Ministry of Truth

Channel 4 har återigen producerat en utmärkt dokumentär om det framväxande storebrorssamhället och urholkningen av rättssäkerheten. Filmen heter “Taking Liberties”, recensioner finns bl a här: Times | Guardian. Filmen finns även att köpa på DVD från Amazon (endast £7,48).

Bland många av de skrämmande bilder som visas är bl a hur farmödrar arresteras på svepskäl under terrorlagar, hur en man som bevisats bortom allt tvivel (till den grad att juryn som friade honom protesterar å hans vägnar) fortfarande hålls under husarrest som misstänkt terrorist, mm mm.

Ett intressant sidospår är att Londons nye borgmästare, Boris Johnson framträder i filmen som en av de största kritikerna till denna utveckling. Kvarstår att se om han kommer att stå fast vid sina principer nu när han har makt..

Panopticon - låter det som något som är på gång? Eller som rent av redan är här? Överallt, runtomkring dig.

Metro rapporterar idag (ej nätet) om att brittiska parlamentsledamöterna kan komma att sätta stopp för ökad transparens i hur parlamentsledamöterna själva får kostnadsersättning för det mesta mellan himmel och jord.
De sägs vara “bekymrade över konsekvenserna för den personliga integriteten”.

Bakgrunden till detta är så klart de utgiftsskandaler som seglat upp under årets början, där en stor andel av parlamentsledamöterna visat sig lyfta kostnadsersättning för en hel del olämpliga saker, bl a fruars shopping och resor, kostnadsersättning för skatter och icke existerande bolån, och anställning av släktingar som “assistenter” trots att de knappast utfört några tjänster.

Deras plötsliga omtanke för personlig integritet är verkligen rörande, ur perspektivet att samma personer gjort Storbritannien till världens mest övervakade land, där man kan hamna i polisens DNA register även om man felaktigt arresterats för nedskräpning, har kameror i varje hörn och i allmänhet har stenkoll på befolkningens varje steg.

Jag tror kommentarer om deras motiv är rätt överflödiga..

De senaste månaderna har det brittiska politiska frälsets förmåner krypt fram i dagsljuset, förutom skapliga löner och bostadstillägg för andra bostad så har bl a följande avdrag förekommit:

• TV licens
• Lokal fastighetsskatt
• Lånekostnader för bostad på hemort
• Platt TV och möbler till tjänstebostaden från Selfridges (dyr märkesbutik i centrala London)
• Städning (Pigavdrag? Släng dig i väggen!)
• Prenumerationer på tidningar
• Mat
• Resor
• osv. osv. osv.

Förutom att det blir rätt tydligt att parlamentsledamöterna i princip får skattefri kostnadsersättning för i princip allt det som vi vanligt folk kallar för “levnadsomkostnader”, och därmed kan stoppa ned sin lön nästan oavkortat i bakfickan, är en annan sak rätt iögonfallande:

Exakt hur lämpligt är det att samma parlamentsledamöter beslutar om diverse skatter, som t ex TV licens, när de själva kan dra av dessa som “utgifter” i tjänsten? Hur kan de rimligen ta vettiga beslut åt miljoner andra, när de själva inte berörs eller behöver befatta sig med sina egna beslut?

En bisak i sammanhanget är ju även att politikerna kommer undan med att göra avdrag som de flesta vanliga människor skulle kölhalas för.
Borde inte en rimlig princip vara att lika regler och lagar gällde för alla? I Storbritannien har dock bara en överklass, den ärvda, ersatts med en ny, den politiska..

Why does the French flag have Velcro?

So the blue and red sections are easily removed during a time of war.

Ser man till hur svenska media och vänsterbloggare skildrat borgmästarvalet i London skulle man kunna få intrycket att en älskad Messiasliknande borgmästare i form av Ken Livingstone blivit “kuppad” ur sin rättmätiga plats av en högerextrem och rasistisk Boris Johnson.

Det säger nog mer om svenska medias “objektivitet” än verkligheten - Ken Livingstones borgmästarperiod har präglats av vildvuxen byråkrati och nepotism där “rätt” folk fått välbetalda offentliga jobb trots att deras kompetens knappast varit rätt, eller där jobben ens knappast behövs. Detta har sedan kombinerats med en bisarr röra av storhetsvansinne (Livingstone gillar att jämföras med Julius Caesar), ilska över granskning (Livingstone har varit upprörd över att stadsfullmäktige överhuvudtaget existerar, då de “inte har någon rätt att granska honom”). Lägg där till pricken över i:et i form av en sinnessjuk beundran för diverse kommunistdiktaturer som t ex Kuba (Livingstone hade långtgående planer på att använda skattebetalarpengar till en festival till Fidel Castros ära).

Sedan kan vi ju även beröra Boris Johnsons i svenska medier påstått ljusskygga åsikter: karln har tidigare varit publicist och programledare för diverse humorprogram, bl a en brittisk motsvarighet till “Snacka om Nyheter” - för den illvillige lär det inte vara svårt att hitta gott om smaskiga citat att rycka ur sina sammanhang med sådant bakgrundsmaterial.
Månne det vara dags att börja kolla igenom den svenska varianten av “Snacka om Nyheter” och extrapolera lösryckta citat för att göra avslöjande reportage om Stellan Sundahls “fascistiska bakgrund”?

