Ministry of Truth

Call that humiliation?
No hoods. No electric shocks. No beatings. These Iranians clearly are a very uncivilised bunch

Monty Python legendaren Terry Jones i The Guardian.

Irans agerande i frågan är fullständigt oacceptabelt, likaså är paraderandet av de fångade sjömännen på statlig TV.
Men samtidigt så går det inte att undgå den oundvikliga slutsatsen, jag hatar att erkänna det, men Terry Jones har en poäng..

Det är dock ingen orsak att börja krypa och ursäkta Irans handlande, det bör fördömas. Allt annat vore ryggradslöst relativiserande, ”two wrongs don’t make a right”. Men samtidigt bör kanske USA och Storbritannien ta en kritisk titt på sig själva och den ”rättssäkerhet” de gett sina fångar i bl a Abu Ghraib och Guantanamo.

FN har tydligen övervägt vad de ska säga till Iran om de femton brittiska soldaterna som tagits som gisslan.

Valet står som vanligt mellan att skriva ett brev, huruvida tonen skulle vara ”bekymrad”, ”upprörd”, ”väldigt upprörd” eller ”fördömande”. Det visar sig att de till slut bestämt sig för att vara ”bekymrade”.

Skurkstater världen över måste garva röven av sig. FN framstår mest som en meningslös debattklubb för avdankade diplomater utan något mandat eller vilja att göra något som helst. De demokratiska länderna som trots allt är medlemmar i FN får se sig framställda som skämt inför skurkstaterna eftersom de inte kan åstadkomma något mer än ”bekymrade” brev via FN.

Vore det inte dags för demokratiska länder världen över att på allvar överväga att lämna FN, så organisationen kan tyna och ruttna bort i en lite snabbare takt än vad den gjort hittills?

Jag har tidigare varit kritisk till orsakerna och utförandet av invasionen av Irak. Ord som ”naivt” dyker upp i huvudet när jag tänker på det. Saddam Hussein utgjorde aldrig ett speciellt stort eller reellt hot mot omvärlden efter det första Gulf-kriget.
Däremot vore ett uttåg ur Irak idag djupt olyckligt. Gjort är gjort. Lagt kort ligger, nu gäller det att städa upp röran man skapat på bästa sätt möjligt.

Men för att reflektera, det finns avsevärt bättre orsaker att attackera Iran i dagsläget. De har verkliga kärnvapen snarare än inbillade inom räckhåll, och utgör ett reellt hot.

Men framförallt så gör de allt i sin makt för att provocera väst.
Situationen i dagsläget, där de kidnappat brittiska sjömän och marinsoldater, paraderar dessa på statlig TV, låter dem läsa och skriva brev som tydligt visar på att de tvingats skriva in vissa delar, samt tvingar den kvinnlige fången att bära hijab är alla steg för att provocera Storbritannien.

Brittiska folket och media är i högsta grad irriterat över situationen, medan allt regeringen gör är piper om att det är ”oacceptabelt”.

Anledningen att britterna inte kan göra så mycket mer än pipa irriterat är att de är för tunt utbredda, Irak och Afghanistan har tagit upp så stora resurser från Storbritannien och USA att ett anfall mot Iran i praktiken vore idioti, eftersom resurserna helt enkelt inte är tillgängliga för att göra det på ett övertygande sätt.

Hade Irakinvasionen uteblivit, så hade det i dagsläget funnits ett stort stöd hos britterna för ett anfall mot Iran med tanke på senaste veckans händelser.
Men istället får vi leva med realiteten: USA och Storbritannien la ut sin hand i och med invasionen av Irak. Och den räcker inte för att ta tag i det verkligt stora hotet, Iran.
De gjorde sig av med en mot omvärlden harmlös och tandlös diktator, och får nu istället se sig gjorda till åtlöje av en mångfallt farligare och galnare diktatur. Saddam Hussein var världsfrånvänd och grym. Men han var ingen religiös dåre.

Med tanke på vad som hänt den senaste veckan hade jag inte haft några som helst invändningar mot att Storbritannien och USA bombat Iran till stenåldern och gjort om landet till en parkeringsplats. Deras agerande när det gäller de brittiska sjömännen är helt oacceptabelt.

Men en attack är inte praktiskt möjlig, Storbritanniens och USA’s militära resurser är sträckta till bristningsgränsen. Och det vet Iran, därför kan de kosta på sig att göra dem till åtlöje och diktera villkoren för resten av världen.