Ministry of Truth

Jag brukar vanligtvis försöka låta bli att kommentera på andra bloggare såvida de inte har något väldigt intressant att säga i ett specifikt inlägg, men skitstormen som rivits upp i bloggosfären kring Jinges polisanmälan av Carl Bildt och hans ansvar för kommentarerna som sker på hans blogg är lite för snaskig för att hålla helt tyst om.

Johan Ingerö har blivit heligt förbannad, och skriver bl a följande:

Jinge sitter antagligen hemma i sin håla och myser över att ha fått lite uppmärksamhet. Det ändrar emellertid inte faktum. Hans aktion syftar till att strypa en debattkanal och inskränka det politiska samtalet. För detta är han inte värd något annat än det djupaste förakt.

Jag betvivlar personligen att Jinges syfte till polisanmälan är så ideologiskt genomtänkt, eller ens syftar i den riktningen. Den är nog snarare än del i hans personliga lilla korståg mot Carl Bildt: han ogillar Carl Bildt och den politik Bildt står för, och vill klämma åt honom med alla medel som är tillgängliga och tillåtna. Att det skulle finnas någon tanke att “tysta” någon annan än Carl Bildt har jag svårt att tro.
Däremot så avslöjar det något av en otrevlig ideologisk blind fläck, som många lite längre ut till vänster verkar ha: De är beredda att ta till medel för att tysta/hindra politiska motståndare, som de själva skulle yla “blodigt mord” om, om de själva blev offer för samma metoder och medel.
Syftet är inte att strypa en debattkanal eller inskränka det politiska samtalet, men konsekvensen av det tanklösa sättet att låta ändamålen helga medlen kan mycket väl resultera i just ett strypt debattklimat och inskränkt politiskt samtal.
Det är av denna anledning extrema vänsterideologier på större skala i praktiken alltid slutat i tragedi: människorna bakom handlingarna är ytterst sällan onda monster, men det ogenomtänkta sättet att alltid låta ändamålen helga medlen leder oundvikligen till mycket otrevliga konsekvenser.

Nu är inte allt helt negativt med polisanmälan: det kan bli mycket intressant att se vad den praktiska tillämpningen av lagarna är, och om det kan resultera i att regeringen tänker nytt gällande yttrandefriheten.
Det är minst sagt bisarrt om en individ kan hållas ansvarig för kommentarer och åsikter andra har. I min värld är personer ansvariga för sina egna handlingar och inte någon annans.
Dessutom bör yttrandefriheten omfatta i princip alla åsikter och allt tal, utom det som handlar om regelrätta hot, eller syftar till att vara rent bedrägligt (ljuga för att t ex dra ekonomisk fördel).
Att detta prövas och hamnar på tapeten, samt att det är en person i en politisk maktposition som prövas kan förhoppningsvis leda både till klargörande och nytänkande gällande yttrandefriheten.

(F ö rekommenderas kommentarerna till Johan Ingerös inlägg som läsning, om det är någon som har en sjuklig fascination med debatter som spårar ur till tågvrak och allmänna skitkastar-matcher. Vid senaste räkning så förekom “Timbro”-relaterade invektiv 6 gånger, och Nazi-invektiv 25 gånger. Godwins Lag “is alive and kicking”).

Idag var jag ute på jakt efter nya joggingskor och löparstrumpor. Tänkte att Londons längsta shoppinggata, Oxford Street borde ha det mesta.

Inte. Efter att ha knallat över två tredjedelar av gatan och besökt sammanlagt sex “sportaffärer” så snubblar jag över första stället där de ens vet vad jag yrar om när jag frågar efter löparstrumpor (fibermaterial som för svett från foten, förstärkt över häl och tår..). Av övriga fem ställen jag besökt så hade fyra av ställena inte ens några löparskor! Eller sportaccessoarer för någon specifik sport överhuvudtaget!
Alla “sportskor” verkar snarare vara för gatan än för någon specifik sport.

Är det jag som börjar bli gammal och missat något? När blev “sportaffärer” istället modebutiker för hip-hop snubbar? De verkar i alla fall inte längre ha något av värde för folk som faktiskt vill utöva någon sport som inte innefattar “hoes’n'bitches” eller “bling bling”.. Och vad kallas i så fall sportaffärer nuförtiden?! Gah!
..efter att jag kommit hem så letade jag lite på nätet, verkar som om min jakt får gå vidare nästa helg, “Maraton butiken” i Covent Garden kanske borde ha något för folk som vill springa?

..jag bävar redan inför mitt kommande köp av nya tennisskor och tennisracket..

Från BBC News:

A Sudanese man has been forced to take a goat as his “wife”, after he was caught having sex with the animal.

Förbudsivrarna är i full fas just nu. För att citera Moderskeppet så kan följande vara värt att betänka:

När en person som inte får äga vapen, tar med ett vapen till en vapenfri zon och där begår massmord, är lösningen alltså att skärpa vapenlagarna? Jag får inte detta att gå ihop.

Men, eftersom rationella argument inte går hem i många läger kan det vara värt att titta på lite fakta. Först ut, Oklahomas “Make My Day Law”:

Under the law, citizens cannot be prosecuted for using deadly force against suspected threats to themselves in their houses - for example (and primarily), intruders.

[snip]

The success of the law is shown by many as a clear advocation for self defense as deterrence; the crime rates in Oklahoma for burglary fell from 58,333 in 1987 to 31,661 in 2000.

