Kuba-paradoxen februari 25, 2007
Posted by Wille in Ekonomi, Internationell politik.trackback
Under ett tidigare inlägget om Mikael Wiehes debattartikel om Kuba tog en kommentator upp en rätt intressant poäng:
De flesta vänstermänniskor och socialister är snabba att skylla Kubas ekonomiska stagnation på USA’s ekonomiska blockad. Deras tes och indirekta implikation är med andra ord att Kubas ekonomi kan räddas. Om den får idka frihandel med världens största (någorlunda) kapitalistiska ekonomi.
Värt att upprepa: Socialism och planekonomi kan enligt dessa människor fungera, om den får idka frihandel med kapitalistiska ekonomier. Någon som ser den lilla blinda fläcken i socialismens gångbarhet som dessa individer verkar ha?
Man kan ju även minnas att de flesta andra länder förutom USA inte har några problem med att idka handel med Kuba, vi köper deras cigarrer, vi åker dit på solsemester osv osv. Ett upphävande av USA’s ekonomiska sanktioner mot Kuba vore önskvärt, men effekterna av detta vore sannolikt försumbara. Det enda som skulle hända vore att Castro-kramare till vänster skulle ha ett svepskäl mindre att gömma sig bakom, och att de mindre konspiratoriskt lagda skulle ha svårare att skylla allt på USA.
Kul att samma gäng vill att vi skall sluta handla med Kina, eftersom vi nu “utnyttjar” dem som billig arbetskraft… eller förresten, det är inte kul alls.
Kan ju tänka mig att Kubanska arbetare inte har det så fett heller.. Så frihandel=utnyttjande. Icke-frihandel=orsakar misär.
Damned if you do, damned if you don’t
Det finns ju också de som hävdar att den svenska välfärdsstaten kunnat överleva just tack vare frihandeln. Men vi får akta oss för att använda det argumentet, för frihandel är i grunden något gott - även om den på kort sikt kan ge socialistiska regimer andrum.
Välfärdsstaten, i enlighet med den svenska modellen ligger ju någonstans mellan en fri marknad och en mer socialistisk ekonomi, den visar väl på ett bra sätt att desto friare marknad, desto större välstånd. Sverige har historiskt sett varit bra på frihandel, så man får nog trots allt ge Sverige plus i kanten för det.
Det är även intressant att alla högerut lika tvärsäkert som vänstern, fast åt precis andra hållet, skyller Kubas belägenhet enbart på socialismen. En handelsblockad med den närmaste grannlandet orsakar säkerligen problem, likaså en maktgalen gubbstrutt och än värre hans administration. Jag tror att varken eller av dessa två ensamt kan lastas för situationen på Kuba.
Fria val är dessutom överskattade, eftersom den kollektiva mänskligheten är dum i huvudet. När vårt land så fint har släppt lös de fria marknadskrafterna så kommer fler än vad som är hälsosamt för samhället vara lallande soffpotatisar som ser på dokusåpor och trycker i sig godis och chips.
Enligt vissa har detta redan hänt.
Buddy jesus, vem är samhället, och vad betyder “fler än vad som är hälsosamt för samhället”? Och, kan du BEVISA att det kommer ske?
Självklart kan jag inte bevisa bortom allt rimligt tvivel att det kommer att ske, precis som du inte kan bevisa motsatsen. Dock pekar de långsiktiga trenderna åt det hållet.
När demokrati för flertalet svenskar har reducerats till att lägga en lapp på en låda vart fjärde år, när makten över våra liv överlåts till en politisk elit som slussas fram och tillbaka mellan olika uppdrag (se på Carl Bildt eller landshövding Björn Eriksson), när Vi och Dom är så åtskilda av parlamentarisk byråkrati, då blir fler och fler passiviserade. Man knyter handen i fickan hemma vid tv’n men tar inga egna initiativ.
Jag medger att det är hyfsat misantropiskt, men det hela handlar mer om tro och övertygelser. Du verkar tro att människornas fria val i det här samhällsklimatet, med företag som är mäktigare än många (kanske t o m de flesta) regeringar, leder till gott, medan jag tror att människor är mer lättledda än vad de vågar medge för sig själva. Och det gäller för Statens Ideologiproduktion AB också, aka SVT.
Lika lite som socialismens gamla dogmer kan appliceras på världen idag, lika lite kan de fria marknadskrafternas osynliga hand göra det. I ett makroskopiskt perspektiv blir det en helt annan match, helt enkelt.
Du kanske dömer ut mig som någon vänster-nisse, men jag vet ärligt talat inte var jag står politiskt längre. Jag började min karriär som tok-vänster, men nu börjar jag bli mer och mer anarkistisk (á la Stirner) till min läggning, även fast jag vet att det ger dåliga associationer. Höger-vänster-skalan räcker inte till för mig längre.
Som avnjutare av goda cigarrer är jag beredd att kasta alla mina principer - alla min humanism och förhoppningar om ett bättre liv för kubanerna rakt ner i rännstenen - skyndsamt.
Den dagen då USA lyfter embargot mot Cuba kommer hela landet att dammsugas efter cigarrer och priserna rusa i höjden samtidigt som kvaliten sjunker som en gråsten med slagsida.
Må det aldrig ske - eller ge mig åtminstone några timmars förvarning så jag hinner gå och handla och ladda upp hummidoren med garrar för ett par år ….