Konsten att tämja en rebell februari 14, 2007
Posted by Wille in Anekdoter & Iakttagelser, Etik & Moral.trackback
För inte alltför länge sedan så lekte jag ibland med tanken på hur det vore att försvinna från Statens radar helt och hållet, göra ett val att leva utanför de gängse systemen. Det verkade lite väl radikalt för min smak, så efter ett tag började jag reflektera över hur det vore att vara mer tydlig, genom att t ex vara aktivist som ägnade sig åt offentlig civil olydnad mot korkade lagar och regleringar. Efter ett tag lade jag de tankarna på hyllan också. I dagsläget har jag påbörjat processen att kolla om jag kan låna pengar till hus eller lägenhet, och därmed kan processen vara fullbordad om några månader om det vill sig illa/väl.
Moralen(?) är att desto mer man har att förlora, desto mindre benägen är man att utsätta sig för risker som kan sätta en i kläm. De senaste åren har jag knallat vägen från utblottad fattiglapp till bekväm medelklass. Med ett hälsosamt bankkonto och en belånad bostad så vill nog de flesta människor inte utsätta sig för situationer där myndighetspersoner kan komma att konfiskera rubbet. Därmed betalar man snällt sin skatt, man protesterar inte så högt och offentligt mot små små steg i en otäck riktning, om någon blir bortförd mitt i natten på lösa grunder av polisen är man tyst, i rädslan av att vara näste man att försvinna. Istället knyter man näven i fickan och mumlar surt men tyst för sig själv.
När den ungdomlige rebellen inte längre är så ungdomlig, har blivit välgödd medelklass och plötsligt har en hel del att förlora så sjunker plötsligt motståndsviljan markant. Rebellen har blivit tämjd.
Han får helt enkelt nöja sig med att blogga.
Om jag fann ett högre moraliskt mål i att handla på det sättet – är det möjligt att jag skulle det. Men jag uppskattar samhället mycket. Inte som det nu ter sig, men samhället som abstraktion, ”civilisation”. Jag vill inte leva som … som ett djur i en koja i skogen. Jag har inget emot att vara en integrerad del av samhället, även om jag har något emot hur samhället status quo ter sig (och har tett sig). Kort sagt: jag stödjer samhället som idé, men inte det samhälle som saken de facto gäller – vårt
Som Gunnar Sträng(?) formulerade det, ”ett folk av villaägare gör inte revolt.”
Du får väl gå o bli konservativ.
Har man inte varit libertarian när man är ung så har man ingen hjärna.
Är man inte konservativ när man är gammal så har man inget hjärta.
Har man inte varit libertarian när man är ung så har man ingen hjärna.
Är man inte konservativ när man är gammal så har man inget hjärta.
Varför tror du jag tonat ned ”libertarian”-biten i bloggnamnet?
Nej, skämtåsido inte riktigt sant, men tänkte att något mindre iögonstickande kan vara bra när diverse potentiella uppdragsgivare och kjoltyg Googlar på mitt namn.. Fast referensen till ”1984″ blev jag inte av med.
När man söker på mitt namn får man upp både det ena och det andra
Det stör mig dock inte. Jag tänker inte hymla med vem jag är, inkl. vad jag har för åsikter. Jag är radikalt liberal, och varje arbetsgivare som ställer en rak fråga angående den saken, får ett rakt svar. (Däremot lägger jag ju inte till sådana saker på ett CV; dels är det irrelevant och dels är det onödigt då man kan mista chanser – men man kan förstås även finna chanser på det viset.)
Deprimerande.
Nästa steg i utveklingskurvan?
Wolfie, du är en cynisk, cynisk man