Om resultaten av Storbrittaniens totalförbud mot handeldvapen två år efter införandet 1997. Från BBC (knappast en högerorienterad bastion av vapenliberalism..):

A new study suggests the use of handguns in crime rose by 40% in the two years after the weapons were banned.

Siffror från “Coalition for Gun Control” (se tabell 1) visar inte heller på något direkt kausalt samband mellan vapeninnehav och vapen relaterade mord. USA är i sammanhanget en statistisk anomali, och även variationerna bland andra länder kan sannolikt bäst förklaras av kulturella skillnader.

I övrigt rekommenderas även Johan Ingerös inlägg, som innehåller fler siffror.

Det framstår som om t o m de mest kraftfulla av anti-vapen ivrare finner det problematiskt att bevisa något slags samband mellan mord och vapentäthet, även om de tillåts fritt välja och vraka bland nyheter de presenterar och statistik de använder för sin argumentation. Det är problematiskt för att inget samband finns.

Jag tror det hela sammanfattas bäst genom citatet från Moderskeppet överst i detta inlägg.

Personligen är jag inget större fan av Sverigedemokraterna. Jag vet inte speciellt mycket om dem om jag ska vara helt ärlig, men intrycket är att det mest handlar om sossar som lider av mild xenofobi. Däremot ser jag inga som helst problem med att andra debatterar med dem: är man för yttrandefrihet över huvudtaget så bör man vara för att alla, inklusive otrevliga typer får uttrycka sina åsikter. Dessutom så är det bättre att ta debatten och avslöja dem för vad de är, än att låta dem stå oemotsagda ensamma och spela underdog.

Vänsterpartiet däremot har en något ambivalent inställning till yttrandefrihet, helt i linje med sina totalitära rötter inom kommunismen. Att de ogillar att Sverigedemokraterna får komma till tals är knappast någon överraskning, men det ger även en fingervisning om att de vore mer än beredda att stoppa andra åsikter de inte gillar om de bara hade tillräckligt makt för att göra det. Sverigedemokraterna idag, icke-socialister imorgon, icke-kommunister dagen efter det.
Yttrandefrihet kallas inte yttrandefrihet för att man bara ska säga politiskt korrekta, småmysiga saker, den behövs för att skydda impopulärt och ibland rent otrevligt och korkat tal.

F ö anser jag att Vänsterpartiets åsikter i stort är avsevärt otrevligare och farligare än Sverigedemokraternas. Skulle man stoppa åsikter på basis av vad de skulle åstadkomma om de fick fullt utrymme i praktiken så borde vänsterns åsikter vara de första att förbjudas.
Men nu är det inget jag önskar: även mörkermän ska ha en rätt att tycka och säga precis vad de vill. T o m om de tillhör den totalitära avgrundsvänstern.

Katter på heroin, där drar jag min gräns!

Obs! Verklig förpackning för kattmat i Japan..

(Via Engrish)
Extra bonus för alla läsare som är pojkar som gillar pojkar, eller flickor som gillar flickor..

Knäreflexen för många angående massakern i Virginia är antagligen att vapen bör förbjudas, och att orsaken är USA’s vapenliberala lagar.

Ett vanligt argument från den vapenliberale i detta sammanhang är vanligtvis att brottslingar inte bryr sig särskilt mycket om lagar: de skaffar vapen ändå. Ett av grundkraven för att klassas som brottsling är nämligen att personen ifråga inte bryr sig speciellt mycket om lagar och förbud. Det är istället oskyldiga som blir lidande, eftersom de saknar vapen att skydda sig med, och brottslingarna känner till det, vilket gör dem än mer benägna att använda vapen. Brottslingar som vet att de mycket väl kan bli stoppade av beväpnade civila tänker sig säkerligen för en och två gånger innan de tar till vapen.
Detta argument visar sig vara giltigt och sant i fallet för denna massaker: Sky News rapporterar, i samband med nuvarande presskonferans från Virginia att gärningsmannen mycket riktigt köpt vapnen illegalt. Hade han följt gällande vapenlagar hade han aldrig haft vapnen. Men nu var han en brottsling, och följde därmed inte lagar.

Vidare kan man notera att t ex Aftonbladet rapporterar att gärningsmannen drevs av ett hat mot “rika ungar”. Med andra ord så passar han heller inte in riktigt på stereotypen på en vapenglad konservativ eller libertarian. Därmed tycks han ha mer gemensamt med svenska Vänsterpartister och övrig avgrundsvänster än någon karikatyr på amerikanska Republikaner.

Ibland blir man påmind på ett uppfriskande sätt om hur England inte gått riktigt lika långt i PK-hystering som Sverige. E4 (en av Channels 4’s kanaler) gör t ex reklam för TV-serien “Miss Match” med följande beskrivning:

Oh look! It’s her out of “Clueless”, in an itsy-bitsy lady programme!

Någon som tror att Granskningsnämnden inte skulle slå ned på det? Eller att hundratals feminister inte skulle känna sig “kränkta”?

Högsommar värme idag.. Har legat i parken ett par timmar och bara slappat (och svettats) i solen, senare blev det lite glass och en promenad i närområdet. Livet är hårt.

I’m going to take out Moses pole, part your Red Sea, and let my people go.

Gud bevare mig för att jag sällan hört något värre, men samtidigt underhållande.. Om någon metafor någonsin varit “blasfemi” så var det denna..