Ministry of Truth

Finansmarknadsminister Mats Odell kommer idag med ett uppfriskande förslag: utbilda folk i privatekonomi.

Ska man ha statligt styrd utbildning så tycker jag det minsta man kan göra är att lära folk förstå sin egen ekonomi, det borde vara det mest grundläggande bortom att kunna läsa, skriva och räkna.

En bristande förståelse för ekonomi är en av de absolut största fattigdomsfällorna, det är chockerande att se hur många människor som verkar tro att kreditkort innebär gratis pengar, att låneräntor aldrig går upp, eller att avbetalningsköp inte höjer de fasta månadskostnaderna.
Att förstå vad pengar är, kunna avgöra sina egna tillgångar och skulder, samt förstå sitt personliga kassaflöde kan vara en avgörande skillnad mellan en ålderdom i sus och dus, eller en ålderdom som fattigpensionär.

Det är en enkel sanning: oavsett vad ens startpunkt i livet varit, nivån på en persons formella utbildning eller kontaktnät, så kan en normalbegåvad person som har god förståelse för ekonomi relativt enkelt skapa sig en mycket välmående livssituation på sikt.
Dessutom är en naturlig följd av förståelsen av sin egna ekonomiska situation (och hur man bör handla därefter) en större känsla av trygghet, större självständighet och större vilja till företagsamhet.

..men, det skulle inte förvåna mig om vänstern skulle skrika i högan sky om Odells förslag blev verklighet: socialistiska eliter har aldrig tyckt om när folk förvandlas från medgörlig fårskock i tydlig beroendeställning till självständiga individer som säger ifrån när de ser överförmynderi.

Det lesbiska paret i lägenheten mitt emot har högljutt sex med öppet fönster. Fönstret är ca 1,5 meter ifrån min dörr till min uteplats (deras fönster går mot min uteplats), så man kan säga att jag hör vad som försigår rätt bra.

Har inte riktigt bestämt mig om jag ska vara irriterad eller upphetsad..

Tror nog jag är mer irriterad. Klockan är halv ett på natten, jag är trött, och jag vet att de är rätt “butcha”, vilket tar udden av eventuella “care to join us?”-fantasier…

(YouTube video)

Jag har inte varit så stolt över att vara skandinav sedan Sunblock..

“Boys on Wheels” parodi (om det nu ens är möjligt) är även den lysande och underhållande, om än på ett något annorlunda sätt:

..och något orelaterat är deras medley av gamla hits värt ett omnämnande också:

E24 rapporterar om att “nystartsjobb” satsningen, där arbetsgivaren en tid slipper betala ut arbetsgivaravgifter i 3 av 32 fall på Södermalm i Stockholm lett till löner på över 50 000 kronor i månaden.

De nya jobben gläder självklart inte Socialdemokraterna:

Enligt socialdemokraterna visar den höga lönen på att nystartsjobben är felriktade.

Hade det varit tvärtom, att lönerna hade varit låga, då hade det sannolikt varit:

Enligt socialdemokraterna visar den låga lönen på att nystartsjobben är felriktade, de skapar ny marknad för låglönejobb.

..damned if you do, damned if you don’t?

En liten fråga till bloggens läsare: någon som kan rekommendera något varmt, solsäkert resmål i maj?

Har lite ledigt fr o m Tisdag, och är rejält sugen på att åka till något soligt ställe, men är inte helt säker på att Medelhavet m fl näreuropeiska områden är tillräckligt varma ännu (jag vill vara garanterad att jag dagligen svettas som en gris, och bränner mig tills jag ser ut som en gammal handväska i huden).

Ställen som Aruba och Barbados verkar rätt ok (regnsäsongen börjar i Juni tydligen), men lite väl dyra: inte helt säker på att jag vill bränna £2000 på en semester jag åker själv på, eftersom det inte direkt finns någon att dela minnena med (räknar med två veckor till långväga mål, eftersom två dagar går bort för bara resandet).

