upp till den tidsgräns där kvinnan måste ta beslut om abort borde det stå mannen fritt att avsäga sitt faderskap juridiskt, i den mening att han inte behöver ta något som helst ansvar, men inte heller har någon som helst rätt till något umgänge eller del i barnets uppväxt och liv.

Det kan tyckas känslokallt att föreslå detta, och jag lutar nog personligen mot att tycka att de män som flyr sitt ansvar i stort är fega kräk. Men, det är inte heller rätt att bara en part har möjlighet att välja sitt föräldraskaps vara eller icke vara och i samma svep tvinga på en annan person ett livslångt ansvar som de kanske inte vill ha.
Ska man tala om någon form “jämställdhet” och likhet inför lagen bör män åtminstone i juridisk mening kunna avsäga sig faderskap inom samma tidsram som kvinnor kan välja bort sitt moderskap.

not:
I övrigt är jag benägen att hålla med Aqurettes iakttagelser om debattens karaktär och tonläge på “Syrrans” blogg.

edit:
Råkade först länka till ett relaterat inlägg hos Basin City Blues, korrigerat.

En Nyzeeländsk vän och fd kollega som bor i London besökte i helgen Amsterdam med sin fru, de har gjort några intressanta iakttagelser från staden (på engelska):

- Om kaffebutikerna som inte sålde kaffe

- Om de lättklädda damerna som tvättade röda neon fönster

Underhållande!

Jag har sedan Juni/Juli förra året tränat ca 6 gånger i veckan (3 pass löpning, 3 pass styrka), med rätt goda resultat, gick ned från småfläskiga och otränade 87kg till 69kg förra sommaren (vilket jag skrev om på min gamla blogg). Jag har under vintern och våren lyckats hålla disciplinen väl, samtidigt som jag hållit mig relativt fri från förkylningar.

Trots det har jag de senaste månaderna börjat känna att just löpningen känns tyngre och tyngre: jag klarar fortfarande av att springa lika långt som tidigare, men tempomässigt har jag gått in i en vägg, energin för att hålla farten hög tar slut snabbare.
Enda förklaringen jag kan komma på är att jag under vinter och vår lagt på mig ca 10kg muskler, dvs jag släppar runt på 79kg (på 181cm) nuförtiden (fläsket har jag dock lyckats hålla borta). Vad gäller styrketräning så fortsätter resultaten att gå uppåt, men löpningen har som sagt gått in i en vägg.

Är det viktökningen som kan vara boven i dramat? Eller är det enformiga träningsmetoder (brukar bara springa rakt av, 12-18km)?
Någon som har några tips om träningsmetoder för att komma igenom väggen/platån i resultat?

Personligen vill jag gärna ha en bra balans mellan uthållighet och rå styrka, känns rätt skönt att både ha lite muskler, men ändå kunna springa långt. Min naturliga fysik är dock mer betingad åt rå styrka, då jag kommer från en lång linje av Finska skogshuggare..

Johan Ingerös blogg håller snabbt på att segla upp som en av de mest läsvärda i bloggosfären med långa och genomtänkta texter, så även idag med ett inlägg om socialt ingenjörskap.

Jag kan för mitt liv inte förstå hur socialister, feminister och vissa “socialliberaler” kan anse sig veta bättre än familjerna själva hur de bör sköta sitt familjeliv. Så länge som folk är lyckliga, kan de anklagas eller klandras för att “välja fel”? Jag skulle vilja se ett enda moraliskt hållbart argument för att denna grad av statligt inblandande är berättigat, men jag kommer inte att hålla andan..
När stat och lagstiftare börjar lägga sig i vad som sker hemma kring köksbordet hos folk har de gjort sig skyldiga till grova övertramp på mer än ett sätt.

Läs Ingerös inlägg!

Byggarbetare har ofta ett halvtaskigt rykte, det finns många skojare inom branschen. Svenska byggare är dock dunungar jämfört med sina brittiska kollegor, vilket är en av anledningarna till att utländska byggarbetare är ytterst välkomna och eftersökta i Storbritannien: polacker i synnerhet är mycket eftertraktade. De brittiska byggarna beter sig illa, och vet att de kan fortsätta att göra det eftersom landet har skriande brist på kvalificerade byggarbetare: byggare har mer jobb som söker dem, än vad de själva har möjlighet att hinna med.