Boris Johnson lär inte vara någon Messias figur för London, men hans kampanj drevs med budskapet om att värna Londons toleranta sida samtidigt som nya kraftgrepp ska tas mot våldsbrott, ineffektiv byråkrati och nepotism i staden.
Jag föredrar då det framför en diktaturbeundrande galning med storhetsvansinne som Livingstone, vars främsta intresse låg i att berika sig själv och sina vänner.

Men i svenska 68-medias ögon tycks vilka karaktärsdrag och felsteg som helst vara förlåtliga så länge som en person innehar “rätt” partikort och beundrar rätt vänsterdiktaturer. Självklart samtidigt som vanliga halvhyggliga människor med lite ryggrad kan svartmålas till fascistiska monster om de innehar fel partikort och ogillar rövslickande av diktaturer.

Jag såg i helgen “En obekväm sanning” för första gången. Det som framförallt slog mig var hyckleriet: Al Gore gör verkligen en poäng av hur han rest runt hela jorden för att “lära sig” om global uppvärmning, och i var och varannan paus från presentationen visas klipp på hur Gore sitter och funderar på sina resor, antingen i privatplan, eller i sin egen SUV.
Vilket hyckleri!
Jag är som regel rätt tolerant för de flesta åsikter (även om jag inte håller med), så länge folk lever som de lär, men något som får mig att se rött är när folk hycklar. Om snubben sitter och flyger omkring i privatplan, bor i massiva slott och kör omkring i en SUV ska han tamejfan inte komma och läxa upp mig om hur jag ska leva mitt liv!

En annan sak som slog mig i filmen var Gore’s användande av halmgubbar. Uttrycket är något slitet, men något annat kan man inte säga: i många fall tillskrev han “skeptikerna” banala och ofta rent av korkade åsikter, för att sedan “bemöta” dem.
Att bemöta halmgubbar i form av åsikter som folk inte har, med statistik och uppgifter som i de flesta fall är vinklade eller rakt av fundamentalt felrepresenterande på ett mycket missvisande sätt ger knappast något gediget intryck av intellektuell hederlighet.
Den gode Översteprästen kanske borde upplysas om den gamla sanningen att även förhållandevis stark argumentation tenderar att undermineras om den innehåller så lite som ett enda svagt, falsifierbart argument. Bygger man en argumentation på mestadels ifrågasättbara grunder så bör man kanske ha detta starkt i åtanke.

En ny brittisk lag föreslår att individer som innehar “extrem” porr ska kunna åtalas. Vad som utgör “extrem” porr är inte riktigt definierat, men klart är att detta i många avseenden kan vara porr som innehåller helt lagliga handlingar mellan samtyckande, vuxna individer. Den avgörande faktorn kommer att vara huruvida porren i sig kan riskera att göra människor “våldsbenägna” via sexuell upphetsning.

I klartext kan man med andra ord dra slutsatsen att alla som ser på+, eller innehar erotiskt material som är något mer “udda” än heterosexuellt samlag i missionärställningen med släckt lampa riskerar att begå brott. Man kan även dra slutsatsen att ca 50% av alla internetanvändare kan tänkas bli brottslingar.

Välkomna tankepolisen! För visst är det tankepolis det handlar om, eftersom nyckeln inte är materialet i sig, utan vilken mental effekt materialet kan tänkas ha på den som ser på det (dvs inte vilken faktisk effekt det har).

Man blir så trött. Varför är folk så rädda för lite göka? Ska man se till filmmaterial som kan locka folk till våld (vilket man inte borde till att börja med), borde man kanske först titta på “extremvåld” i vanliga actionfilmer?

Är det så svårt att inse att individer är ansvariga för sina egna handlingar, oavsett vilka filmer de sett eller inte sett? Staten bör överhuvudtaget inte ägna sig åt censur och tankekontroll så länge som material framställts av samtyckande, vuxna individer och inga brott mot person begåtts i materialets skapande.

Londons borgmästare Ken Livingstone (AKA “Red Ken”, tack vare sin beundran för Fidel Castro och Hugo Chavez) blev nyligen intervjuad i en London radiostation. På frågan vilken politiker han främst identifierar sig med svarade han “Julius Ceasar”.

Storhetsvansinne, någon? Det svaret i sig är tillräckligt för mig för att för en gångsskull lyfta på min bakdel och rösta i borgmästarvalet om några dagar. Jag har redan poströstat, på Boris Johnson (Konservativa partiet, socialt och ekonomiskt liberal) som första val, Brian Paddick som andre val (Liberal Democrats, läs “sosse”, socialt liberal, ekonomiskt vänster).
Min röst är inte så mycket en röst för någon av Johnson eller Paddick, som det är en röst för att få bort Ken Livingstone - gubben har en ytterst osympatisk personlighet, storhetsvansinne och kontrollmani som han med fördel kombinerar med sympati för ideologier och stater på vänsterns totalitära ytterkanter.

Under avd. “Vad var det jag sa?” kan man lägga uppgifterna om att brittiska kommuner nu använder de senaste årens terrorlagar för att övervaka och avlyssna barn och ungdomar misstänkta för småbus som försök till att köpa alkohol, samt föräldrar som misstänkts ha gett falsk adress för att deras barn ska komma in i bättre skolor:

One authority alone has run 70 snooping operations, including tracking youngsters and covertly filming people selling counterfeit DVDs.
It also admitted using the laws to obtain phone records and e-mails of those suspected of what it described as ‘petty’ offences.

..”har du inget att dölja har du inget att frukta”. Jo jo, förutom att allt det du kallat “privatliv” och “privat kommunikation” är över och öppet för allmän beskådan.