Åsa Linderborg har tydligen skrivit en milt självbiografisk bok. Namnet? “Mig äger ingen”.

Titeln är inte så lite komisk med tanke på att Linderborg är en skogstokig socialist på den allra yttersta vänsterkanten. Så sannolikheten att hon sett ljuset och börjat erkänna den liberala principen om självägande är med andra ord minimal.
För hur skulle ingen kunna äga henne, om alla andra är underställda, och därmed ägda av det stora kollektivet?

Jag har på min andra blogg skrivit två inlägg om hur “ökade resurser” och mer personal på ett projekt sällan leder till förväntade produktivitetsökningar för projektet, och ibland kan vara rent kontraproduktiva:

• Första inlägget - bakgrund till tesen.
• Andra inlägget - den matematiska grunden (med fina grafer och formler).

Dessa inlägg var främst menade att appliceras på projekt som t ex mjukvaruutvecklingsprojekt, men de är en lika god förklaring till varför stora byråkratier och centralplanering i princip alltid misslyckas, även om planeringen bara gäller ett avgränsat område: “mer resurser” och mer personal är helt enkelt inte alltid lösningen, det kan ibland rent av vara mer till skada än nytta för en verksamhet.

Jag tittar inte mycket på TV, särskilt inte skräp-TV, men ibland råkar jag ha på något i bakgrunden som för tillfället fångar min uppmärksamhet.

När det gäller patetiska människor trodde jag det skulle vara svårt att överträffa den loser-parad som är dokusåpor i stil med Big Brother m fl.
Men det går.

Vilka kvinnor lever en mer patetisk tillvaro och ursäkt till liv än urblåsta guldgrävarskor vars enda tillskott till civilisationen är måttligt attraktiva behag med kortlivat bäst-före-datum?
Svaret är: Medelålders urblåsta guldgräverskor vars bäst-före-datum gick ut för 15-20 år sedan. Dessas liv går att följa i ITV’s “Marbella Belles”, TV som kommer att få dig att kontemplera att slänga ut TV’n.

Gud bevare alla män från urblåsta troféfruar..

(YouTube video)

Presidentkandidat Jonathan Edwards (D) featuring in “I feel so pretty”..

De flesta har noterat att “högerkandidaten” Sarkozy vann första omgången knappt över socialisten Royal. Vad som undgått de flesta är dock att någon avsevärt längre till vänster även vunnit avsevärt stöd: den “revolutionäre kommunisten” Olivier Besancenot fick 4,11% av rösterna, eller runt 1,5 miljon röster. Rätt skrämmande med tanke på att Royal antagligen påminner mer politiskt om svenska Vänsterpartister än Socialdemokrater. Besancenot står för ren gammelkommunistisk, anti-demokratisk och totalitär politik.

Frankrike är verkligen ett land som är som ett enda stort dårhus: “högerkandidaten” Sarkozy må vara den ende som inte tillhör extremvänstern eller extremhögern, men likaså är han en ekonomisk protektionist, som vill “skydda” franska företag och fransk kultur från yttre konkurrens, och han vill även öka statens utgifter, som redan ligger på 53% av BNP. Jag misstänker att Pär Nuder i praktiken är mer ekonomiskt liberal än Sarkozy.

Frankrike har med andra ord haft det angenäma valet mellan cancer, pest, kolera och HIV. Frankrike är i behov av stora reformer, men jag betvivlar att franska folket vare sig är beredda eller villiga att inse det faktumet. Personligen tror jag nog att det bästa vore om Royal vann trots allt: ett snabbare förfall är kanske att föredra framför ett långsamt förfall.
Och med ett hastigt förfall kanske fransmännen vaknar upp och inser behovet av verkliga reformer. Det kanske skulle leda till att landet vore redo för en fransk variant av Reagan eller Thatcher, som skulle kunna rycka landet ur dess ekonomiska fria fall.