Därför kan jag bara uppmana svenskar inom byggbranchen: Kom hit! Ni är mer än välkomna. Är ni dessutom duktiga, så kan ni enkelt tjäna ungefär £200 om dagen (i vissa fall mer), det är ca 2700 kronor om dagen för de som inte är bekanta med växelkursen. Den som har flertalet kunder under ett år kan självklart jobba via eget aktiebolag, vilket kan startas med £1 pund i startkapital och minimalt med administration. Den som gör det och jobbar 20-21 dagar i månaden kan därmed se fram emot att tjäna i runda slängar ca 40 000 kronor i månaden efter skatt, räknat på egna avdragsgilla kostnader på strax över 100 000 kronor per år (verktyg, bil etc).

Välkomna!

Det råder knappast något tvivel om att många socialister ser “klimathooootet” som en andra chans till anti-kapitalism, anti-tillväxt, mer skatter, mer regleringar och mer planekonomi. “Klimathotet” är en andra chans, där kommunismen misslyckades fatalt. Några stollar börjar redan förespråka ransonering, via “koldioxidkrediter”. Mycket riktigt noteras att husuppvärmning står för en stor del av CO2 utsläppen i nordeuropa.

Men, då kan man fråga sig: varför ransonering? Det lär ju innebära att folk får frysa och att utsläppen inte sänks nedanför ett förutbestämt tak. Varför ska folk envisas med att bo i det kalla klimat som nordeuropa har, och Skandinavien i synnerhet har?
Varför inte bara prova på ett gammalt Sovjetiskt recept: tvångsförflytta folk? Är man så oroad över CO2 utsläpp, så kan det väl snarare vara lämpligt att nästan helt få bort dem genom att förflytta alla människor till varmare klimat där uppvärmningsbehovet är mindre, medelhavsregionen t ex.

“Som den dreglande hunden, fastbunden vid hundkojan, väntande på ett köttben från husse fortsätter juden att sprida sina hemmasnickrade teser om livet på landets arbetsplatser. (…) Men någon annan ambition än att fylla sin plånbok och bankböcker har aldrig denne rabbulist haft.”

Nej, svensk Socialdemokrat 2007. Jag ändrade dock ett ord: “juden” ska egentligen vara “polacken”. Men retoriken känns dock igen. Extra sköna “hets-mot-folkgrupp”-poäng för att inlägget har taggen “polacker” som kategori..

(Via HAX)

Det sorgliga: det är helt sant.

Mitt försök att vända rätt på dygnet är så här långt en halv framgång: lyckades hålla mig vaken 28 timmar, gick och lade mig 20 igårkväll (var inte överdrivet trött, men tyckte det kunde räcka). Trodde jag skulle sova längre, men vaknade tyvärr runt 03 tiden. Så jag åt min “lunch” vid 05. Med tanke på att jag “bara” sov 7 timmar efter 28 timmars vaka så är väl utmaningen nu att inte ta någon “tupplur” innan jag lägger mig ikväll, förhoppningsvis kan jag hålla mig vaken till 21-22 tiden ikväll, och dygnsrytmen bör vara fixad..

Giuliani mentioned that freedom does not mean that “people can do anything they want, be anything they can be. Freedom is about the willingness of every single human being to cede to lawful authority a great deal of discretion about what you do and how you do it.”

(Källa: Wikipedia)

Snacka om nyspråk kring vad frihet är: “Frihet är inte att vara vad man vill, utan att ge en juridisk auktoritet stor frihet att oifrågasatt ha översyn i vad du gör och hur du gör det”.

Av alla Republikanska presidentkandidater är Giuliani möjligtvis den värsta, han var en extremt impopulär borgmästare för New York, vars främsta merit var att få ned brottsligheten markant, men till priset att New York blev en polisstat i miniatyr. I övrigt är han en auktoritär, obegåvad “Big Government”-Republikan som går mer på känsla än förnuft och vars främsta claim-to-fame är att han råkade vara snubben som var borgmästare 11 September (inte att han skötte det vare sig speciellt bra eller dåligt).
På vilket sätt gör det honom mer eller mindre lämpad till presidentämbetet att han råkade vara killen som satt i en viss fåtölj när en katastrof skedde?

Dock är risken minimal att Giuliani blir president, eller att han ens får Republikanska partiets nominering: hans hållning i abort och vapenfrågor tilltalar inte de värdekonservativa republikanerna, och hans hållning i ekonomiska frågor i praktiken borde inte tilltala ekonomiskt liberala Republikaner. Tack och lov.